Frölundaduon kör gärna ett år till

GT hade bokat intervjutid med Frölundas båda tränare efter gårdagens träning.
Men när jag gick in i Ulf Dahléns arbetsrum kom strikta order:
- Du får sitta på den stolen, med ryggen mot whiteboarden. Där finns en massa
anteckningar vi vill behålla för oss själva. Och inga bilder.
När fotograf Rehnman kommer med kameran inser Dahlén att det är bättre att byta
rum.
Det är slutspelstid.
Mörkningar om skador, inga besked om laguppställningar.
Vad var det egentligen som var så hemligt på tavlorna?
- Inga speciella hemligheter, egentligen, svarar Ulf Dahlén. Men vi vill hålla vår matchplan för oss själva så länge som möjligt.

Har olika ansvar

Tränarna tar plats bredvid varandra.
Två män som leder samma lag.
Två ansikten utåt.
Vem bestämmer egentligen?
- Vi har olika arbetsområden, förklarar Ulf Dahlén. Vi har ansvaret för olika saker.
På isen i dag var ni - inklusive assisterande tränarna Emil Olsén och Dan Jablonic samt målvaktstränaren Michael Lehner - en hel tränarfemma. Kan det inte bli för många kockar?
- Inte om det är rätt sorts kockar, svarar Stephan Lundh snabbt. Men det handlar om att vi jobbar tillsammans och inte kommer med dubbla budskap.
Hur kan ni undvika det?
- Genom att träffas här åtta halv-nio varje morgon och vara ordentligt förberedda när killarna kommer till träningen klockan elva, fortsätter "Lillis".
- När vi sitter och diskuterar är det högt i tak, förtydligar Dahlén. Det är meningslöst att vara flera personer om vi har samma åsikt från början. Det blir livliga diskussioner, men det är ytterst sällan vi är oense.
"Lillis" kom in i omklädningsrum och bås för att det gått trögt. Var du någon gång nära att säga upp dig?
- Nej, aldrig, svarar Ulf Dahlén med eftertryck. Jag fullföljer mina åtaganden. Så är jag uppfostrad och så försöker jag leva.
- Och du nämner att vi är en hel femma tränare på isen. Det behövs många ledare
med olika roller. Titta på NHL, där handlar det inte om en femma utan snarare om ett helt lag med ledare.
Hur mycket jobb la ni på att analysera vad som gick snett tidigare under säsongen?
- Vi gjorde ingen speciell analys, svarar Stephan Lundh. Vi ändrade lite småsaker, men körde vidare på det som fanns.

Kom med nya idéer

- Stephan, som är en rutinerad tränare, kom in med lite nya idéer som fungerade bra direkt, klargör Ulf Dahlén.
Båda tränarna skulle helst sett att även Emil Olsén och Dan Jablonic satt med runt intervjubordet. De pratar om gruppen, hur viktiga alla fyra är.
- En förutsättning för att vi ska kunna jobba som vi gör är att alla fyra är prestigelösa. Sen träffas vi nån gång då och då på kvällarna och käkar tillsammans. Dan är duktig på att laga mat med chili.
Säger Dahlén och tittar över axeln mot amerikanen.
En liten stund tidigare lyssnade jag på Dahlén när han pratade med oss journalister om skadorna på Joel Lundqvist och Per-Johan Axelsson.
Du sa att det är tveksamt att de spelar i första matchen. Nu är det slutspelstider. Kan  man lita på vad du sa?
Tränaren ler och säger:
- Det är det beskedet som gäller...
Allt ska vara så hemligt nu. Vet ni om det fanns någon från Linköping på läktaren när ni tränade?
- Ingen aning, svarar "Lillis".
Hade ni någon på Linköpings träning?
- Nej. Men om vi haft det hade jag ändå inte berättat det...
Svarar Dahlén som fortsätter att prata om alla frågor han får om hur Frölunda ska stoppa Linköpings powerplay.

Vägrar svara

- Det vore ju tjänstefel av mig att svara på en sådan fråga, säger han. Om jag gjort det hade jag lika gärna kunnat ringa till Linköping och berätta om våra planer.
- Vi har ett väldigt tryck på oss, säger Stephan Lundh. Vi är försiktiga med vad vi säger, vill inte tipsa motståndarna eller säga något som skapar kvällstidningsrubriker som kan användas som tändmedel.
Ulf Dahlén berättar om hur det är i hans tidigare klubb Dallas under slutspel:
- Fönstren till arenan tejpas igen, ingen mer än laget och media får komma in. Och journalisterna får sitta och försöka lista ut själva hur laget ska spela och vem som är skadad, ingen från klubben berättar någonting.
Båda tränarna säger att de går in i slutspelet med goda förhoppningar, men något tips om placering blir det inte.

Längtar till Götaplatsen igen

Stephan Lundh ledde Frölunda till guld 2005 och ställer sig gärna på balkongen
vid Götaplatsen igen.
- Jag förstår inte dom som säger att det första guldet är det bästa, det är alltid det sista som är bäst. Och då vill man bara ha fler, säger han.
Oavsett hur det går: sitter ni här tillsammans även i höst?
- Det hoppas jag, svarar Stephan Lundh snabbt. Jag trivs oerhört bra i Frölunda och med tränarkollegerna.
- Vi jobbar bra och har kul tillsammans, jag fortsätter gärna med den här uppställningen, kompletterar Dahlén.