Redan förra säsongen gjorde AIK som nykomling ett bättre resultat än Djurgården. AIK knockade regerande mästarna HV 71 i kvartsfinalerna medan Djurgården åkte ut mot Luleå.
Och i detta kritiska läge av årets säsong är det målvakten Gustaf Wesslau som är Djurgårdens allra bästa spelare. Han räddade två poäng till sitt lag mot Färjestad i tisdags och det var han som till stor del fixade en poäng i derbyt mot AIK, som hade en rad fria lägen till fler mål.
Okej, Djurgårdsbacken Josef Boumedienne gjorde en av sina bättre matcher för säsongen, han lyfte in 2-2-pucken, men såg inte ut att bry sig ett smack. Ingen glädje, ingenting. Det såg märkligt ut, och faktiskt lite sorgligt. Uppgivet.

Djurgården behöver verkligen ta till vara på glädjeämnen och Wesslau är ett sånt. Daniel Brodins viljemål à la Jimmie Ölvestad till 1-1, och Andreas Holmqvist kanon till 3-3.
Djurgården är illa ute, och man saknar backklippan Daniel Tjärnqvist något alldeles oerhört. Frågan är hur det här ska sluta för Hardy Nilssons gäng?
AIK behöver däremot inte känna någon oro. Målvakten Viktor Fasth hade inte en av sina bättre kvällar, men sprider ändå någon form av trygghet till sina backar.
Lagkaptenen Dick Tärnström är bättre än på flera år, tycker jag. Tobias Viklund landslagsmässig och backparet Stefan Johansson och Fredrik Carlsson är bara det tredje i AIK:s laguppställning, snacka om sparkapital. JVM-vinnaren Patrik Nemeth är i fjärde backpar!

Framåt är Robert Rosén så gott som given i nästa landslagstrupp. Han är dominant långa stunder och fantastiskt smart i powerplay. Hans kyla när han prickade in 2-1 skvallrar om ett läckert självförtroende.
Men fansen är ett tråkigt kapitel i Stockholm. Det var tydligen rena upploppen inne i korridorerna i Globen och polisen är inte mycket värd i supportrarnas ögon.
Det krävs nu ett rejält snack mellan fans och polismyndigheterna, gärna med klubbarnas medverkan, för att städa bort bråken från Stockholmsishockeyn.
Det är läskigt nervöst ändå på 08:derbyn. Sportsligt sett.