När jag tidigare under säsongen utsåg Fredrik Norrena till elitseriens mest överskattade spelare blev han rasande.
Han ringde och skällde ut mig. Jag svarade att jag kunde ha gett honom mer beröm för fjolåret i KHL, men stod givetvis på mig och sa att han borde ha varit bättre den här säsongen. Flera månader senare är han fortfarande arg.
LHC:s presschef Peter Karlsson ger mig följande besked när jag ber om en intervju med lagets finske målvakt:
- Norrena tackar nej till alla intervjuer nu. Och sen har han en hälsning särskilt till dig. Jag vill helst inte framföra den. Men Fredrik propsar på det. Han hälsar: "Du är den sista jag vill prata med med."

Ändå mejlar jag Norrena. Och han svarar ilsket. Vägrar fortfarande låta sig intervjuas. Vi mejlar några varv till, sen ringer jag upp. Vårt samtal varar i exakt 37 minuter. Och Norrena är fortfarande arg. Han förbjuder mig att citera honom ordagrant.
Men jag kan inte låta bli att gilla den här tjuriga, envisa vinnarskallen och det säger jag till honom.
Jag gillar också spelare som säger vad de tycker. En arg Norrena är alltid bättre än en artig tråkmåns som bara drar klyschor.
- Min bojkott gäller tidningar. Jag kan prata live i tv, säger han.
När jag försöker förklara att mediabojkotter bara går ut över läsare och hans egna fans, då fnyser han och säger:
- Det finns större problem i världen.
Och så kommer han in på lönenivåerna i Bangladesh.
Han har sett ett tv-program om det. Jag återberättar inte detta för att göra mig lustig på Norrenas bekostnad. Tvärtom. Han tillhör en minoritet av hockeyspelare som överhuvudtaget kan peka ut Bangladesh på världskartan eller komma på tanken att se ett sånt tv-program.
Allt detta visar hans personlighet.

Hans starka känslor för vad jag skriver i tidningen eller för fattiga arbetares usla löner visar på ett engagemang - som också är förklaringen till att Norrena i sina bästa stunder är en målvakt av absolut världsklass. Det påpekar han också för mig:
- Jag har fyra finska mästerskap, ett svenskt mästerskap och ett KHL-guld. Några VM- och OS-medaljer har jag också fått uppleva.
- Du kan skriva vad du vill men jag kommer aldrig mer att prata med dig. Jag behöver inte din eller din tidnings "bekräftelse".
Under vårt samtal försöker han till och med få mig att lova att aldrig skriva om honom överhuvudtaget:
- Lova mig det?! Inget positivt. Ingenting.
Sen säger han också:
- Helst vill jag att det inte skrivs om mig alls. Någonstans.
Mitt svar:
- Sorry, men vi kommer sluta skriva om dig den dagen du lägger av. Vill du inte ha någon uppmärksamhet, då har du valt fel yrke.

Norrena hävdar också att han är som bäst nu:
- Jag har aldrig varit bättre än jag är nu. Med min erfarenhet.
Min uppfattning är den motsatta. Han har inte varit i närheten av sitt bästa den här säsongen, inledningen var svag och avslutningen inte mycket bättre.
Ska LHC slå ut Frölunda måste Norrena vara på topp. Därför borde han strunta i vad jag tycker. Han borde också tagga ner sitt skällande på lagkompisarna (jodå, de får höra en hel del de också). Ska Norrena vara som bäst, då måste han fokusera på sitt eget spel.
Inte springa runt i LHC:s omklädningsrum i dag och hojta om "den där jävla Nyström", utan låta ilskan gå ut över Frölunda.
Jag frågar honom:
- Tänk om ni vinner guld, jag kommer in i omklädningsrummet och du sitter där med bucklan i knät, en cigarr i käften och en flaska skumpa bredvid dig - kommer du inte ens snacka med mig då...?
- Nej, inte då heller, svarar han blixtsnabbt.
Sedan kan han inte hålla sig. Och börjar skratta.