Foto: Tommy Pedersen
 Foto: Tommy Pedersen

"Helt plötsligt var han bara ryckt bort ur livet"

Publicerad

Han har hånats för sin dialekt och sitt yrkesval.

På Idrottsgalan, på skolgården, på gatan.

Under större delen av sitt liv har Rolf-Göran Bengtsson fått försvara sitt val - och kämpa mot allmänhetens fördomar.

- Som ung kille var det inte imponerande när man sa att man skulle rida, det var tjejerna som skulle vara med hästar och killarna skulle göra någonting tufft, säger Rolf-Göran Bengtsson.

När Rolf-Göran Bengtsson växte upp på den skånska landsbygden var könsrollerna tydliga.

På skolgården, i slutet av 60-talet, sa klasskompisarna att det inte var tufft nog för pojkar att hålla på med hästar. Rolf-Göran ville smälta in och började spela fotboll. Han hängde med de andra pojkarna på träningar och matcher men hade ingen verklig drivkraft som back i ortens ungdomslag.

- Jag blev inte mobbad men där var inga av killarna som sa: Vi går till dina hästar och klappar dem. De ville köra cross eller sparka fotboll, något som var mer häftigt.

Under ett par år kombinerade Rolf-Göran stallet med fotbollen. Men när tiden inte längre räckte till vann den starka viljan att få rida över klasskamraternas grupptryck.

- Vi förlorade nästan jämt med fotbolls- laget. Och det var inte så kul att alltid bli slagen så då valde jag hästarna som jag kunde vinna med.

Nu har Rolf-Göran Bengtsson tonåriga fans. Både killar och tjejer skriker hans namn och håller upp banderoller när de internationella tävlingarna gästar hemmaplan.

52 år gammal och fans i tonåren, får det dig att känna dig yngre?

- Någon gång på morgnarna när jag ska ur sängen kan jag känna mig gammal, men annars känner jag mig inte som att jag vore 52.

Rolf-Göran Bengtsson sitter tillbakalutad i en sittpuff. Med jämna mellanrum smyger det upp barn bredvid honom för att ta en bild. Vi träffas under Falsterbo horse show, ett mecka för hästsportens största supportrar.

 

Utanför det inhägnade tävlingsområdet bor Vellinge kommuns välbärgade överklass. En grupp människor som ryttare oftast likställs med.

Rolf-Göran Bengtsson suckar. Fördomen att ryttare är rika överklassbarn stämmer inte:

- Det tycker jag definitivt inte. Det är sju dagar i veckan från morgon till kväll. Vi går inte runt i vita ridbyxor när vi går där hemma. Det är hårt jobb.

Varför tror du att många har den fördomen?

- Om man lyssnar och hör att du ska ha ett ridhus, en lastbil och ett gäng hästar och så hör man priset på hästarna, då tänker man väl: Hur kan de köpa de hästarna, var kommer alla pengar ifrån?

- Sedan rider vi runt på tävlingarna i vita kläder, som inte tål någon smuts alls, och ser stiliga ut. Det ser inte ut som att vi har kravlat genom ett gyttjebad utan vi är rena och fina och där ligger det. De tänker: Det kan bara rika människor, överklassmänniskor.

Du gick själv en fordonsteknisk utbildning. Vilken bil suktade du efter som ung?

- Haha, man skulle ha en Amazon med den största motorn, en B20-motor, men de var inte så lätta att få tag i för det fanns inte så många av dem.

Fick du en?

- Nej, jag hittade faktiskt aldrig någon, så det blev en annan Volvo i stället.

Vilken bil har du unnat dig som vuxen?

- Jag har varit lyckligt lottad och haft bilar att köra med, en AMG Mercedes till exempel.

 

Rolf-Göran Bengtsson pratar på. Han är en tystlåten man men inte tråkig. Den som tar sig tid, vågar vara tyst och vänta ut svaren bjuds på berättelser om ett innehållsrikt liv.

En halvtimme in i samtalet berättar Rolf-Göran om året 1997, då han var 35 år och hans pappa gick bort.

- Jag hade viss erfarenhet av livet då men tappade en god vän och familjemedlem. Helt plötsligt var han bara ryckt bort ur livet och fanns inte längre. Jag hann inte ta farväl eller någonting. Men jag var inte helt ung då heller så man får ta sig samman, livet går trots allt vidare.

Du har väldigt starka band till din mamma Elsa, 83, har din fars dödsfall fört er närmre?

- Ja, det tror jag. Hon stod också plötsligt där helt ensam. Jag hade gården och de bodde i ett hus som de arrenderade av mig. Allting annat var fortfarande där utom han, vi fick hjälpas åt att ro hem skeppet tills vi kunde flyta igen.

Kort efteråt valde du att flytta till Holland för att jobba i hästägaren Jan Tops handelsstall. Var det ett tufft beslut?

- Det var en svår situation just då när jag stod med en gård och massor med hästar. Men där var min mamma väldigt rak och stark, hon sa att hon inte skulle vara den som höll mig hemma. Hon sa att min far hade velat att jag skulle åka och komma så långt som möjligt med min ridning. Därför ville hon inte vara bromsklossen som höll igen. Det gjorde beslutet lite lättare att ta.

52 år gammal blir du själv förälder i oktober, är det en längtan du burit länge på, att få barn?

- Visst har jag velat ha barn men om jag hade börjat för tidigt med det tror jag att min egen karriär hade blivit lite kortare eller mer begränsad. Och jag ville verkligen köra loppet fullt ut och se hur långt det kunde bära. Då blev barn tryckt lite åt sidan, det var inte riktigt möjligt. Nu är jag äldre och har kommit igenom en hel del av det jag ville göra och uppnå, så givetvis vill jag nu uppnå den andra delen också. Vår dotter kommer vid en lagom tidpunkt tycker jag.

Hade du gett upp tankarna på att bli pappa innan du träffade din flickvän Evi Penzlin?

- Nej, det hade jag inte gjort. Det är lyckligen så att jag är av det manliga könet så därför går det fortfarande i min ålder.

Din mamma Elsa får ett barnbarn, vad betyder det för henne att få se dig bli pappa?

- Det är hon väldigt glad för, min lillasyster har två tjejer så hon har givetvis gått och hoppats på att hon en dag innan hon går bort får bli farmor också. När vi berättade det blev hon väldigt glad.

Hur ser du på din ålder, att bli pappa vid 52 års ålder?

- Det har nog både för- och nackdelar. Man har en viss livserfarenhet som man inte hade när man var runt 20 år, sedan är det klart att jag inte klarar av att göra för akrobatiska saker med barnet vid den här åldern.

Men du klarar av att rida i ett par år till?

- Så länge kroppen håller ser jag inte att jag ska behöva sluta. Det är bra med vår sport att vi kan vara med länge, samla rutin och kompensera mot de yngre och mer vältränade ryttarna. Men det börjar närma sig slutet, någonstans tar det slut.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida