Efter Charlotte Kallas seger. I natt fortsatte den svenska guldfesten i Vancouver.
04.27 svensk tid fick Björn Ferry ta emot sitt OS-guld – Sveriges andra i Vancouver – efter sin bragd i Whistler.
"Världens hjälte"
Efter medaljceremonin i morse träffade SportExpressen.se en lycklig Björn Ferry i Whistler.
– Det går att ladda om men man känner sig också rätt nöjd. Det är inte så att jag måste ha ett guld till, det här räcker bra.
Hur har dagen varit?
– Det har varit stressigt. Duscha, tvätta, jag har liksom inte hunnit sitta själv och tänka än. Jag skulle vilja ha en kvart och bara sitta ner.
Har du hunnit prata något med frugan (Heidi Andersson, armbryterska)?
– Nej, ingen där hemma. De sover, det är ju mitt i natten. Jag hoppas kunna ringa vid tio, jag brukar göra det, Heidi går ju upp tidigt.
Hur många sms hade du i telefonen?
– 75. Jag bara kollade för jag skulle skicka ett till vallarna, att "det här var bra glid, annars hade det inte gått". Så det är det första jag skickade.
Du fick känna lite på Charlotte Kallas guldmedalj. Hur känns den här?
– Det är ju samma tyngd. Det känns bra. Men det var bra att få känna på den i går, det var som en försmak.
Svenska folket känner ju dig som en kille som är bra på att snacka - nu har du visat att du är bäst i världen på skidskytte också. Känns det bra?
– Ja, visst känns det bra. Men att få visa att jag kan åka skidor istället för att prata, nej, så tänker inte jag. Det är jätteskönt att få till en sån här framgång men det är mer inåt hos en själv. Det här med att man plötsligt är en hjälte, det är inte det som grejen för mig.
Börjar det sjunka in nu?
– Ja, det är klart det känns riktigt bra. Men jag vet också hur jäkla mycket delar som måste klaffa. Det är som jag brukar säga när det går dåligt: "jag är inte så här dålig, jag kan vinna också". Nu vinner jag och så är man världens hjälte, men jag är inte så djävulskt, otroligt fantastiskt heller. Men i dag så föll allt på plats.
– Det betyder inte att jag vinner 100 lopp i rad.
Måste sjunga
Om du nu hade föreställt dug hur det skulle vara att vinna OS-guld hade du en föreställning också om hur det skulle vara att stå här?
– Ja, att sjunga nationalsången är helt given. Man kan inte stå där och inte sjunga.
Har du tänkt på det innan också?– Ja, många gånger. Jag tror att det gör det för många idrottare. Ole Einar (Björndalen) skulle ju varit tvåa givetvis men jag har också haft alternativa scenarion där han blir trea. Men nu blev han inte ens det.
Hann du var här och nu på pallen?– Ja, när jag sjöng lite. Men det var ändå som att, om jag skulle bli det så skulle jag börjat grina. Det är som att det finns känslor som man inte vill släppa fram.
När kommer de då?– Jag vet inte. När jag går ut och promenerar i natt i OS-byn, själv, när jag inte kan sova vid halvfyra-tiden.
Kallas hälsning
Efter Kallas seger i måndags fick Björn Ferry känna på svenskans guldmedalj. I morse fick han en egen - och en hälsning från guldkollegan.
- Gud, vad glad jag blev när jag såg att han vann.Det känns som jag är lite delaktig, eftersom jag smittade honom med guldfeber.
- Jag såg att han spritade händerna efteråt, men bacillerna verkar ha bitit ändå, säger hon till SportExpressen.se.
DISKUTERA HÄR!
