Efter den mest omtumlande, den på en gång lyckligaste och värsta tiden i livet, väljer Annika Wiel Fredén, 34, nu att berätta om det som drabbade henne, men framför allt pojkvännen Jónas, också 34.

- Det var tio över sex på kvällen den 31 mars i år jag fick beskedet, berättar Annika.

Dålig aptit

Jónas hade då en tid haft dålig aptit och inte känt sig helt okej. Han bad en kollega på Mölndals sjukhus, där han själv jobbar som ortoped, att fixa en tid för röntgen, en datortomografi. Beskedet efter den undersökningen var värsta tänkbara. Cancer, cancer som spridit sig. Jónas blev inlagd omedelbart.

- Metastaserna gick snabbt att hitta, men det tog en vecka innan de hittade primärtumören, berättar han.

Sedan dess genomgår Jónas Hvannberg regelbundet tuffa cellgiftsbehandlingar, den senaste i torsdags, och i dag vet ingen hur länge han måste fortsätta att göra det.

Fann varandra i Brasilien-VM

- Jag gjorde en ny datortomografi efter några behandlingar och då hade sjukdomen gått tillbaka rejält. Nu får vi se hur det ser ut när jag gör nästa i slutet av den här månaden.

Men vi backar bandet några månader, till december 2011, till Brasilien, till VM i handboll. När Sveriges damer hade blivit utslagna av Frankrike i åttondelsfinalen (23-26, fyra mål av Annika Wiel Fredén), stack de flesta i truppen hem igen.

Men Annika, Jónas och en annan ledare i laget bestämde sig för att stanna kvar och se mer av det sydamerikanska landet.

- Det var väl då det klickade, berättade Annika. Sedan dess är vi ett par.

Höll kärleken hemlig

Till en början var de dock tvungna att hålla kärleken hemlig, känsligt så klart eftersom båda, i olika roller, fanns med i samma landslag.

Men när sjukdomen slog till fanns det ingen återvändo. Jónas kunde inte fortsätta med handbollen och han och Annika berättade för förbundskaptenen Per Johansson både om sjukdomen och om kärleken.

- Sedan skickade vi ett mejl till alla tjejerna i laget och berättade hur det låg till.

Annika:

- De har varit fantastiska, positiva och stöttande.

I början av sjukdomsperioden var Jónas mycket dålig, utgången oviss. Samtidigt var Annika mitt uppe i slutspelet med Heid och dessutom hägrade OS i London några månader senare.

- Det var skönt att ha handbollen då, att kunna skingra tankarna, berättar Annika. Och samtidigt pushade Jónas mig att satsa vidare mot OS. Och på något märkligt sätt blir det ju en vardag också mitt i allt det här som hänt.

Inte med i landslaget mer

I går tog Per Johansson ut sin sista landslagstrupp i handboll, laget som möter Island i två matcher den 2 och 3 oktober - men utan Annika Wiel Fredén, som under karriären gjort en bra bit över 100 landskamper.

- Jag bestämde tidigt att OS skulle bli min slutpunkt. Och efter den här säsongen lägger jag av i Heid också.

Jónas Hvannberg är tillbaka på halvtid på ortopeden i Mölndal. Han mår väsentligt bättre i dag, även om cancern inte är besegrad.

- Jag har ingen aning om hur framtiden ser ut, säger han. Jag tänker inte så mycket på det. Men läkarvetenskapen har gått framåt mycket.

"Tar tillvara på varje dag"

Både han och Annika är noga med betona att de lever i nuet, att det njuter av varje dag tillsammans, att ta tillvara på ögonblicken är en insikt de fått av sjukdomen.

- Faran är att livet går förbi utan att du tar det till vara, säger Jónas.

Inom två år har paret Wiel Fredén och Hvannberg bestämt sig för att växla ringar, att gifta sig.

- Vi tar tillvara på varje dag, men vågar också se framåt och planera för morgondagen, säger Annika.