Vi passerar ett par vakter och kör in i ett muromgärdat område, cirka en mil nordväst om Peking. Professor Li Ning kommer hit någon gång i veckan, så han behöver inte ens visa någon ID-handling.
Det är ett flera kvadratkilometer stort område, med majsfält och andra grödor. Föda åt de djur som finns härinne.
Vi måste desinficera oss och klä oss i vita rockar med blå plastpåsar över skorna innan vi får tillträde till ladugården. För det är inga vanliga kor som finns härinne, även om de så att säga på utsidan ser helt normala ut.
På en skylt utanför entrén står: "Kinas jordbruksuniversitets transgenetiska djurlaboratorium".

Gått om skeptiker
Det låter som en anläggning hämtad ur någon biothriller. Skeptikerna - och det råder ingen brist på dem - kan känna att det är en plats värdig en doktor Frankenstein.
Professor Li Ning har mött dem. Skeptikerna alltså.
- Jag höll ett föredrag för några år sedan när vi fortfarande arbetade med möss. En amerikansk forskare kom fram till mig efteråt och sa att det jag gjorde var en ond sak. Att jag försökte utföra Guds arbete.
- Du är mot Gud! sa han. Det var svårt för mig att förstå den typen av anklagelser. Vi har en annan filosofi i Kina.
Så vad gör han som så väckte den amerikanska kollegans vrede? Professor Li Ning är en av Kinas främsta experter på att klona boskap. Främst kor, men även grisar.
Att klona ett djur innebär att man skapar en identisk kopia. Skotska forskare var först med det år 1996. Fåret Dolly.
Men kineserna lärde sig snabbt. Li Ning är långt ifrån den enda kloningsexperten. Kinas framsteg på detta område fick magasinet Wired häromåret att utnämna Kina till den första supermakten i kloning.
- Jag klonade min första ko 2002. Hon heter Bo Wa och finns här än.
Han leder oss till en brun ko, de flesta är annars svart/vita härinne. Bo Wa tillhör en ras som var rätt vanlig runt Peking för 30 år sedan, men som nu är väldigt sällsynt.
Det var ett skäl till att professorn valde att klona just den kon.
- Vi kan på det viset rädda sällsynta arter. Hon är en helt frisk ko och har själv fött tre kalvar.
- Det är hennes dotter som står där borta!

Har klonat 300 kor
Li Ning säger att han klonat cirka 300 kor. Det handlar ofta om mjölkkor som visat sig vara väldigt produktiva, som bär på bra gener.
- En normal ko ger cirka 3 500 liter mjölk per år. Men vi klonar kor som ger 10 000 liter. Genom kloning kan vi mer än fördubbla mjölkproduktionen och det är viktigt i ett land som Kina.
Kloningen är inte problemfri. Många av de klonade djuren föds med defekter och dör. Men antalet minskar, säger professor Li Ning.
- I början dog cirka 50 procent av de nyfödda. I dag är vi nere på 10 till 20 procent. Om de klarar sig igenom den första veckan, så brukar de överleva.
Men det var nu främst inte den här typen av kloning som gjorde Li Nings amerikanska kollega så upprörd. Den kinesiske kloningsexperten bedriver även annan typ av forskning med sina kor.

Korna är genförändrade
De flesta av korna härinne är speciella av ett helt annat skäl. De är klonade och genförändrade kor. De producerar inte vanlig komjölk, utan mjölk som även innehåller mänskligt genmaterial, proteiner som finns i modersmjölk.
- Jag förstår att det kan låta skrämmande, men det handlar om att få fram mjölk som är nyttigare och bättre för oss människor.
- Kom ihåg att även de "vanliga" mjölkkorna är framavlade och specialiserade. Men det skulle ta minst 300 år att framavla fram kor som har ett högre proteininnehåll i mjölken.
Li Ning har arbetat med detta i över tio år. De första experimenten utfördes på möss, men sedan ett par år arbetar han med den "riktiga varan". Kossor.
- De första korna som gav oss den genmodifierade mjölken via helt normal mjölkning kom i början av det här året. Det var ett stort steg.
Han bjuder på en mugg varm, färsk "mänsklig" mjölk. Den smakar som varm, färsk mjölk och får jag tro professor Li Ning så är den mycket nyttig.
Problemet med vanlig komjölk är nämligen att den är rätt fattig på proteiner. Bara runt tre procent av vad vi behöver. Därför avråds exempelvis mödrar att ge komjölk till sina små under det första levnads-året.
Professor Li Nings komjölk innehåller dock de tre protein- erna laktoferrin, lysozym och laktoalbumin.
Halterna är lika höga som hos modersmjölk, säger Li Ning.
- Den här mjölken är helt enkelt mycket nyttigare. Du kan ge den även till nyfödda. Andra som skulle dra nytta av den är äldre och sjuka.

Redo att massproducera
Mjölken har ännu inte godkänts av de kinesiska myndigheterna. Men han hoppas att det ska ske inom ett par år och att mjölken sedan ska kunna börja massproduceras.
Li Ning är redo. Ute på bakgården väntar redan nästa generation av klonade kalvar.