Hammarby Bandy låg förra våren i spillror. Ekonomin var nästan i botten, stabila ledare och en bra fungerande organisation fanns inte där och knappt inga påskrivna spelarkontrakt. En lösning var bråd-skande.
Ordföranden Sonny Lööf och resten av styrelsen bestämde sig för att ringa Stefan Karlsson, 53.
Samme Karlsson som ledde klubben under 00-talets första halva.
Men de fick inget positivt gensvar. I alla fall inte till en början.
- Jag sa ungefär: Finns det ingen annan?
Varför?
- Vad skulle jag tillbaks och göra? Var det rätt att komma tillbaka till Hammarby? Och sedan hade jag tänkt att vara ifrån bandyn ett tag. Men spelare och styrelse ville, och då växte det fram. Vad fasicken, det kanske blir bra ändå, tänkte jag.

Spelarlönerna kapades

Trots att spelarlönerna sänktes med 30 procent fick Stefan Karlsson och kollegan Leif Klingborg ihop ett mycket starkt lag.
I stort sett alla nyckelspelare stannade, och ett möte med Patrik Nilsson, utan styrelsens kännedom, gav en skyttekung.
Efter stenhårt arbete kom sedan resultaten:
Seger i World Cup, seger i grundserien, final i svenska cupen, och nu SM-final.
- Det har liksom flutit på, som Stefan Karlsson säger.
När SPORT-Expressen träffar Bajens coach ett stenkast från Zinkensdamm är han mitt uppe i förberedelserna inför dagens final.

"Vet inte vad som hänt"

Karlsson har en stor karriär bakom sig och han har vunnit allt - nästan.
Ett SM-guld som tränare saknas, men trots all press och allt tjat om det där guldet går Stefan Karlsson in i finalen med ett stort lugn.
Du sa att du inte var säker på att ta jobbet, hade det något att göra med vad som hänt tidigare i Hammarby?
- Nej, nej. Absolut inte. Jag vet inte vad som har hänt tidigare...
Hammarby har förlorat många finaler.
- Du menar så. Nej, det har det väl inte. Men det där är också en grej, att vi förlorat. Vi har ju förlorat sex finaler men man kan ställa det i förhållande vad andra klubbar gjort under den tiden. När jag kom hit 1999/00 hade Hammarby bara spelat kvartsfinal som bäst och sedan har vi haft en fantastisk resa och nu är vi inne på vår sjunde final.
Men det är det väl ingen som är nöjd med?

"Kanske en fördel"

- Nä, det är väl klart. Alla som är på en SM-final vill ju vinna. Inget snack om det. Det är jäkligt tungt att förlora sex finaler på 2000-talet. Men nu har vi spelat oss till en ytterligare. Det är en match kvar, och det är klart som fan alla vill vinna. Det kanske är till vår fördel att vi haft de här sex finalerna. Nu vet ju liksom alla vad det handlar om.
Men finns det inte en risk att det kan bli det omvända, att spelarna vet om att det har gått åt helvete innan?
- Risken finns ju. Men det här laget har ju vunnit en massa ihop. Det här laget har inte förlorat någon SM-final.
Har ni pratat mycket om hur ni ska hantera det här?
- Det är klart som fasicken vi har pratat om det, men vi har inte gjort någon stor grej av det. Andra vill ju göra det. Vår bild är att vi inte har förlorat någon SM-final med det här laget. Vi har spelat oss till en final efter att ha vunnit elitserien, vunnit World cup, spelat final i svenska cupen. Sedan är det ju så med föreningen, men det här laget har inte förlorat. Det är känslan vi har.

Bollnäs har överraskat

Du har vunnit sju SM-guld som spelare, hur mycket saknar du ett som tränare?
- Det är klart som fan att det skulle vara kul att vinna och häftigt att vinna som tränare. Men jag mäter mig inte som människa utifrån det.
I finalen väntar överraskningslaget Bollnäs. Ett Bollnäs som har "smugit i vassen", som Stefan Karlsson säger.
- Bollnäs är ett jäkla sammansvetsat lag med en tydlig spelidé. De har topparna i framför allt (Per) Hellmyrs och (Andreas) Westh. Sedan har de (Timo) Oksanen, (Pär) Törnberg, Ville Aaltonen, (Mikko) Lukkarilla och (Juho) Liukkonen. Det är sju lands-lagsmän.
Hur tror du att det kommer att kännas att stå på Studenternas igen?- Det kommer naturligtvis att kännas bra att vara där. Sista matchen på säsongen, en otrolig fest. När man väl är där är man inne i det. Det känns lugnt.