HALMSTAD. Johanna Almgrens bästa tid som fotbollsspelare är nu.
Mittfältaren från Göteborg är på väg att slå sig in i OS-truppen, men samtidigt förmörkas hennes tillvaro av pappans bortgång i cancer för ett halvår sedan.
– Det kan inte bli värre för det värsta har redan hänt. Och jag känner att han är med mig under varje träning och match och hejar, säger 28-åringen som nyligen kom tillbaka efter en svår knäoperation.
För fyra år sedan kom Johanna Almgren med till Peking-OS efter att Hanna Ljungberg skadat sig.
Då hade Johanna, passningskicklig och målfarlig offensiv mittfältare från Kopparbergs/Göteborg, tagit sig tillbaka efter två års skadehelvete – och visat läkarna som förklarat att hon aldrig mer skulle kunna spela fotboll att de hade fel.
– Ett tag var jag nere i en djup depression, det kan man lugnt säga. Läkarna menade att jag aldrig skulle komma tillbaka, att mina knän kanske skulle bli förstörda för all framtid. Dessutom genomgick jag en tuff period privat efter att mitt förhållande tog slut. Jag tog stöd av beteendevetare och psykologer för att reda ut det, berättade Johanna i SPORT–Expressen i augusti 2008.
När vi nu, i samband med trenationsturneringen mellan Sverige, USA och Japan, åter träffas är det fyra månader efter att hon genomgått en ny knäoperation. Det långa vita ärret är ett påtagligt bevis.
Johanna hoppas och kämpar på för att komma med i den trupp (tas ut 27 juni) som åker till London och OS om en månad.
Hård konkurrens inför OS
Johanna Almgren fick 20 minuters speltid i förlustmatchen, 1–3, mot USA i lördags och tycker att "det var kul och att hon kände sig pigg”.
– Jag vill visa att jag vill vara här. Det är meningen att jag ska prestera och det är klart att det medför stress när man inte tillhör de som är givna. Jag har ju varit precis utanför i samband med mästerskap. Som VM i fjol till exempel, säger Johanna.
Hon konkurrerar med Caroline Seger, Sofia Jakobsson och Antonia Göransson, som garanterat är med till England, och pånyttfödde Kosovare Asllani.
– Jag tycker att jag de senaste två åren presterat min bästa fotboll. Nu var jag tvungen att operera knäet, men de två säsonger jag hade innan dess har jag aldrig varit bättre. Och jag känner att jag inte har någon prestationsångest och har ett helt annat självförtroende och kan slappna av mer, förklarar Johanna.
Var kommer det nyvunna självförtroendet ifrån?
– Min pappa, som skulle ha fyllt 67, gick bort i november och det har gjort att jag blivit mindre spänd. Det kan inte bli värre, eftersom det värsta redan har hänt. Man tänker att det finns annat i livet. Jag har samma ambition och passion när det gäller fotbollen, men jag njuter mer.
Du skriver väldigt öppet om din pappas död på din blogg.
– Jag har väldigt mycket känslor i mig och saker jag inte hann säga. Jag vet att jag i min sorg hjälper andra med samma sorg. De känner igen sig i sin sorg genom min sorg. Jag blottar mig ganska rejält, men känslan att jag kan stödja andra gör att jag blir starkare.
Ni verkar ha stått varandra väldigt nära du och din pappa Kjell?
– Det gjorde vi och när jag nu svarar för min bästa fotboll får han inte vara med på den resan. Det är klart att det finns perioder då jag är jävligt låg på grund av det och det tar mycket kraft.
– Jag känner dock att han är med mig på planen när jag tränar och spelar. Han är den skyddsängel som ser till att jag kan vara den duktiga fotbollsspelare jag är i dag.
