Den årgång av Redbergslids IK - mesta mästarna med 20 SM-guld - som nådde Cupvinnarcupens final 2003 kan mycket väl vara svensk handbolls främsta klubblag genom tiderna.

Kunskapen har genererat ett gäng duktiga ledare.

Magnus "Bagarn" Johansson var förhållandevis ung (33 år) tränare och guldmakare redan på den tiden.

Jerry Hallbäck hade just avslutat karriären och blivit marknadschef i föreningen.

Men Magnus Wislander, Mikael Franzén och Martin Boquist fanns fortfarande på planen.

I just Boquists fall skriver vi fortfarande - fortfarande.

"Boken" spelar ju ännu.

Hade tänkt varva ner

35 år ung - och elitseriens enda spelande tränare dessutom.

- Det var nog inte avsikten, ursäktar han sig.

Hur menar du?

- Jag flyttade hem för två år sedan för att varva ner efter sju säsonger i utlandet. Jag tänkte bygga upp något nytt, men kanske inte inom handbollen.

Martin Boquist är i dag lika vältrimmad som när han spelade sin sista (217:e) landskamp i samband med OS-kvalet 2008.

Men förklara resan från Hisingen till Kiel, vidare till Köpenhamn, och tillbaka norröver mot Västerås...!?

- Hustrun (Jenny) kommer därifrån.

Därmed inte sagt att familjen Boquist slagit rot för tid och evighet.

- Jobbet som handbollstränare känns lockande, erkänner han. Och visst kan vi tänka oss att flytta en gång till.

Du har inte gått en enda tränarkurs?

- ...däremot livets hårda skola, svarar han blixtsnabbt. Inom handbollen har vi varit duktiga på att fostra varandra.

Men åter till 2003.

Lagmaskinen RIK mosade allt motstånd i Sverige och spelade alltså final mot spanska Ciudad Real.

Undertecknad var med på resan söderut och minns hur veteranen Magnus Wislander (rutinerat) kom till flyget på Landvetter med en kudde som handbagage.

- Vi ska åka buss från Madrid och spanska hotellrum har jag sovit i förr...

Men något gick snett ett par månader senare.

Var rena järnmannen

Ekonomin kraschade, spelare och ledare spreds vind för våg.

Martin Boquist hamnade i THW Kiel och Bundesliga efter fyra år i följd som elitseriens skyttekung.

"Boken" sågs som en järnman; aldrig skadad eller sjuk, en maratonlöpare i handboll.

- Jag har haft tur genom åren.

Efter fem år i FC Köpenhamn skrev göteborgaren 2010 på ett kontrakt för ytterligare två säsonger.

Då las klubben ner.

- Jag hade tänkt städa av min handbollskarriär. Men orkade i det läget inte engagera mig i ett nytt utländskt projekt. Ny ägare, nytt namn...men hur svårt är det egentligen att bygga luftslott!?

- Jag är allergisk mot ordet projekt. Ett projekt har i mina ögon alltid ett slut och det uttrycket borde inte finnas inom idrotten. Med fru och två barn ville jag vidare till något annat, något stabilare.

Martin Boquist är inte enbart en hejare på att spela handboll (EM-guld med Bengan Boys redan som 21-åring) utan också en verbal jäkel.

Har annat jobb också

Det är ingen tillfällighet att han kombinerar uppdraget som spelade tränare för nykomlingen Västerås/Irsta med att vara personalansvarig på företaget VG Power med drygt hundra anställda.

- Sociologi och psykologi, återkommer han till. Jag läste ett gäng kurser på universitetet som jag har nytta av i dag.

Det påstås annars att du hade tur som blev handbollstränare?

- Ingen hemlighet. Jag ringde själv till klubben och frågade om det fanns ett ledigt uppdrag. Då visade det sig att dåvarande tränaren sagt upp sig kvällen innan...

Efter uppflyttningar två år i rad är det nu elitserien som gäller.

Hur funkar det att spela och coacha samtidigt - du är på planen åtminstone 40 minuter varje match som central tvåvägspelare?

- När pulsen rusar upp mot 180 tänker man inte så klart som man borde. Men jag har en bra assistent, Leo Ekblom, som stöttar mig under matcherna och tar egna beslut.

Börjar med två derbyn

Nykomlingen Västerås/Irsta inleder elitseriespelet med bortamatch mot fjolårets seriesegrare Guif. Samtidigt spelas två högklassiga prestigederbyn i Väst­sverige:

Alingsås-Sävehof och RIK-Aranäs.

Eller kanske snarare Mikael Franzén mot Magnus "Bagarn" Johansson.

Och Magnus Wislander mot Jerry Hallbäck.