Medaljkrönikan var redan påbörjad, svensk friidrotts mörka och skadefyllda 2009 skulle äntligen suddas ut. I stället fick vi se Christian Olssons tomma blick igen.
Fler skadekänningar. Fler problem. Och som om det inte var illa nog blev han även av med sitt världsrekord.
Men ärligt talat - vem bryr sig om inomhusmästerskap? Det är på EM i Barcelona i sommar som det verkligen gäller.
Då tror jag att Christian är med och slåss om guldet.
Det är 583 dagar sedan Christian Olsson kom gåendes med en svensk flagga utanför mediecentret i Peking.
Solen sken, bilarna runtomkring honom tutade, och en skadad svensk trestegshoppare, som inte skulle tävla i OS, hade just blivit utsedd till svensk fanbärare på invigningen.
För det hade ju gått som det hade gått på DN-galan några veckor tidigare.
Ett avbrutet hopp hade lett till nya skadekänningar och en avbruten satsning på OS.
I det ögonblicket, där i Peking, hade jag inte en tanke på att Christian Olsson någonsin skulle hoppa tresteg i ett mästerskap igen.
Då såg jag SOK:s gest, att låta skadade Christian bära den svenska fanan på invigningen, som en ren avskedsgest.
Typ "Tack för lång och trogen tjänst".
Drygt ett halvår senare var jag fortfarande övertygad om att Christian Olsson aldrig skulle komma tillbaka, men det självförtroende och övertygelse som han visade upp under träningslägret i portugisiska Albufeira fick mig att börja tveka.
Kunde han mot alla odds komma tillbaka till ansatsbanan?
Och kunde han i så fall komma tillbaka till världseliten?
En sak var i alla fall säker den där heta majdagen 2009: Christian Olsson var less på att vara skadad.
- Det är fruktansvärt tråkigt och tröttsamt, och man har aldrig några riktiga svar. Den medicinska konsten är ingen exakt vetenskap. Det finns liksom ingen som kan säga exakt vad som är problemet eller varför det blir som det blir, sa han då.
Nu är han skadad igen. Eller?
- Det är ingen skada utan snarare en ömmande hälsena, sa Christian i TV4.
Okej, då väljer vi att se det från den ljusa sidan. Trots allt.
Svensk friidrott behöver nya medaljer. Nya drömmar.
Och Christian hann i alla fall visa att han - när han är frisk - kan slåss om medaljer i stora kommande mästerskap som EM i Barcelona 2010, VM i Daegu, Sydkorea 2011 och OS i London 2012.
Bara den där rangliga kroppen från Gårdsten i Angered lyckas hålla ihop så kanske Christian Olsson återigen tågar in på en invigning.
Men inte som fanbärare utan som ett stort svenskt medaljhopp.
******
Tränaren Yannick Tregaro såg ändå rätt nöjd ut med att Christian valde det säkra före det osäkra och slutade hoppa.
Nu har firma Tregaro/Olsson drygt fyra månader på sig, så långt återstår till EM i Barcelona, att hitta en lösning på hälseneproblemet.
******
Fransmannen Teddy Tamgho är född 15 juni 1989. Nu är han världsrekordhållare. Och som han hoppade i Doha är det inte omöjligt att han någon gång i framtiden kan hota Jonathan Edwards omöjliga världsrekord på 18,29. Det rekord som Christian Olsson jagat i alla år.
******
Vad har hänt med Jelena Isinbajeva?
