Från att vara trakasserad i skolan - till en av Sveriges mest älskade idrottsstjärnor genom tiderna. Carolina Klüfts väg till toppen var lång.

I SVT-dokumentären "Carolina Klüft - Tjejen som inte kunde förlora" talade hon ut om glädjestunderna - men också livets mörka perioder.

– Det var ett halvår där man klippte sönder min väska, alla kastade snöboll på mig och sa att jag såg sjuk ut och var smal, säger hon till SVT.

Och när hon följer OS- tävlingarna i London från tv-soffan, brister det för stjärnan, som faller i gråt. Efter känslouppvisningen dröjde det inte länge innan hyllningarna från tittarna började välla in.

– Det bara ramlar in sms från folk. Jag blir nästan förvånad över hur många som berörts av den, säger filmaren Johan Candert.

"Har fått många sms"

I Växjö satt pappa Johnny Klüft och såg dokumentären och även han vittnar om folkets enorma kärlek.

– Man har fått många sms från släkt och vänner under kvällen. Det var många som tyckte att den var fin, säger han.

Samtidigt erkänner han att det var känslosamt att se tillbaka på sin dotters långa karriär.

– Det är klart att det är mycket känslor som kommer fram när man ser den, säger han.

"Jag är så tacksam"

Sent i går kväll kom också hälsningen tillbaka till svenska folket från en berörd Carolina.

– Tack för alla fina ord efter dokumentären. Jag är så tacksam för det fina stöd som jag har fått genom åren av mina fans där ute. Utan er hade det varit betydligt svårare att hantera alla de utmaningar min idrottskarriär har ställt mig inför. Tack för allt! Kram "Carro", skriver hon i ett sms till SPORT-Expressen.