Friidrottsstjärnan Carolina Klüft mobbades i skolan som barn.
Idrotten - och speciellt höjdhoppet - blev 29-åringens frizon från allt det jobbiga.
– När jag slog de tuffaste killarna i höjdhopp kände jag att "Yes, nu ska jag visa er". Så det blev på gott och ont en frizon för mig, säger hon i en intervju med TV4.
Carolina Klüft är en av Sveriges främsta friidrottare genom tiderna.
29-åringen har skördat stora framgångar under sin aktiva karriär och har bland annat vunnit OS-guld i sjukamp.
Men uppväxten var inte alltid så lätt för Klüft.
Kallades "spinkis"
Stjärnan har tidigare berättat om hur hon under en period i livet blev mobbad av några klasskamrater.
I en intervju med TV4 beskriver hon nu sin uppväxt.
– Mestadels var den bra och rolig. Jag är uppväxt i en byskola och sedan flyttade vi in till stan och den perioden när jag bytte skola blev tuffare, det var ett helt annat klimat, säger hon till TV4.
– Jag hade aldrig reflekterat över min kropp eller hur jag såg ut och plötsligt blev jag retad för hur jag såg ut och det hade jag över huvudtaget aldrig ens funderat över. Det där följde med sen, även upp på högstadiet där jag ville ha tjocka tröjor för att dölja mina handleder för att jag blev kallad för "spinkis", "smalis" och "skelettet" för att jag var så himla smal. Den perioden kommer jag ihåg som mycket tuffare och det önskar jag inte något barn att få uppleva.
"Kände oro"
Klüft berättar att hon ibland var rädd för att gå till skolan.
– Man går till skolan och är rädd och orolig för vad som ska hända och för vad man ska bli kallad. Någon gång fick jag min väska - som jag hade sytt i slyslöjden och var jättenöjd med - sönderklippt. Sådana händelser var man orolig för, man kände oro över att gå till skolan, säger hon.
Under den tuffa perioden var det ett ställe som hon trivdes bättre på: gymnastiklektionerna.
– Idrotten blev en frizon för mig under den perioden. Idrottslektionerna var den enda gången när jag gick i skolan där jag kunde känna att "här ska jag visa dem". När jag slog dem i höjdhopp, de tuffaste killarna, så kände jag att "Yes, nu ska jag visa er". Så det blev på gott och ont en frizon för mig, säger hon.
Vill se förändring
Carolina Klüft tog kontakt med sina föräldrar som i sin tur kontaktade skolan. Hon berättar att hon hade vuxna att prata med, men att det inte hjälpte fullt ut. Därför bytte hon senare klass.
Nu vill hon ge sitt stöd åt dagens barn och ungdomar som har problem med mobbning i skolan.
– Det viktigaste är att man hittar någon person som man har förtroende för att vända sig till och prata med. Det är inget att skämmas för, man lägger ofta skuld på sig själv och tänker "det måste vara något fel på mig", men så är det ju aldrig. Det är aldrig den personens fel utan man måste våga prata om det och våga berätta för att det ska bli en förändring. Sedan måste hela samhället arbeta på olika nivåer, även vi vuxna måste tänka på vår attityd, hur vi är mot varandra och vilka signaler vi sänder. Det måste både vara långsiktigt och akut stöd, säger Carolina Klüft till TV4.