Efter det dystra beskedet om att Sanna Kallur inte skulle kunna delta i OS, kom ljusglimten som svensk friidrott krävde.

Moa Hjelmer gick ut hårt i semifinalen. I finalen gick hon ut ännu hårdare.

Men 22-åringen såg ut att vara besegrad när hon kom in på upploppet.

– På något sätt, eftersom kurvorna är så snäva så ser vänds ansiktet mot läktaren och det var bara gult. Det gav mig en sådan himla kick, säger stjärnan.

"Fattade ingenting"

Då plockade hon fram de sista krafterna och seglade förbi ryskan Ksenija Zadorina och över mållinjen – som EM-guldmedaljör.

– Jag fattade ingenting. Jag fick flaggan och bara tänkte jaha. Vad ska jag göra nu?, säger hon.

Tanken var att fortsätta fira med fansen, som hon tillägnade segern efter loppet. Men något satte tvärstopp.

– Jag ville göra ett ärevarv, men jag orkade inte, jag var så trött i benen. Jag kunde knappt stå.

Och det var då hon såg tiden för första gången. En tid som innebar nytt personbästa, nytt svenskt rekord och en tid som var under OS kvalgränsen.

– Tror du att jag hann titta på tiden? Det är helt sjukt. Jag var jättenöjd med tiden från semifinalen. Jag tänkte att jag kanske kunde förbättra den lite grann, men så blev det så här, säger hon.

Hade tunnelseende

Tiden, 51, 13 var en rejäl putsning på det personliga rekordet som kom i semifinalen. Och ett besked att hon definitivt är på rätt väg.

– För ett år sedan vid den här tiden? Då hade jag... 53,34... så det här var ju lite bättre, berättar hon.

Men när ryska Ksenija Zadorina, som knep silvermedaljen, kom på tal fanns det inte mycket att säga.

– Jag såg inget förutom mållinjen, det var tunnelseende. Jag hade ingen koll på någonting, hur nära var hon?

Efter loppet väntade guldfirande för det svenska stjärnskottet. Men innan hon lämnade arenan gav hon ett löfte till sina svenska kollegor inför resten av EM.

– Jag stannar, jag vill definitivt fortsätta att heja på alla i laget, säger hon.