HELSINGFORS. Det har legat ett mörker över svensk friidrott.
Nu bröt solen igenom.
Moa Hjelmer var precis det vi behövde just nu.
Det fanns ingenting som kunde stoppa henne.
Moa Hjelmer bara tryckte sig förbi sina motståndare, svävade fram över upploppet - och knäckte alla.
Direkt efter målgång tittade hon upp mot resultattavlan på Olympiastadion i Helsingfors. "1. Moa Hjelmer, Sweden", stod det. Hon noterade inte ens tiden: 51,13 - nytt svenskt rekord.
På läktaren framför henne satt Kajsa Bergqvist, Sanna Kallur och Stefan Holm.
Den gamla generationen.
Moa Hjelmer är starten på den nya generationen.
Första gången jag träffade Hjelmer var i augusti i fjol.
Hon hade precis vunnit SM-guld i Gävle, slagit svenskt rekord och kräkts i en papperskorg när hon sa:
- Jag vill bevisa för folket att friidrott inte är skit. Det finns många duktiga och jag blir extra sporrad av att visa att vi finns till.
Man märkte direkt att det var något speciellt med den här tjejen.
Hon stack ut.
Och så var hennes löpsteg sagolikt (vissa jämför henne med legendaren Wilma Rudolph).
Sen den dagen har Moa Hjelmer bara fortsatt att utvecklas i ilfart och nu är hon helt plötsligt bäst i Europa.
Det är lika overkligt som underbart.
Under vintern har hon legat på ett träningsschema med bara fyra löppass i veckan. Det är sensationellt lite. Och det vittnar om att det här bara är början på något större.
Ni skulle ha sett makthavarna i svensk friidrott i går kväll. Förbundsbas Tomas Riste, generalsekreterare Anders Albertsson och förbundskapten Stefan Olsson kramade om varandra utanför Olympiastadion medan kylan svepte in över Helsingfors.
Snuset rann i mungipan på Riste.
Det här var så klart det bästa som kunde hända för svensk friidrott.
Sista året har inte bara handlat om skadade storstjärnor. Det har även varit rejält oroligt på förbundsnivå - med avslöjanden om sexuella övergrepp som de mest plågsamma skandalerna - och många tunga namn har bytts ut.
Nu startar vi om.
Och Moa Hjelmer leder tåget.
Vid sin sida har hon Angelica Bengtsson och stjärnskottet i spjut, Kim Amb. Därbakom finns också ett knippe med lovande talanger. Som Lynn Johnson (-94, tresteg), Khaddi Sagnia (-94, tresteg) och Irene Ekelund (-97, 100 meter).
Framtiden kan vara ljus - trots allt.
För Hjelmer väntar nu OS i London. För så kommer det att bli, även om Sveriges olympiska kommitté inte vill lämna något klartecken.
Hennes chanser där? En klok man sa långt innan EM att Moa kommer springa final i London.
Jag tror att det kan bli så.
Och om vi höjer blicken lite, mot OS i Rio 2016, så kan vi nog skymta en olympisk medalj runt halsen på Moa Hjelmer.
