ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
Foto: SVT.
Foto: SVT.

Därför brister det för Klüft: "Blev inte så"

ANNONS:
Carolina Evelyn Klüft.

Född: den 2 februari 1983 i Sandhult utanför Borås, uppvuxen i Växjö.

Familj: gift med tidigare stavhopparen Patrik Klüft, ishockeytränare för Vita Hästen i Norrköping.

Främsta meriter, mångkamp: OS-guld 2004, VM-guld 2003, 2005 och 2007. EM-guld 2002 och 2006. IVM-guld 2003. IEM-guld 2005 och 2007, -brons 2002. JVM-guld 2000 och 2002. JEM-guld 2001.

Längd: guld U23-EM 2003 och 2005, brons IVM 2004.

Höjd: guld europeiska ungdoms-OS 1999.

Personbästa, sjukamp: 7 032 poäng (Europarekord). Längd: 6,97 m. Tresteg: 14,29 m (svenskt rekord). Höjd: 1,95 m. (TT)

Visa merVisa mindre

På torsdagskvällen sände SVT en dokumentär om Carolina Klüft.

Där får man bland annat se när den förre friidrottsstjärnan tar del av vilket resultat som hade räckt för en OS-final i London.

– Dra åt helvete! 6,40! säger hon i dokumentären.

Carolina Klüft är en av Sveriges främsta friidrottare genom alla tider.

Under sin framgångsrika karriär vann hon bland annat både OS- och VM-guld.

De sista åren handlade dock mest om skador.

Svenskan gjorde en satsning på längdhopp, men skadeproblemen satte till slut stopp för karriären.

Förra året la hon skorna på hyllan och på torsdagen visade SVT en dokumentär om den förra stjärnan.

"What the fuck?"

I dokumentären "Tjejen som inte kunde förlora" visas bland annat bilder från när Klüft och hennes man Patrik följer OS i London hemifrån.

Hon bestämmer sig då för att kolla upp vad som hade krävts för att nå en OS-final i längdhopp.

– Det måste jag kolla, säger hon i dokumentären och får sedan en chock:

– Dra åt helvete! 6,40!? What the fuck?

Brister ut i gråt

6,40 meter är ett resultat som Carolina Klüft gjorde redan som junior.

– Det är lättare att sluta när man känner sig klar med något och motivationen försvinner. Men när kroppen säger stopp... säger hon och fortsätter:

– Jag tycker inte att det är så lätt att sluta även när resultaten inte går så bra. En del säger att man ska sluta när det börjar gå dåligt, men så är det inte heller. Är man idrottare så vill man aldrig ge upp.

Hon berättar sedan att hon gjorde allt hon kunde för att komma tillbaka från skadeproblemen.

– Jag har verkligen varit så noga med allt och pysslat med mitt ben och foten var liksom inte... det blev inte så den här gången, säger hon i dokumentären innan hon brister ut i gråt.

Mejla Skriv ut
Rätta text- och faktafel
Anmäl till Pressombudsmannen
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar: