ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:

Frick: "Vi är många som varit irriterade"

ANNONS:

För 15 år sedan var hon en av Sveriges mest lovande tennisspelare.

Nu har hon i stället slagit igenom som en av Sveriges mest välkända programledare.

TV4:s Karin Frick tog en annorlunda väg till rampljuset - och för SportExpressen.se berättar hon om tiden i USA, nakna ishockeyspelare och besvikelsen över att inte få jobba med handbolls-VM.

- Vi är många som har varit jäkligt irriterade, säger hon.

Vi har nyss avslutat intervjun och jag frågar Karin Frick om hon tycker att jag har missat något.

– Jag vet inte riktigt. Men det är intressant när någon gör research om en - vad man hittar. Vad var din bild av mig när du kom hit? frågar hon.

– Jag ska erkänna att jag inte hittade jättemycket. Du har inte förekommit i så många intervjuer, i varje fall inte om man kollar på internet. Men jag visste att du var smålänning, har spelat tennis och jobbat på Expressen. Men inte så mycket mer.

Hon tar en klunk av sitt kaffe och funderar högt.

– Det är egentligen konstigt för jag har ju jobbat väldigt mycket i tv. Det känns som att vissa blir superkända med en gång och vissa aldrig kända. Sedan är det vissa som hamnar mitt emellan, det är rätt så intressant det där. Vilket fack man hamnar i. Själv känner jag att jag har fått mer och mer uppmärksamhet de senaste åren. Och det har nog att göra med att jag känner mig mer bekväm med det.

Vill du bli ännu mer känd?

– Jag är inte ute efter att bli känd, men jag vill att folk ska tycka att jag ger dem bra sändningar. Det är det sättet man vill bli omtyckt på. Jag har inget behov av kändisskapet, men alla vill väl göra avtryck på något sätt.

Topp tio i Sverige

Karin Frick, 32, föddes i Jönköping och satsade tidigt på en tenniskarriär. Som 20-åring begav hon sig till Miami för att spela tennis på college. Hon trivdes med idrottandet och den tuffa träningen och på planen gick det bra. Fram tills 18-årsåldern rankades hon som topp tio i Sverige och stötte bland annat på den nuvarande Sverige-ettan Sofia Arvidsson ute på tävlingar. Men sedan kom skador och därmed andra intressen.

Hade du drivkraften att satsa rejält?

– Ja, det hade jag nog, men jag insåg nog inte där och då vad som skulle krävas. Något som man kan tycka är helt stört när man har blivit äldre och mer förståndig. Jag hade behövt skita ner mig lite mer, ta på mig grovhandskarna och bara köra. Jag levde mycket på bra teknik och att jag slog hårt, men det fungerar bara till en viss gräns.

Är det något du tänker på i dag, "varför satsade jag inte hårdare?"?

– Lite kanske, det hade varit roligt att se vad det hade kunnat leda till. Men det kändes rätt då.

"Få saker gör mig rädd"

Ett år i Miami räckte, sedan var hon tillbaka i Sverige och bytte då inriktning.

Efter att ha studerat på Kaggeholms folkhögskola fick hon vikariat på Expressens nystartade tv-kanal och när TV4 sedan köpte upp kanalen valde de att plocka med henne dit.

Sedan dess har hon utvecklats till en av TV4:s mest välkända programledare, som leder allt från vanliga sportsändningar till mästerskapssändningar och Nyhetsmorgon.

– I början var man nervös. Det är man inte längre, men man är fortfarande på tå för att vad som helst kan hända. Direktsändningsmomentet gör att man tänder till, säger hon.

– Nu för tiden är det nästan roligt om något oväntat händer. Då får man utrymme att vara spontan. Men det har tagit lång tid att komma dit. Det är först det senaste året som jag tycker att jag har tagit mig ut ur "comfort zone". Det är få saker som gör mig rädd nu.

"Han är galen!"

Rutinen hon har skaffat sig kommer bland annat från alla handbollsmästerskap som hon har arbetat med. När Peter Jihde skulle bli pappa i början av 2011, fick i stället Karin Frick frågan om att leda sändningarna från hemma-VM. Sedan dess har det blivit mycket handboll.

- Det är ett skitroligt gäng att jobba med och (Tomas) Axnér är ju galen. Men han är väldigt snäll och omtänksam och vi har blivit väldigt goda vänner, det hoppas jag syns. Stämningen kan vara rå, men hjärtlig ibland. Han är lite dåraktig, men på ett bra sätt. Sedan är han grym på att dansa, det visade han i Serbien när vi var där på herrarnas mästerskap. Han har en störd dans, kör själv och öser. Det är mycket höftrörelser, säger hon och skrattar.

– Vi har väldigt roligt, hela gänget. Även om jag, som i Serbien, är ensam tjej bland åtta killar.

Just att vara ensam kvinna i en idrottsvärld full av män är något som Karin Frick är van vid - inte minst efter tiden som korrespondent i USA.

- Det var sjukt ensamt överlag. Samtidigt var det en kick att få komma hem till NHL-spelare och göra reportage och att en spelare som Michael Nylander förvånat frågar om man är där själv och gör allt; intervjuar, fotar och redigerar. Det är kanske lite ovanligt där borta att en tjej kommer in och gör allt själv så det var en jäkla kick.

Mer jobb för en kvinna

Det är kanske en tröttsam fråga, men hur tas man emot som kvinna i sportvärlden 2013? När jag pratade med din kollega Suzanne Sjögren sa hon att det var sexistiskt utomlands, men att man måste skita i det och dra fördel av det.

– Ja, men det är så man får se det. Fasen, jag kan väl inte hjälpa att jag är tjej!? Jag tror så här: utomlands har man nog mer fördel av att vara tjej jämfört med i Sverige 2013. Titta på TV4, vi är nästan fler tjejer än killar nu. Speciellt när det gäller programledare. Så länge du gör ett bra jobb, är påläst och vet vad du snackar om är det nog en fördel att vara tjej för då sticker du ut, men får ändå respekt för ditt jobb. Men om du inte är det och bara står där för att verka snygg, då tror jag att det lyser igenom hos de som intervjuas så då tror jag inte att det är en fördel. Därför är jag alltid noga med att veta vad jag pratar om.

Med andra ord krävs det mer arbete när man är kvinna och sportjournalist?

– Ja, många gånger har jag känt att jag måste vara bättre för att jag är tjej. Jag måste visa lite mer. Men det var mer förr, nu för tiden tycker jag inte att det är på samma sätt.

Kan du ändå bli irriterad över det någon gång?

– Det kan vara utomlands att det händer något. Jag var på en NHL-match i San José där man får komma in i omklädningsrummen efteråt. Då var det någon spelare som ville vara lite macho. Han kom till intervjun i hockeytröja och bar underkropp så han stod där med snoppen i vädret. Då tänkte jag bara "okej, ska jag bry mig eller?". Jag gör inte det. Då blir jag bara anti i stället. Jag blir inte generad eller tycker att det är pinsamt. Det är bara jävligt störigt.

Men du gjorde intervjun?

– Ja, de andra stod och garvade och jag gjorde intervjun. Så var det bra med det. Det är inte var dag man intervjuar någon som står med snoppen i vädret. Personligen har jag inga problem med att hantera sådana situationer, jag är van vid att umgås med killar och kan jargongen. Och det kan jag nog få respekt för. Men det är ju bara så töntigt.

Fullt friidrottsfokus

Nu laddar Karin Frick för ett nytt arbetsår - och kalendern är redan fullmatad.

I och med att Sverige inte kvalificerade sig till handbolls-VM i Spanien som pågår just nu kommer hennes fokus att ligga på friidrott den närmaste tiden.

- Jag ska jobba med EM i Göteborg och sedan VM i Moskva. Och så är det XL-galan i Globen, Diamond League-tävlingar och så lite handboll också. Det är ju EM-kval i vår.

Hur stor besvikelse var det att Sverige inte tog sig till VM?

– Vi är många som har varit jäkligt irriterade, det kändes så onödigt. Alla tog för givet att de skulle slå Montenegro i kvalet och att vi skulle få jobba med det. Men samtidigt är det kul att det blir lite varierat och det är väldigt roligt att få köra sidospår som programledare i Nyhetsmorgon också.

Vill ha eget program

Något speciellt mål inför framtiden har hon inte.

Men det finns en dröm om att göra ett program som verkligen skulle sätta avtryck. Ett program som skulle gå ett steg längre än vad en vanlig sport- eller nyhetssändning gör.

– Jag är ganska social och nyfiken på människor så det hade varit roligt att komma lite närmare. Ofta när vi gör saker hinner vi bara skrapa på ytan. Det hade varit kul att ha sitt eget program där man verkligen fick komma nära folk. Jag vet att det inte är någon Einstein-idé, men det hade varit roligt. Men det finns mycket man vill göra.

Är du nöjd där du är i dag?

– Man vill alltid vidare, sedan vet jag inte var eller hur. Men jag är så otålig. Jag får göra roliga saker och trivs med det jag gör, men man vill alltid vidare. Och då menar jag inte att jag måste vidare någon annanstans. Det handlar mer om att få nya uppdrag och så. Så nöjd är jag nog aldrig, säger Karin Frick.

Mejla Skriv ut
Rätta text- och faktafel
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
Senaste nytt
SILLY SEASON - SENASTE NYTT
ANNONS:
AGENDASÄTTARNA
PODCAST: EXPRESSEN CALCIOMANIA
ANNONS:
PÅDDEN MED OLSSON & EKWALL
Senaste nytt
Senaste nytt
MRMADHAWK
TRAVBLOGGEN
TRAV
SPEL & TIPS
KICK AND RUSH
ANNONS:
ANNONS:

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar: