Pernilla Larsson i Champions League-semifinalen. Foto: Ronny HartmannPernilla Larsson i Champions League-semifinalen. Foto: Ronny Hartmann
Pernilla Larsson i Champions League-semifinalen. Foto: Ronny Hartmann
Här tar hon emot priset som Sveriges bästa domare. Foto: Sven LindwallHär tar hon emot priset som Sveriges bästa domare. Foto: Sven Lindwall
Här tar hon emot priset som Sveriges bästa domare. Foto: Sven Lindwall

Pernilla Larsson – Sveriges VM-domare

Publicerad

De blågula drömmarna om en VM-final stannar inte vid landslaget.

För Pernilla Larsson finns chansen – om svenska landslaget inte når dit.

SportExpressen träffade Sveriges VM-domare för ett samtal om töntiga regler, svåra beslut – och domarnas säkerhet.

– Jag har bara blivit hotad en gång – när jag blev jagad av planen av en skogstokig pappa, säger hon.

Hon är Sveriges bästa kvinnliga fotbollsdomare.

Två gånger prisad av Fotbollsgalans jury – och den senaste säsongen av de damallsvenska spelarna.

Pernilla Larsson har kallats för arvtagare till Jenny Palmqvist, som dömde OS-finalen 2004. Själv har hon bara fina ord att säga om sin föregångare.

– Jenny har alltid delat med sig av sin kunskap. Och så har hon varit väldigt ärlig. Hon kan komma in efter en match och säga: "Vad i helvete, Pernilla! Man kan begära sig mer av dig än det här!". Men då hittar hon också några detaljer som man har gjort bra. Hon är väldigt, väldigt generös att dela med sig av sin kunskap, säger Pernilla Larsson.

 

Sedan 2010 är 38-åringen en av Sveriges fyra Fifa-domare. Hon dömer internationella landskamper, är sedan två år halvtidsanställd av svenska fotbollförbundet och har tagits ut som en av nio europeiska domare till VM-slutspelet i Kanada.

Pernilla Larsson började döma som 21-åring, när hon fortfarande spelade fotboll. Efter fem år blev hon elitdomare och kunde inte längre kombinera yrket med sin spelarkarriär. Beslutet var enkelt.

– Jag var bättre på att döma då. Jag är skitdålig på att bestämma men bra på att leda. Domarskapet handlar inte att bestämma som en polis och köra över folk. Det handlar om att leda spelet så att det flyter så bra som möjligt, och hålla koll på läget, säger hon.

 

Det ska inte vara vi mot spelarna

Som domare får Pernilla Larsson användning av sitt spelsinne, som tidigare fotbollsspelare.

– Det ska inte vara vi mot spelarna. På den biten har det hänt mycket. När jag började som domare var det mer: "låt inte spelarna sätta sig på er". Idag är det mycket mer fokus på att det ska vara flyt i spelet och att man ska läsa av vad som händer. De domare som prioriteras i dag är de som har blick för spelet, säger hon.

I takt med att damallsvenskan har fått professionella fotbollsspelare – på heltid – har även de fysiska kraven höjts på domarna.

– När jag började 2005 fanns inte många heltidsproffs som spelare. Det är helt annorlunda nu. Och det ställer krav på oss som är domare. Vi kan inte lalla runt på en femkilometers slinga och ta en bastu efteråt när spelarna tränar nio-tio pass i veckan.

Vilka är de svåraste besluten att ta?

– När man, som domare, har stor förståelse för att spelarna blir arga. Jag bestämmer inte alla regler men jag måste verkställa dem.

– Där är vissa regler verkligen töntiga. Till exempel – om målvakten ska skjuta ut bollen och försvararen tar den innanför straffområdet så måste jag ta om insparken. Alla ser att bollen var på väg ut. Men jag har inte hittat på den regeln. Det blir svårt om man som domare börjar med: "äh, kör på".

 

En som förmodligen kan skriva under på det faktumet är Wolfsburgs tränare – dubbel Champions League-vinnare – Ralf Kellermann. I vårens semifinal mot Paris Saint-Germain var tysken missnöjd med Pernilla Larssons beslut.

Efter att han hade gnällt en hel match visade svenskan upp den meriterade tränaren på läktaren.

– Det var faktiskt min fjärdedomare som hjälpte mig. Jag kan förstå att man som tränare blir frustrerad och visar reaktioner när ens lag ligger under. Det är en oerhörd press på dem. Men han hade hållit på hela matchen! Och jag måste göra mitt jobb. Om min fjärdedomare säger att han gått över gränsen så är det "varsågod – upp på läktaren", säger Larsson.

– Det är ju inte mig, Pernilla, de skäller på. Det är min domartröja de skäller på. När man kommer på det blir man så mycket bättre som domare. Då behöver man inte vara vän med alla. Jag är inte där för att hitta kompisar, utan för att skapa en bra match – en möjlighet för alla att göra sitt bästa. Man vet att man kommer få skit ibland. Men man kan inte ta något annat beslut.

 

Domarnas säkerhet står ständigt i fokus. Ju större arrangemangen är – desto bättre är säkerheten, menar Larsson. Hon har bara känt hotad på allvar en enda gång.

– Det var en match för nioåriga pojkar hemma i Trollhättan för många år sedan. Jag minns inte ens om jag blåste eller lät bli att blåsa frispark, men en pappa blev skogtokig. Han jagade mig av planen med en massa könsord. Det var nävar och allting. Det var den absolut värsta gången. Jag var 23-24 år och hyfsat tidigt i karriären.

– Det var tur att det fanns andra domare där. Hade jag varit helt själv hade det känts väldigt ensamt då. Men tack vare dem fick jag en uppbackning och känslan av att jag ändå ville fortsätta. Jag förstår de ungdomsdomare som måste ta varsin match, som inte vill fortsätta efter sådana incidenter.

Hur mycket pratar om säkerheten inom förbundet?

– Det är verkligen professionellt. Damallsvenskan som organisation tar det jättebra. Klubbarna är seriösa och dessutom har vi matchdelegater som alltid frågar vad som har fungerat bra efter matcherna.

– Sen har det varit incidenter med storlagen i Damallsvenskan. Det har varit slagsmål och folk som har varit otrevliga mot domarna. Jag har inte råkat ut för det, men mina kolleger. Det har varit stalker-grejer där personer förföljde kvinnliga domare med kränkande påhopp, snarare än hotfulla. Till mig kan det ha varit någon som hört av sig någon gång på sms. I övrigt har jag aldrig känt mig hotad i Damallsvenskan.

 

Det kan vara så att jag är fjärdedomare hela turneringen

Sedan ett par veckor tillbaka har Pernilla Larsson skiftat fokus till VM.

Hon är sedan 28 maj på plats i Vancouver, Kanada, för att förbereda sig. 45 stycken domare, varav 16 från Europa, har sållats ner till nio stycken till VM – där åtta kommer att få döma.

– Jag vet ingenting av vad som väntar. Det kan vara så att jag är fjärdedomare hela turneringen. Vad som helst kan hända fram till den dagen vi börjar, säger hon.

Larsson kommer i första hand att få döma icke-europeiska lag. Och hon kommer av naturliga skäl inte att få döma Sverige.

– Det gäller att få rätt matcher. Det får inte hända för lite i matcherna, för då får man inte visa att man är en bra domare. Sen ska det helst inträdda saker som man känner att man har bra koll på. Har man otur händer det skitgrejer som man missar

Ju längre svenska landslaget går desto sämre för dig?

– Så är det ju. Men det ingår i jobbet. Världens bäst rankade domare, Bibiana Steinhaus, vet att Tyskland i princip alltid spelar i final. 2011 fick hon till slut döma finalen för det var enda gången de missade. För min del är det jätteviktigt att det går bra för svensk damfotboll. Det gynnar mig i vardagslivet. Det är ingenting man lipar över, utan man vet att det är så.

Vad är drömscenariot?

– Det är klart att man har drömt om en VM-final. En VM-final med Kanada – en hemmanation med massa publik – mot ett europeiskt lag. De europeiska lagen är skolade och spelar bra fotboll. Men det är så många parametrar som ska stämma. Just nu känner jag bara: ”fan, kan vi inte komma i gång nu”. Jag är så himla laddad. Jag har jobbat så hårt för det här.

Pernilla Larsson

Ålder: 38

Bor: Trollhättan

Jobbar: Dietist, föreläsare och fotbollsdomare (halvtidsanställd sedan 2013)

Familj: Man och två barn (9 och 6 år)

Intressen: Seglar på Västkusten på sommaren. Åker helst skidor på vintern, på längd eller utför.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag