Mannen i hatt var pastor Ian Paisley, protestant och ledare för de brittvänliga unionisterna, som också kallas lojalister, medan mannen i skägg var Gerry Adams, katolik och ledare för den proirländska rörelsen Sinn Fein, som strävar efter att Nordirland ska bryta med Storbritannien och bli ett med republiken Irland.
Ja, vilken härva det har varit här.
Det pågick ett krig i den här delen av Europa i nära trettio år.
Den underjordiska irländska armén, IRA, låg i krig med britterna och de brittvänliga protestanterna. IRA var sin tids terrorister och förde sin del av kriget med bomber i både Belfast och i stora engelska städer som London och Manchester.
Jag bor på Hotell Europa. Det ligger mitt på Great Victoria Street mitt i Belfast.

Belfast har blivit en ny, spännande stad

Hotell Europa är känt för två saker: det är Europas mest bombade hotell och det var här USA:s dåvarande president Bill Clinton bodde när han tog initiativet till en äkta och varaktig fred i Nordirland. Där George W Bush skramlar vapen försökte Clinton ofta lägga ner dem, och även om det kanske var senatorn George Mitchell som stod för de segdragna och svårskötta förhandlingarna går symbolvärdet av Bill Clintons besök i ett på den tiden avkroks-Belfast inte att värdera.
Hotellet är kanske känt för tre saker, slår det mig.
Det var just här som världspressen bodde när den skildrade ”The troubles”, det var så urbrittiskt man kallade ett inbördeskrig ”...we have a spot of trouble up North”.
Det är lite olika hur man räknar, men mestadels heter det att det blev fred 1998 och – vilken ny och annorlunda och spännande stad Belfast blivit sen dess.
Där den förr var som ett Europas Finspång – men med bombattentat, säkerhetskontroller, brittisk militär på gatorna och en misär som mest liknade ett utvecklingsland – har staden i dag blivit öppen, byggkranslarmande och turistsugen.
Man satsar stenhårt på att poängtera att det var här som Titanic byggdes och hela hamnområdet är – precis som alla andra gamla hamnområden – på väg att bli ett promenadstråk för lattelapande London-bor som kan roa sig förhållandevis billigt här.
Företag från hela Europa tävlar om att etablera sig i Belfast och de en gång så billiga hyrorna och tomterna och husen håller snart Åre-priser.
Väggmålningarna som en gång var terrorns mest brutala ansikte och symbol har i dag fått kultstämpel och är ett populärt fotomotiv i de stadsvandringar där man kan få gå på de gator och se de pubar där strider stod och gränser drogs.
Men om man bygger nytt och river och renoverar gammalt har man inte hunnit så långt som till Windsor Park där Sverige möter Nordirland i morgon kväll.

Ett brand- och livsfarligt plåtskjul

Efter de råräliga vindarna vid Arsenals träningsanläggning och den råa kylan i London var det en befrielse att knäppa upp rocken och känna vår i luften i Belfast.
Jag gick längs Donegall Street och nerför Donegall Avenue, en smal gata med pyttesmått oändliga huslängor där kvinnor med den typiskt vinterbleka irländska hyn putsade fönster eller sopade rent framför egen dörr.
Windsor Park ligger där Donegall Avenue
slutar och Nordirlands fotbollsförbund har fått dispens för att få spela EM-kvalet mot Sverige just här. Det är norra läktaren som är brand- och livsfarlig och man har provisoriskt smällt upp några provisoriska gula trappor som ska fungera som flyktväg via planen vid en brand.
Läktaren ser från håll ut som ett stort plåtskjul. Den är ingen vacker syn.
På en av murarna vid infarten till Windsor Park står det sprejat:
N IRELAND 3
SPAIN 2

Liten men tät – och olycksbådande

Det är en liten (20 000) men tät och olycksbådande arena, och publikstödet kommer att bli massivt. En sak med en pastor i slokhatt och en gammal terrorist i skägg...det är en helt annan och för tillfället viktigare sak att Nordirland under förbundskaptenen Lawrie Sanchez och med anfallaren David Healy är på väg
eller kan vara på väg att kvalificera sig till fotbolls-EM 2008. ”Seger mot Sverige och – vi leder gruppen”, står det i muntra rubriker.
Segern mot Spanien och den oavgjorda matchen mot Danmark gör att fotbollen fått ett helt nytt liv i en del av världen som tidigare mest fick syssla med ond bråd död.
Healy är ett mysterium: han gör mål i landslaget men får ofta inte spela i klubblaget Leeds och i morgon kommer Leeds manager, den gamle benskavaren från Chelsea, Dennis Wise, hit för att se hur man bättre utnyttjar Healy.
Det är inga svårigheter, har jag fått lära mig:
Wise plockar i Leeds in Healy med några minuter kvar för att göra mål eller låter honom spela längst ut till höger på mittfältet.
Sanchez bygger Nordirlands spel kring
Healy som renodlad anfallare med en target player (i lördags den 19-årige Kyle Lafferty) bredvid sig och – framför allt – Keith Gillespie som passningsläggare och inläggsspecialist på högerkanten.
Gillespie fick sitt andra gula kort mot Liechtenstein och är avstängd mot Sverige i morgon. Vi ska vara väldigt glada över det, och att det är fred i åtminstone en liten del av världen.