ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:

"Vad SD säger kliar inte mig någonstans"

ANNONS:
Tidigare artiklar
Visa flerVisa färre
Läs mer
Visa flerVisa färre

Det nästan utomjordiska bicycleta-målet mot England i invigningsmatchen av vår nya nationalstadion.

Den fullständigt osannolika 0–4-upphämtningen mot Tyskland på Olympiastadion i Berlin.

Det är sådant som Zlatan Ibrahimovic, 31, gör: Saker vi inte kan förstå, saker vi älskar.

Verklighet av drömmar.

SPORT-Expressen åkte till Paris för att träffa den överlägsna ettan på vår prestigefyllda 100-lista över årets största svenska idrottssvenskar.

PARIS. Det duggregnar på 7 Avenue Kennedy i Saint-Germain-en-Laye. Taxin har kört oss förbi Louvren med några av världens allra vackraste konstverk, längs den mästerliga paradgatan Champs Élysées och genom Triumfbågen.

Det känns som en synnerligen passande färdväg för vårt resmål.

Inte sedan den 4:e september 1870 då Napoleon III, efter att ha blivit tillfångatagen av den preussiska armén, avsattes av den franska militären har det funnits en härskande kejsare i Paris.

Hösten 2012 – 152 år senare – är en gänglig ung man på väg att nå en liknande status.

Bilen stannar i en välbeställt lummig förort. Vi lotsas in genom ett taggtrådsförsett staket. På ena sidan finns en militärförläggning med en pansarvagn på gården, på den andra en gräsbeklädd fotbollsplan.

En glasdörr öppnas, en trappa bestigs och vi hamnar i ett litet vitt rum med utsikt över den där planen.

Utanför dörren håller Thiago Silva hov för brasilianska, italienska och franska reportrar. En våning ned summerar Carlo Ancelotti 2012.

Men som varje dag är det någon annan det pratas överlägset mest om.

 

Den senaste veckan har ansedd fransk press – som Le Parisien och L'Équipe – rapporterat spaltmil om huruvida en trampning i närheten av en motståndares huvud varit avsiktlig eller inte och om lagkamraterna till stadens största fotbollsstjärna är rädda för honom.

Dagen före vårt möte ger Zlatan Ibrahimovic sin syn på saken i den arabiska tv-kanalen Bein Sport:

– Jag tror inte att mina lagkamrater är rädda för mig. Men om det är det, då kommer de inte att stanna kvar på den här nivån särskilt länge.

Och när Zlatan Ibrahimovic kommer in vårt lilla intervjurum – med det där leendet som borde varumärkesskyddas i ansiktet och en skolåda under vänstra armen – har han lite bekymmer med sin vardag i den franska ligaledaren Paris Saint-Germain.

– De är inte riktig vana vid någon som är på den nivån jag är, och den spelaren som jag är.

– I dag på träningen började journalisterna prata med mig inne på plan, vilket är helt onormalt. De ska inte få göra det. Jag vet inte, de kanske inte är vana vid att se någon i deras eget land som är på den nivån och som har haft den karriären som jag har haft. Men jag är här för att vinna. Och jag ger mig inte förrän jag har vunnit, säger Ibrahimovic.

Och så kommer leendet igen.

 

SPORT-Expressens prisade krönikör Mats Olsson har skrivit drygt 650 söndagskrönikor som tecknaren Helén "La Raz" Rasmusen illustrerat med sina karaktäristiska och lekfulla bilder.

Zlatan Ibrahimovic har avbildats sju gånger. Mer än dubbelt så många som någon annan.

Närmast bakom finns superstjärnor om Wayne Gretzky, Annika Sörenstam och Peter Forsberg, alla med tre teckningar var.

Nu har vi – utan någon som helst tvekan – utsett Zlatan till Nummer 1 på SPORT-Expressens årliga 100-lista över Sveriges största idrottsutövare.

Med oss till Paris har vi de sju "La Raz"-teckningarna. Ibrahimovic studerar dem. Och ler.

– Den första i Malmö minns jag. Det var stort. Jag minns att jag har sett allihop, men inte exakt i vilket sammanhang. Det är Ajax där och två i Juventus. Men ingen i Barcelona... Mats var inte nöjd med min tid där?

Och så leendet. Ännu en gång.

 

Det svenska fotbollslandslagets kapten har verkligen skäl att le. I Zlatans egna ögon finns ingen tvekan om hur 2012 har varit.

– Det bästa året hittills! För varje år som kommer så känner jag att jag blir bättre och bättre. Jag har haft ett fantastiskt år, även om jag inte fick vinna något i Milan.

– Men om jag kollar hela paketet – med landslaget, Milan, Paris och det första halvåret här – så känner jag att allting har varit på topp. Jag har fått vara frisk, det är det viktigaste och därefter att jag har fått spela precis som jag vill. Man fortsätter utvecklas. Så jag måste säga att det är det bästa året hittills.

– Och även om jag inte har vunnit titlar med lagen, så har jag fått vinna många priser personligen och det är också ett bevis på att man har gjort någonting bra. Det är så jag får tillbaka för det jag har gjort den här säsongen. Det känns också bra.

Ditt bästa år hittills säger du. Vilken är din absoluta höjdpunkt under 2012?

– Ouuufff, svårt. Det finns många. Jag minns slutet i Milan. Vi pratar april, maj där nånstans. Vi hade ingen chans att vinna ligan, men det var snack om skytteligan där jag bara öste in mål. Och jag gjorde mål från alla håll. Jag har aldrig gjort så många mål som jag gjorde i Milan då. Sedan kom EM och mitt mål mot Frankrike, även om turneringen var över för oss, så är det ett ögonblick jag inte glömmer.

– Och så då den här bilden, som beskriver allting (pekar på "La Raz"-teckning efter invigningsmatchen på Friends Arena). Man har gått och väntat så länge på att allting ska bli klart. Vår nya nationalarena. Första matchen mot England. Mycket snack om att jag aldrig har presterat mot dem och samma gamla visa. Det är den jag tänker på först om jag tänker tillbaka på 2012.

Ärligt nu, hur många gånger har du varit inne på Youtube och kollat på målen mot England?

– I början kollade jag. När man väl gör det så vet man att det är ett snyggt mål, det var ett bra mål. Det är en annan sak att se det ur olika vinklar, men det roligaste var kommentarerna. Det är det som, när jag tittat på målen, har varit det roligaste. Från arabiska kanaler, Stan Collymore i England, Kanal 5 i Sverige såg jag också.

Vad känner du för det då när du hör det, vad händer i dig?

– Det är kul när några andra säger det. Ska jag beskriva mitt eget mål blir det inte samma sak. Men när andra från olika positioner – ex-spelare, så kallade experter, journalister, vanligt folk på gatan – ger sina kommentarer, det är det som betyder mest för mig.

– Det är det som beskriver målet mest. Inte att jag säger att jag har gjort en bicycleta från 35 meter. Det är inte det som ger mig adrenalin och gåshud, utan det händer när andra förklarar det. Det är nog det som fått mig att titta några extra gånger på Youtube.

Fick du mycket privat respons också efter matchen?

– Åh, herregud, det var liksom... Gör jag inte mål i en match, så får jag inga meddelanden. Gör jag mål, så har jag 40 meddelanden från alla olika och då var det ännu fler.

Finns det några du minns extra väl?

– Många! Max Martin (musikproducenten) skickade ett. Han bor i LA och såg ändå matchen. Det går inte att beskriva. Han har så sköna kommentarer. Han snackar på ett helt sätt annat sätt än vad vi gör där jag kommer ifrån. De hemifrån hade sagt: "Du är dum i huvudet. Du är sjuk i huvudet. Vad gör du?" Medan han beskrev det liksom som en saga.

 

Men inte all respons för det osannolika målet mot England var lika omedelbar som Max Martins sms.

Faktum är att det meddelande som kom att beröra Zlatan mest efter premiärkvällen på Friends Arena, det nådde fram till honom senare.

– Jag fick ett brev hem från en liten kille, som jag faktiskt nu har fixat en liten present till. Han hade fått skriva en uppsats i skolan och då skrev han om mig. Han skrev att han har läst min bok 20-30 gånger. Han har kommit för sent till skolan tack vare att han har läst boken och han tycker att jag är typ världens bästa. Och när jag gjorde det fjärde målet mot England, så sprang han en mil till arenan medan matchen pågick. Och kom inte in! Det beskrev han för mig och det blev känsligt för mig. Han var nio år.

– Nu har jag fixat en matchtröja och skrivet en skön kommentar till honom för att ge lite tillbaka. När man får sånt... Det är det som betyder något. Jag menar, han springer en mil, han kommer för sent till skolan på grund av mig, han skrev till och med att han tjuvar cyklar för att det står i boken, så det var jag tvungen att skriva i min kommentar: "Skippa cyklarna, det är inget bra alls."

– Men jag har lovat att jag ska fixa in honom på arenan till nästa match. Det är den responsen som betyder väldigt mycket. När någon annan vuxen säger till mig: "Ah, du är grym", det vet jag själv. Men när man får höra det från ungdomarna... Det de går igenom, när jag hör det. Jag får gåshud.

Du känner att du lever dig in i deras situation?

– Ja. Jag kommer ihåg själv när jag var mindre. Man önskade så mycket. Man hade drömmar, men man fick aldrig uppleva de här sakerna. Nu känner jag att jag vill ge tillbaka till alla dem som ser upp till mig och försöker hinna med att kolla på mig och följa mig. Jag kan tyvärr inte ge hur mycket som helst – men jag försöker. Det är det som är hela kicken. Som får mig att vilja göra ännu mer.

 

Tidigare den där magiska premiärdagen på Friends Arena publicerade den här tidningen en film där tre högt uppsatta sverigedemokrater och riksdagsmän bland annat fäller grovt rasistiska uttalanden, talar kränkande mot en ung kvinna och beväpnar sig med järnrör på öppen gata. Filmen fick enorm uppmärksamhet och startade en intensiv debatt om rasism i Sverige.

När Zlatan Ibrahimovic samma kväll gjorde fyra mål mot England, som lagkapten för det svenska landslaget i den första matchen någonsin på den nya nationalarenan, så svämmade sociala medier över av kommentarer från tusentals svenskar.

Zlatans show på nya nationalarenan ansågs vara den fulländade repliken mot de åsikter som de tre sverigedemokraterna yttrat i "järnrörs"-filmerna.

Själv säger Sveriges lagkapten om det symboliska sammanträffandet:

– Fotboll och politik hör inte samman på det sättet. Fotboll är en sport som alla är välkomna till. Det spelar ingen roll var du kommer ifrån. Det är därför vi spelar fotboll. För att föra alla tillsammans, för att alla ska kunna njuta och ha en chans att utöva sporten. Men politiken, det är inget jag blandar mig i.

– Vi lever i dag i 2012, snart kommer 2013 och världen ser ut som den gör. Vi kommer från hela världen, alla samlas. Min mamma är kroat, min pappa är bosnier och jag föddes i Sverige. Det är en stor mix överallt, det är så världen ser ut och det är bara att acceptera det och hänga med. Vad de (SD) håller på med, jag har inte gett mig in i det och det intresserar mig inte. Jag känner mig som svensk. Jag är stolt över att var svensk och försöker representera Sverige på ett bra sätt var jag än kommer i världen. Jag hoppas jag gör, på det sättet som jag kan. Vad de (SD) säger, det kliar inte mig någonstans.

 

När SPORT-Expressens jury sammanträdde för att utse ettan på årets 100-lista tog det inte många sekunder att kora segraren. Valet var självklart.

I kombinationen kunnande, status, prestation, betydelse, personlighet och storlek på idrott har ingen svensk idrottare varit i närheten av Zlatan Ibrahimovic.

Men i fjol gjorde vi något drastiskt. Vi utsåg den norske längdåkaren Petter Northug till årets största svenska idrottare.

Det ledde fram till ett mycket underhållande samtal med norrmannen – som till stor del kom att handla om Zlatan Ibrahimovic.

Northug var lyrisk: "Zlatan är en person som jag har mycket respekt för. Att få sätta sig ner och äta en middag med honom är något jag skulle vilja uppleva i livet. Det skulle vara stort. Jag skulle fråga honom hans sätt att vara. Hur han lyckas vara så avslappnad utanför planen, bara för att under matcherna hitta det fokus som gör honom till en av världens bästa fotbollsspelare. Zlatan inspirerar mig. Utan tvivel."

När Zlatan får dessa rader upplästa för sig lyssnar han noggrant.

Det allvarliga uttrycket i hans ansikte omvandlas snart till ett leende, slutligen kommer också ett rejält skratt.

Vad känner du när du hör sådant från Petter Northug?

– Ja, det är ju mycket snack om honom. Haha. Det skrivs mycket. Sist var det något pungskydd som han hade tejpat och det går inte att missa det. Men Northug är en som går över linjen, som gör det lilla extra och han har personlighet och karaktär. Men det är inte bara snack. Han visar det också, att han är den bäste. Och när det blir den kombinationen... Det är som när jag blev intervjuad i går och de frågade mig vem som var min idol när jag var liten. Då sa jag Muhammad Ali, för han snackade, men han visade också.

– Den känslan får jag av norrmannen. Han snackar och presterar. Han gillar att hälla bensin på elden. I Sverige är det för känsligt. Det var samma sak när jag kom in i fotbolls-Sverige och det var snack om mig: "Han är för kaxig, han är för arrogant, nonchalant. Han kommer inte att klara det. Måste lära sig."

Nu pekar Zlatan återigen på "La Raz"-teckningarna som står uppställda bredvid honom:

– Men i dag har jag, jag vet inte hur många bilder...? Hur många som helst! Det är mitt svar. Det är samma med Northug. Han går över gränsen. Men det gillar vi. Det ska ju vara så, det är därför det snackas om honom. Det triggar honom säkert. Det gör honom motiverad och han behöver det säkert för att kickas i gång. Det blir häftigare att läsa om honom än om nån som har varit i fjällen och suttit i en bastu och tränat på hög höjd och kommer ut och knappt pratar om det.

Om vi blickar framåt, vad tänker du om det fortsatta VM-kvalet 2013?

– Hittills har det sett positivt ut. Vi var utdömda när vi mötte Färöarna borta. Vi låg under med 1-0 och alla tyckte att det var en katastrof. Men vi lyckades vinna med 2-1 och fick med oss de poängen vi behövde. Efter det kom vi till Tyskland och där var vi helt otippade - av alla. Vi kom dit och det var klart vi ville vinna matchen. Men om man kollar helt historiskt och på det materialet de har, så var de storfavoriter. Tyskland är ett av världens bästa länder och har vad som krävs för att vinna de största troféerna. Men vi låg under med 4-0. Sedan lyckades vi komma upp till 4-4 och...

 

Zlatan Ibrahimovic tystnar. Det är uppenbarligen så att det inte bara var vi som såg matchen från sidan som tyckte att det som hände på Olympiastadion i Berlin den 16 oktober 2012 var osannolikt.

För det är först nu den svenske lagkaptenen kommer att tänka på bragden i Berlin.

– Det är klart det är ett av de största ögonblicken, kanske det största. Det kan man ju inte glömma. Vi kom upp till 4-4 och nu är situationen i gruppen plötsligt helt annorlunda. Vi har lika många poäng som tyskarna och har kvar att möta dem på hemmaplan. Det ser positivt ut. Jag tycker att Erik (Hamrén) har gjort det jättebra.

– Nån match har varit sisådär, andra mindre bra men vissa har varit fantastiskt bra. Vi har fått möta mycket bättre motstånd nu än vi har gjort innan och vi har gjort det bra, mycket bra. Jag hoppas vi kan fortsätta göra det vi gör och att de nya spelare som kommit in kan ta tag i det ännu mer, ta ännu mer ansvar och visa att det är de som är framtiden. Att de är beredda att ta över när vi slutar. Vi gamlingar, haha!

 

Men ännu har Zlatan Ibrahimovic inga som helst funderingar på att sluta.

I stället förklarar han att 2013 ska PSG vinna ligan och utmana i Champions League. Och att det svenska landslaget har en realistisk chans att snuva Tyskland på direktplatsen i VM i Brasilien 2016.

Det låter som att Zlatan Ibrahimovic är övertygad om att 2013 kommer att bli som 2012.

Hans bästa år hittills.

Mejla Skriv ut
Rätta text- och faktafel
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
MITT EXPRESSEN - FÖR INLOGGADE
ANNONS:
ANNONS:

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar: