För sex år sedan blev Öster näst sist i allsvenskan, spelade sina hemmamatcher på betongborgen Värendsvallen och hade tio utländska spelare i truppen.
I år vinner man superettan överlägset, har bara svenskar i laget och spelar på Sveriges nyaste fotbollsarena.
Och den här gången ska Östers IF nå allsvenskan för att stanna.
Kvällspostens Mattias Larsson berättelsen om storklubben som skakat av sig gyttjan och nu blickar ut mot Europa.
Värendsvallen den 5 november 2006.
Inför allsvenskans sista omgång står tolvan Häcken på samma poäng som trettondeplacerade Öster. Hisingslaget har klart bättre målskillnad men avslutar med en tuff hemmamatch mot tabelltrean Helsingborgs IF som behöver seger för att med säkerhet få kvala i Europa följande år.
Samtidigt är Hammarby, fyra i serien, i Växjö.
Jämna förutsättningar och 5 382 åskådare bänkar sig på Värendsvallen med förhoppningen att får se Öster spela sig kvar i allsvenskan.
Och hemmalaget radar upp chanser. Jamaicanen Teafore Bennett bränner två måste-göra-mål-lägen. Tomas Backman missar ett öppet mål och Helgi Danielsson drar ett vasst skott just sidan om stolpen.
I 45:e minuten kontrar Pablo Pinones-Arce in 0–1 för Hammarby. 20 minuter in i andra halvlek tappar Marco da Silva enkelt bollen utanför eget straffområde, Bajen avslutar halvilla och da Silva kan rensa undan – men missar och skickar in bollen i eget mål.
Samtidigt slår Häcken Helsingborg på Rambergsvallen med 3–0 och Fredrik Gustafsons reducering till 1–2 i 83:e minuten väger som kväve för Östers IF.
Loppet är kört.
Det allsvenska skeppet har sjunkit.
Klubben har kvävt sig själv i panikartade satsningar på dyra utländska spelare – som Paulo Figueiredo, VM-spelare för Angola 2006, men värdelös och inspirerad efter att Öster värvat honom.
Och den allsvenska degraderingen var bara början på raset.
Klubben satsade på att omedelbart ta sig tillbaka till högsta serien, tränaren Lasse Jacobsson fick sparken och ersattes av Giles Stille, senare andretränare i Kalmar FF.
Med dyra invärvade spelare som Bennett och Figueiredo kvar i truppen fortsatte det fria fallet.
Öster rasar rakt igenom superettan, ner i division 1 och för första gången på 49 år spelade Växjös stolthet – säsongen 2008 – två serier under allsvenskan.
Redan i september 2007 fick Stille sparken och Jevgenij Kouznetsov – som tränat laget 2002-2003 för att sedan sparkas – återanställdes.
När Öster efter kval mot Jönköping Södra missar att ta sig upp i superettan får Kouznetsov för andra gången på sex år sparken från Östers IF.
Han ersätts av de båda före detta spelarena Andreas Ottosson och Ludvig Ernstsson.
Och här någonstans – genom två unga egna före detta spelare som huvudtränare – vänder regalskeppet Östers IF.
Det är till att börja med en lite förändring i tränarstaben som leder till att klubben 2009 vinner division 1 södra och tar sig upp i superettan.
Hösten 2012 kan man se att när Öster utvidgade den lokala ungdomssatsningen till att gälla hela klubben började man långsamt, långsamt ta sig uppåt.
När jag satt i en sliten konferenssal på Värendsvallen i våras spände dagens sportchef Peter Kuno Johansson sina milda ögon i mig och sa.
– Tio utländska spelare som vi hade 2006, det kommer du aldrig att få se här igen. Det handlade inte om dåliga spelare och vi är inte främmande för att stärka truppen utifrån, men du måste få ihop gruppen och då kan du inte ha sex-sju språk i omklädningsrummet.
När Kuno sa så hade Öster två utländska spelare – islänningen David Thor Vidarsson och nigerianske Kevin Amuneke – i truppen. I dag har båda lämnat Öster, Vidarsson för danska Vejle medan Amuneke är kontraktslös.
Men till allsvenskan 2013 kommer det att bli förstärkning – och den kan absolut bli utländsk.
– Vi behöver fyra nya spelare, två av dem ska vara etablerade på allsvensk nivå, säger Peter Kuno Johansson.
Något som betyder att de spelarna kan hämtas från andra ligor, men ligor som är minst lika bra som den svenska.
En mittback, två omställningsspelare och ytterligare en spelare av hög kvalitet står på önskelistan.
Det låter som en maffig önskelista för en allsvensk nykomling.
Men så har Öster någonting som ingen allsvensk nykomling någonsin haft förut.
En helt nybyggd högmodern hemmaarena.
Med Myresjöhus arena har Östers IF en långsiktig grund att stå på, som rätt förvaltad kan ge klubben en helt annan attraktionskraft än man hade 2006.
Peo Jönsson har anställts som klubbchef och efter massor av år på en högt uppsatt position inom en av världens största företag inom sportklädesindustrin så vet han hur vad som behövs för att få sponsorer med på det tåg som Öster inom några år hoppas ska leda utanför Sveriges gränser.
– Vår vision är att etablera oss i allsvenskan och i nästa steg vara med och slåss om de platser i allsvenskan som leder till spel i Europa, förklarade Peter Kuno Johansson redan i våras.
Vägen dit är så klart väldigt lång.
Men frågan är om den vägen är längre än den som går mellan division 1 södra och allsvenskan? Den väg som Öster på tre år lagt bakom sig.
Är det så att Östers IF om ytterligare tre år – 2015 – är redo att kvala till Europa League?
Klubben har sedan den förnedrande degraderingen ur superettan 2007 visat att ingenting är omöjligt.
Att Öster nu blir klart för allsvenskt spel på en helt nya arena där löparbanor ersatts av loger, betong av barer och ödslighet av intimitet kommer att betyda mycket för fotbollens framtid i Växjö.
Östers IF har visat att man klarar av att satsa.
Nu ska man visa hur långt satsningen kan nå.
