Foto: Johan Löf / BILDBYRÅN
 Foto: Johan Löf / BILDBYRÅN

Dalkurd – laget som är mer än en nykomling

Publicerad

Slaweki germ la hemu dalkurdssupporter. Hiwadarin amsal waku par pekawa yariakanman bibaynawa, hiwadarin hemu kurdani donia pishtiwaniman bikan le yariakanman. *

Lagkaptenen Peshraw "Pasha" Azizis hälsning till Dalkurds supportrar är tydlig. Dalkurd spelar för alla kurder runtom i världen, och det är tillsammans med supportrarna och deras stöd som klubben ska fortsätta skörda framgångar inom svensk fotboll och till slut ta sig ut i Europa. Det är för dem de spelar.

En kall vinterdag i Duhok, södra Kurdistan, nära årsskiftet mellan 2014 och 2015 då kriget är som värst. Bombningarna är tydliga och många, och hela tiden hörs gevärseld. "Pasha" Azizi bestämmer sig för att åka ut till frontlinjen och möta peshmerga- och gerillasoldaterna som står och skyddar de kurdiska områdena. Han vill träffa dem för att visa uppskattning för den uppoffring som de gör för folket. Vid en av skyttegravarna kommer en peshmergasoldat fram till "Pasha".

– Vad gör du här!? Utbrister han och ler med hela ansiktet.

"Pasha" blir ställd, känner inte igen mannen. Tänker att det kanske är en vän till familjen. Men soldaten utbrister igen:

– Pasha, vad gör du här!? Ska inte du vara i Sverige och spela fotboll!?

 

Lagkaptenen Peshraw "Pasha" Azizi.Foto: Johan Löf / BILDBYRÅN

Dalkurd startades 2004 som ett socialt projekt. De vann serien under de första fem åren och klättrade snabbt.

Från division 6 till superettan på tio år.

Ramazan Kizil är en av dem som drog i gång klubben när han kände att han ville göra någonting för samhället. Han och de andra grundarna märkte att ungdomarna i Borlänge var på väg att hamna fel, och att göra som andra klubbar och sparka sina spelare på grund av "attitydsproblem" var inte en metod de trodde på.

– En person som gör en dum grej är inte en dum person. Det är en helt vanlig människa som gjort ett fel. Ingen tjänar på att den personen blir utfryst och uthängd på grund av en dum grej. Alla tjänar däremot på att någon ger honom en andra chans. Eller en tredje. Eller kanske tio chanser till och med, säger Ramazan allvarligt.

– Med hjälp av fotbollen kan man påverka otroligt mycket, om man gör det på rätt sätt.

Fotboll är det bästa medlet för integration.

Snart hade de en förening som snabbt växte och ett a-lag som skördade framgång efter framgång i de olika divisionerna. Ett lag att räkna med i svensk klubbfotboll, men också en klubb som tar ett stort socialt ansvar.

– Fotboll är det bästa medlet för integration. Därför har det varit viktigt för oss redan från början att inte vara ett lag med enbart kurder. Vi är inte ett kurdiskt lag bara för att vi heter Dalkurd. Men med hjälp av namnet och det stora sociala ansvaret vi är beredda att ta kan vi göra skillnad. Både här och där.

Nästa steg är att starta en akademi i Kurdistan. Få har missat de nya investerarna, Kawa och Sarkat Junad, som har köpt in sig i klubben. De som högt och tydligt basunerade ut att Dalkurd ska ut i Europa inom kort. Två kurdiska bröder i 40-årsåldern som är uppväxta i England men bor i Kurdistan sedan tio år tillbaka.

Dalkurd firar avancemanget till superettan.Foto: Johan Löf

– De är inga multimiljardärer, som svenska medier har skrivit. Men de är inte fattiga heller. De kommer att stötta oss ekonomiskt, men det viktigaste är att vi ska starta Dalkurd även i Kurdistan och utbyta kunskap, säger Ramazan Kizil.

Vad menar du med att utbyta kunskap?

– Där borta är det pengarna som är viktiga när man pratar om fotboll. Bara pengarna. Och kända spelare. Tanken är att vi ska starta en akademi där och lära dem allt vi kan om svenskt föreningsliv. Få dem att förstå att fotbollen är viktig för samhället.

Akademin ska startas upp i södra Kurdistan. Den delen av Kurdistan som ligger i norra Irak och är kontrollerad av kurderna själva. Den delen av Kurdistan som numera är hem till över 1,9 miljoner irakiska internflyktingar som flytt undan IS terror för att få leva i fred.

– Oskyldiga dör varje dag. Kvinnor dör. Barn dör. Men när vi vinner kontaktar de mig där nerifrån och tackar. Tackar oss för att vi spelar och vinner för alla kurder i världen. Det är så mycket vi betyder för det kurdiska folket. Att mitt under brinnande krig håller de koll på hur det går för oss. Vi vill göra någonting för dem att glädjas åt på plats också.

 


Heval Demirel hade aldrig hört talas om Dalkurd, och han kände inte till några av spelarna i laget, men bestämde sig trots det för att tillsammans med några vänner se matchen mot Skiljebo SK på Hamre IP i Västerås. Det var den 20 september 2009.

Sedan dess har Heval följt Dalkurd på nära håll och varit en del av supporterklubben Roj Fans.

– Det här är inte vilket lag som helst. Jag håller på Dalkurd först och främst för att jag själv är kurd. Vi har inget land och har aldrig haft ett landslag att hålla på. Det är svårt att beskriva för någon som faktiskt har ett landslag hur mycket det betyder, för att för er är det så självklart, säger han och tystnar en stund.

– Det är en speciell upplevelse för alla kurder att se den kurdiska flaggan vaja överallt. Viftar man med den i hemlandet så är det fängelse som gäller...

Foto: Nils Petter Nilsson

Klubbens största supportersida på Facebook har över 1,3 miljoner följare. Merparten kurder från olika delar av världen. Men det är inte enkelt för dem att följa sitt favoritlag.

– Det är många gånger svårt för dem i Kurdistan att få in internet och så där. Men de följer laget så gott de kan och det är på grund av den kurdiska flaggan och att de gör något i våra färger som alla dessa människor engagerar sig. Det viktigaste av allt är lagets existens, inte att det går bra på planen egentligen, säger Heval Demirel.

Facebook-sidan startades av Jones Kizil för tolv år sedan. Sedan det första superettan-kvalet 2013 har den vuxit från runt 17 000 följare till där den är i dag, över 1,3 miljoner.

– Sidan når ut till minst fyra miljoner människor varje vecka, och ibland är siffrorna så höga som 40, 50 miljoner i månaden. Så det är många fler än 1,3 miljoner som ser den och engagerar sig i den, säger Jones Kizil.

– Sidan har blivit som ett forum, en mötesplats för alla kurder runtom i världen. Alla vet vilka Dalkurd är och vill veta hur det går för laget. Det är som vårt landslag.

Och att laget är stort i Kurdistan råder inga tveksamheter om. När lagkaptenen "Pasha" Azizi är ledig åker han ner för att hjälpa till i de krigsdrabbade områdena. Han har fotbollsskolor med barnen, och alla vet vilka Dalkurd är. Den lilla klubben från lilla Borlänge i lilla Sverige.

– När jag håller fotbollsskola med barnen där nere så sänds träningarna på flera tv-kanaler. Ett program sågs av över 8 miljoner människor en gång. Det är nog svårt för folk i Sverige att förstå det, säger han.

 

 

10 oktober 2015. Dalkurd vinner med 2–0 borta mot Umeå och säkrar seriesegern när tre omgångar återstår av division 1 norra. De är klara för superettan 2016. Matchen blåses av och folk springer in på planen. Spelare, ledare och supportrar firar. Det tänds bengaler och slås på trummor, folk sjunger och dansar tillsammans.

Nu, drygt fem månader senare, är det snart dags för Dalkurd att visa att de hör hemma i Sveriges näst högsta serie.

Inför säsongen har truppen förstärkts med både yngre spelare och spelare som bidrar med rutin och erfarenhet.

Rawez Lawan var en del av Norrköpings guldlag under förra säsongen, Tom Söderberg har gjort över 100 allsvenska matcher för BK Häcken, och rubrikerna blev stora när landslagsmeriterade Dusan Djuric skrev på för Dalkurd.

– Jag ville tillbaka till Sverige, och Dalkurd var de som visade mest intresse på alla sätt, säger Djuric.

Foto: Andreas Meier

– Det är ett väldigt spännande projekt så jag ser det inte som att jag har tagit ett steg ned, snarare tvärtom.

Ordföranden Ramazan Kizil instämmer.

– Vi nöjer oss inte här. Många lag går upp en division och börjar prata om att etablera sig på den nivån. Vi vill inte etablera oss förrän vi är allra högst upp i toppen.

Trodde du när ni startade klubben att ni skulle klättra så här fort?

– Ja. Jag hade en tanke när jag startade föreningen. Att vi ska ut i Europa, och vi ska möta ett turkiskt lag. Visa att här är vi oss själva. Vi spelar för Sverige, men i det kurdiska namnet och med den kurdiska flaggan på bröstet och ingen tar skada av det, säger Ramazan Kizil med spänd blick.

– Det här är inget långsiktigt mål. Det ska ske snart, säger han sedan. Ögonen slappnar av och ler.

 

La hemu donia, le hemu chwar parchey Kurdistan. Ema bo Ewa yari akain, Ema pekawa yari akain chonka pekawa kes naman shikene. **

"Pasha" Azizi är spelartruppens mest tydliga symbol för Dalkurd och det klubben står för.

Foto: Johan Löf / BILDBYRÅN

Han är kurd från det som han förklarar som den iranska delen av Kurdistan. Men han gillar inte att dela upp landet. För honom är alla delar Kurdistan och ingenting annat, och när han är ledig åker ner till hemlandet för att hjälpa till i de krigsdrabbade områdena och träffa klubbens supportrar.

För mig som kurd att få vara kapten i det här laget och spela för alla dessa miljoner människor, det är väldigt speciellt.

– Det här är inget vanligt fotbollslag. Vi har förvandlat det till folkets lag. Det närmaste ett landslag som vårt folk kan komma. I alla år har vi fått lida på grund av vår egen flagga. När vi nu, i Sverige som redan har en flagga som är gul och blå, ändå får bära den kurdiska flaggan och spela för den. Det är obeskrivligt hur mycket det betyder för oss, säger Pasha och blir tyst en stund.

– Och för mig som kurd att få vara kapten i det här laget och spela för alla dessa miljoner människor, det är väldigt speciellt.

 

* En varm hälsning till alla Dalkurdsupportrar. Vi hoppas att vi i år som förra året tillsammans ska vinna våra matcher, vi hoppas få stöd av alla kurder i hela världen i våra matcher.

** Till alla i hela världen, i alla Kurdistans fyra delar. Vi spelar för er och tillsammans, för tillsammans kan ingen vinna över oss.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag