På Super Stadium i Atteridgeville byter Sydafrikas förbundskapten Carlos Alberto Parreira ut Steven Pienaar i träningsmatchen mot Danmark. Publiken blåser i sina vuvuzelas. Många av dem har på sig landslagströjor med Pienaars namn textat på ryggen och de gillar inte att deras favorit måste lämna planen.
Men radiokommentatorn på läktaren förstår läget:
- Ut går nu Pienaar. Ett märkligt byte av Parreira, kanske ni tycker, men bara föreställ er hur det skulle bli om vår speluppläggare skulle drabbas av en skada inför VM-premiären mot Mexiko.
Sydafrika vinner med 1-0, lagets tolfte raka match utan förlust. Lagom till VM har det starkt nederlagstippade laget äntligen hittat något som liknar form. Och det mesta hänger på Steven Pienaar. Han har sitt livs bästa säsong bakom sig, blev nyligen utsedd till Evertons främsta spelare i Premier League.
Utanför arenan i Atteridgeville pratar jag med två män - Charles och Peter - i Pienaartröjor.
- Varför jag bär hans tröja? säger Charles. För det första är han vår bästa spelare, för det andra har han Gud på sin sida, för det tredje är han någon många sydafrikaner kan identifiera sig med.
- True, true, säger Peter. Pienaar är den bästa symbolen för Bafana Bafana.

När vi letade boende i Johannesburg inför VM var det ett område som aldrig var uppe för diskussion: Westbury. För fem år sedan beskrev den sydafrikanska tidningen Independent Online Westbury som "en dödszon där djävulen är upptagen".
Det var i Westbury som Steven Pienaar växte upp.
När han var nio år var det fortfarande apartheid i Sydafrika. Stevens ensamstående mamma fick inte använda samma toaletter som vita. Själv minns han hur han brukade få stryk i det närliggande området Triomf. En annan gång blev han beskjuten med en soft air gun i en affär.
- Man fick stora röda märken, säger Steven Pienaar i en intervju med Daily Mail.
- De ville skada oss så mycket som möjligt och de gjorde det av en enda anledning: för att vi var färgade.
Utanför skolan där han gick kunde han se droger säljas öppet. Steven och hans kompisar kom alla från fattiga förhållanden och fascinerades av drogförsäljarnas pengar.
- När du växer upp i Westbury ser du upp till knarklangare för de blir som dina hjältar. De kör lyxiga bilar, bär snygga kläder. Så du vill vara som dem, berättar Steven för CNN.
Att Steven Pienaar trots allt inte gick en sådan framtid till mötes tackar han sin mamma för. Hon var sträng och krävde att hennes barn skulle arbeta hårt i skolan. Och om Steven ville titta på tv fick han inte sitta i soffan, utan på golvet. På så sätt var han inte exponerade för eventuella kulor som mamman fruktade skulle skjutas genom fönstret.
- Satt du på golvet satt du nedanför fönstret och var därmed säker. Satt du i soffan riskerade du livet, säger Steven Pienaar.

GAMMALT HOPP – NYTT HOPP. Under apartheid-eran blev Nelson Mandela en ikon for miljoner frihetstorstande fargade sydafrikaner. Nu vilar landets drommar pa en annan person – fotbollslandslagets fixstjarna Steven Pienaar. Har mots de tva infor kvallens match mot Mexiko i grupp A. Foto: REUTERSPrecis som sin äldre bror var Stevens största intresse fotboll. Men hellre än att söka sig till en organiserad klubb spelade han på gatorna. Om pengar. Det kunde gå vilt till och i dag, när han är firad stjärna, tackar Steven gatufotbollen för framgången. Han menar att den gav honom en hunger få andra spelare har.
- När du inte har mycket och spelar för pengar vill du inte förlora. Jag tror att det är därför jag har en så stark mentalitet, säger han till African Football.
Som tolvåring började Steven i alla fall spela med amatörlaget Westbury Arsenal. Men det tog tid innan han lärde sig att uppskatta kollektiv träning.
- Jag har aldrig lyssnat på tränarna. Träning var inte min kopp te, jag spelade hellre mitt eget spel, ute på gatorna.
Det var storebrorsan som fick Steven att ändra inställning. Och när en en fotbollsakademi upptäckte talangen och gav honom ett erbjudande nappade han.
- Hade jag inte fått den möjligheten tror jag att jag hade sålt droger (i dag) eller något sånt, säger Pienaar till CNN.
Efter utbildningen i akademin gick det snabbt. Ett kontrakt med Ajax Cape Town, den holländska jättens systerklubb i Sydafrika, tog honom vid 19 års ålder vidare till Europa och till det riktiga Ajax. Där fick han en bärande roll på mittfältet och samarbetade framgångsrikt med en viss Zlatan Ibrahimovic.
Efter en mindre lyckad sejour i Borussia Dortmund hamnade Pienaar sedan i Everton. Många trodde att hans späda kropp skulle få det jobbigt i Premier League men Pienaar har bevisat motsatsen och nu uppges Liverpool vilja värva honom.
Men först väntar det stora äventyret.
Åtta kilometer från gatorna där allt började.

För CNN berättar Steven Pienaar att han känner sig som en del av det nya Sydafrika. Och han tackar Nelson Mandela för den personen han är i dag.
- Om det inte vore för honom tror jag inte att jag hade fått den här möjligheten.
När tusentals sydafrikaner i eftermiddag blåser i sina vuvuzelas (vars ljud Pienaar tycker påminner om elefanter) hoppas han att hela landet står bakom Bafana Bafana.
- Vi är en regnbågsnation, säger Piennar. Det är en blandning av vita, färgade och svarta spelare. Vi är som en familj.
Citatet
Om det inte vore för Nelson Mandela tror jag inte att jag hade fått den här möjligheten