Det finns massor av målstatistik att framhäva från den gångna serie A-helgen.
Som Francesco Tottis två mål mot Atalanta: Som innebär att han gjort 211 mål för Roma och därmed är historisk som den spelare som gjort flest ligamål för ett och samma lag.
Som Antonio Di Natales elfte mål på hemmaplan för Udinese: Hans 14:e tillsammans med de han gjort på bortaplan och hans 71:a sett över de tre senaste säsongerna - då han två år i rad vunnit skytteligan och i år toppar tillsammans med Zlatan Ibrahimovic - vilket innebär att Di Natale under så lång tid lyckats hålla ett makalöst snitt på 0,8 mål per match.
Och så Zlatan Ibrahimovics två mål mot Novara: Fullträffar som befäste Trevisos särställning vad gäller de 30 lag som svensken mött under åren i Italien, nämligen som det enda lag som aldrig släppt in ett Zlatan-mål. Dessutom två mål som gör att han just den här säsongen ligger över Di Natales målsnitt, då 14 mål på 16 matcher ger siffran 0,88.

Men viktigast för honom själv och för Milan - med tanke på att laget inte imponerat spelmässigt den senaste tiden, får allt fler namn på skadelistan och inte har några heta ersättare på väg in under transferfönstrets sista dagar - var nog ändå att målen visade att klubben inte behöver oroa sig för att Zlatan skulle vara på väg in i en formsvacka.
Annars brukar det ju komma en sådan ungefär vid den här tiden på året. Och efter den bleka insatsen i derbyt mot Inter förra helgen så var det nog många, med mig, som började fundera på om det var dags igen.
Men Zlatan reste sig mot Novara, skickade in 1-0 på volley efter en bröstnedtagning på en snygg framspelning av Massimo Ambrosini, och punkterade matchen till 3-0 med en läcker och något tursam klack ungefär från straffpunkten.
I och med målen så hänger Zlatan också fortsatt med i toppen av den italienska skytteligan. Och det är när man bryter ner de 14 mål han gjort under säsongen som det blir extra tydligt att han ännu inte är i närheten av någon formsvacka: 13 av målen har kommit under de senaste 12 omgångarna, nio av dem de senaste åtta matcherna.
Utan att överdriva är det ganska lätt att påstå att Juventus hade kunnat stoltsera med ett mycket större försprång än en ynka poäng om det just nu inte hade varit för Zlatan.

En annan viktig sak för Milan i går eftermiddag var att Robinho hamnade i målprotokollet. Brassen, som kan vara en av Europas värste målsumpare för tillfället, lyckades trycka in 2-0 efter att ha löpt rätt på en boll mot bortre stolpen, och såg också något lättad ut efteråt. Synd bara att det målet inte kommer att hamna i fokus på grund av Robinho, utan på grund av den ofrivilliga, men spelavgörande, hands på Antonio Nocerino som inledde anfallet. Ett sådant mål som ofta får konkurrenternas supportrar att skrika sig hesa om att domarna gynnar vissa topplag.