När jag var på väg in till Stadio Olimpico såg jag Zlatan Ibrahimovic och klubbdirektören Adriano Galliani komma gåendes i katakomberna sida vid sida.
Zlatan såg sammanbiten, nästan sur ut, medan Galliani garvade, spexade och skämtade.
Det borde kanske varit tvärtom.
Den svenske anfallaren leder just nu Serie A:s skytteliga och spelar sitt livs fotboll, även om matchen mot Lazio i går inte var någon av de bättre.
Samtidigt kommer klubbdirektören Galliani från en riktigt misslyckad silly season, som avslutades med att man lånade in bänknötaren från ärkerivalen Inter, Sulley Muntari, i stället för att värva stjärnor som Carlos Tevez, Riccardo Montolivo och Kaká, som det ryktades om.
Inte mycket att garva åt, Galliani.
Förlusten i går mot Lazio sa också det mesta om vad Milan hade behövt värva in.
En målgörare.
En anfallsstjärna.
En matchvinnare som kan avlasta Zlatan Ibrahimovic.
Milans lag kan liksom inte lita på att svensken ska avgöra varje match.
Det håller inte om man ska vinna ligan.
I går fick Zlatan komma djupt ner i planen.
Efter 20 minuter av första halvlek hade han vid tre tillfällen, i ren frustration, hämtat bollen nära den egna straffområdes­gränsen.
Han hade också två magnifika framspelningar till Antonio Nocerino och El Sharaawy - men båda spelarna brände solklara målchanser.
- Då vinner man inga matcher, sa Zlatan, efteråt.
I den mixade zonen efter matchen frågade jag Zlatan om han var förvånad över att man inte värvade Carlos Tevez eller ett annat stort namn.
Svaret jag fick sa nog en del om hur han kände:
- Tevez kom ju inte. Vi fick Maxi Lopez... och Muntari tror jag också skrev på.
Nej, det blir ingen ligatitel för Zlatan i år, det vågar jag slå fast redan nu. Man hade behövt värva en anfallare av Tevez-klass för det.
Minst.
Just nu ser jag faktiskt inget som talar för att Milan ska kunna komma ikapp Juventus i toppen.
Inte ens en formtoppad Zlatan Ibrahimovic.