Lazio kom inte till Milano för att delta i festen. Reja är en tränare av den gamla stammen, den som löper rakt ner i svart åkerjord med försvarsspel som högsta och enda dygd. Det är inte speciellt upphetsande. Det är rätt stabbigt ärligt talat.
Men samtidigt är det upp till Milan att få motståndarna att dansa efter deras pipa. Det är Milan som måste vrida upp tempot till dess att elva ljusblå spelare från huvudstaden går bort sig i förvirring.
Det sker aldrig. Lazio förtjänar allt beröm för sin heroiska försvarsinsats. Allegri visste säkert om det.

Lazio gråter nog inte

Under hela säsongen har Lazio spelat så här och ofta har man kunnat resa tillbaka till huvudstaden med en skittrist 1-0-seger innanför kallingarna.
Men grejen är att det inte finns några skittrista segrar. Och jag tror inte heller Lazio gråter över den mållösa matchen mot Milan. Tvärtom.
Man kom till kylan i Milano med ett enda mål, en poäng. Jag har haft fylleragg som varit sexigare än Lazio i går. Men det är Lazio som känner sig som vinnare i dag. Det är Lazio som krigade sig till en poäng och man gjorde det med genom att spela fantastiskt försvarsspel med hela laget, över hela banan. Att man är impotent som en gammal kastratsångare spelar mindre roll.
Det har hänt ofta den här säsongen att Milan vaknat till i andra halvlek. Så också i går.

Vädjar mot himlen

Zlatan är en kommandoräd, en sorts Rambo, helt på egen hand. Han framspelar, han pekar, han gestikulerar, han drar med sig bollen (eller snor den) från Pato och dunkar bollen först i målvakt Musleras ena stolpe, sedan i hans andra. Sedan kysser Muslera bollen för den har han.
Zlatan vädjar förtvivlat mot den dimmiga, grå himlen som är som en vante över Milano denna kväll. 
Han är exemplariskt begåvad i alla sina roller, som framspelare, avslutare, grovjobbare. 
Vanten läggs över Milan också. Allegri byter ut Pato och sätter in Cassano men det vill sig inte riktigt. Ibland ska man inte bara stirra sig förundrad på sin egen oförmåga. Vi dömer varandra (och oss själva) alldeles för lätt. För grejen med livet (och fotboll) är att det finns andra där. Lazio kanske inte lockar någon till sex denna kväll men man ska också applåderas för sitt mod, sin offervilja och sin lagmoral. Det är ingen slump, eller enbart tur, som gör att det blir 0-0.

Vem blir vinnare efter förlusten?

Jag må vara en något perverterad idiot men jag älskar italienska 0-0-matcher. Det känns som allt kan hända, hela tiden. Godis.
En vanlig kväll gör Zlatan två mål i en sådan här match. Men det här var inte en vanlig kväll. Inte för Zlatan och inte för nyförvärvet Legrottaglie som knockades blodig i slutet av matchen. Det såg otäckt ut. All sympati till honom.
Nu har Milan ett helt lag på skadelistan.
Ett lag av världsspelare.
Flera vinnare dras också ur nattens oavgjorda kortlek. Napoli, Inter och Roma som jagar känner vittringen av Allegris svettiga mannar. Serie A i år lever så det sprakar om det.