VM 1994: Ut i åttondelen mot Bulgarien. Ett straffsparksdrama där målvakten Jorge Campos trots sina färgglada kläder aldrig lyckades skrämma Hristo Stoitjkov. Tårar.
VM 1998: Ut i åttondelen mot Tyskland. Den extroverte anfallaren Luís Hernandez lyfte in 1- 0 och hade sen ett gyllene läge att utöka ledningen. Men Hernandez brände sin chans, varpå Jürgen Klinsmann och Oliver Bierhoff såg till att vända matchen. Mer tårar.
VM 2002: Ut i åttondelen mot grannlandet USA. Ett förnedrande nederlag som sved länge. Ilska.
VM 2006: Ut i åttondelen mot Argentina. 1- 1 efter full tid, innan Maxi Rodríguez avgjorde i förlängningen med ett drömmål. Uppgivenhet.
VM 2010: Ny åttondelsfinal. Och återigen väntar Argentina och i dag går det inte att hitta en mexikan i Sydafrika som inte talar om "La quinta." Femman. Den femte matchen i en VM-turnering, den som Mexiko har så förtvivlat svårt att nå.
Ingen räknar med att de får uppleva den nu heller.

Argentina är tillsammans med Portugal VM:s målgladaste lag. Men där Portugal fick en sanslös utdelning i en enda match har Argentina skapat mängder av chanser i varje omgång. De sju mål laget har gjort kunde ha varit betydligt fler, att Lionel Messi inte har satt något av sina lägen är till exempel smått otroligt.
Det känns som om det kommer att lossna för Messi nu, ändå tror jag inte att Argentina får en enkel resa till kvarten.
Anledningen: Walter Samuels skada.
Tillsammans med Lucio bildar Walter Samuel ett fruktat mittbackspar i Inter. Lucio märks mer (skriker mer), men jag tycker att Samuel är mer pålitlig. Han är hård, följsam, väldigt svår att bli av med för en anfallare. Och i Argentina är han försvarets ryggrad. Speciellt Martín Demichelis mår bra av att ha en chef bredvid sig.
Om Walter Samuel inte kan spela har den snabbtänkte Giovani Dos Santos stora möjligheter att skrämma Diego Maradona i kväll.
Varje match med Maradona är ett äventyr. Vissa personer har den där auran omkring sig som gör att man helt enkelt inte klarar av att titta åt ett annat håll. Maradona är definitivt en sån person.
Om han så bara står och kliar sig i skägget följer man det med stort intresse.
Hans stil påminner inte om någon annan förbundskapten i VM. När en journalist frågar honom något på en presskonferens inleder Maradona med ett förtroligt "papito", innan han går vidare till att svara på frågan.
Jag förstår att argentinarna har förlåtit honom alla snedsteg, det är svårt att vara förbannad särskilt länge på någon som är lika kramgo som en koalabjörn.
Maradona är knappast VM:s bästa tränare, men en svårslagen inspiratör. Jag hade gett väldigt mycket för att få höra hans tal före matcherna. En gissning är att de handlar om att kämpa för att ge något till det argentinska folket.
Det mexikanska folket är precis lika fotbollstokigt, och har förmodligen lidit mer än argentinarna. Och räkna med nya mexikanska tårar även efter den här åttondelen.
Om det blir tårar av förlängd bedrövelse eller av okontrollerbar lycka, det vet vi runt halv elva i kväll.