I 17 minuter skruvade folk på sig, några busvisslade till och med och vuvuzelaljuden lät återigen som en missnöjd Chewbacca.
De hade fått se ett Uruguay som kröp tillbaka. Som tacklade, täckte upp och krympte ytor. Och ett Holland som passade lite för långsamt medan de hela tiden letade efter den där öppningen i mitten.
De fann den aldrig.
Så Giovanni van Bronckhorst sköt ett desperat skott från 30 meter.
Ett korkat beslut givetvis. Särskilt när man 35 år gammal och har gjort 104 landskamper men aldrig någonsin ett VM-mål.
Men ibland måste man våga göra bort sig för att nå den största scenen. Det visste Arie Haan redan 1978.
Gio van Bronckhorst mål blev VM:s vackraste och jag blev så glad över att just han fick göra det. För där många holländare alltid passerar en med näsan i vädret efter matcherna stannar lagkaptenen - precis som Dirk Kuyt - alltid för att prata. "Det skiter väl vi i", säger ni, men för en utarbetad fotbollsjournalist har ett trevligt bemötande stor betydelse.
Ni skulle bara ana hur lite det krävs av en spelare på den här nivån för att vi verkligen ska börja gilla honom.

En annan vi gillar: Diego Forlán.
Efter Uruguays öppningsmatch mot Frankrike skrev jag: "Han gjorde inget mål men var ändå ett ständigt hot. Just nu känns Forlán ungefär dubbelt så bra som sina lagkamrater."
Inför semifinalen skrev jag: "Ingen spelare som är kvar i turneringen betyder så mycket för sitt lag och nu har Forlán sin viktigaste och svåraste landslagskväll framför sig."
Nu skriver jag: Forlán är turneringens mest värdefulla spelare.
Och jo - jag är precis lika söndercharmad av alla unga tyskar som ni andra. Men där man i Tysklands fall ständigt debatterar vem av spelarna som egentligen är bäst (oftast bestämmer man sig för Bastian Schweinsteiger) är det i Uruguay ingen tvekan.
Diego Forlán har burit det här laget från första stund, utan honom hade Uruguay inte ens klarat sig förbi gruppspelet. Mot Holland gjorde Forlán återigen precis allt. Han försvarade, tacklade, lade hörnor, slog frisparkar, gjorde mål...
... och han gjorde det med en skadad hälsena.
Fem minuter före paus skottfintade Forlán bort en holländare med högerfoten, lade över bollen på vänstran och sköt sen ett skruvat skott som ställde målvakten Maarten Stekelenburg.
Än en gång hade Forlán tänt hoppet för ett land som knappt har fler invånare än vad Holland har fotbollsspelare.

Vid ställningen 0-0 såg Uruguay aldrig riktigt ut att tro på en final. Men efter Forláns kvittering hände något. Fler spelare vågade plötsligt följa med upp i anfallen och tidigt i andra halvlek slog Forlán en farlig frispark som Stekelenburg tippade till hörna.
Men Holland var jämnare, bättre på nästan alla positioner och de gånger spelet inte stämde var van Bronckhorst hela tiden den som manade på.
Dessutom har Holland det där lilla flytet man behöver.
Mot Brasilien hittade Wesley Sneijder ett slumpmål som tog Holland in i matchen, i går gjorde han det igen. Hans lama skott gick in via Maxi Pereiras ben och det var typiskt för en säsong där allt, allt, allt går Wesley Sneijders väg.
Inte långt senare avslutade Arjen Robben ett vackert holländskt anfall genom att nicka in 3-1. Ändå vägrade Uruguay att ge sig. Pereira reducerade och i slutminuten sniffade han faktiskt även efter kvitteringen (trots att ett kamerateam tagit sig in på planen redan före matchens slut, som för att markera det omöjliga).

Men att Holland är i final känns inte mer än rätt.
Holland är det enda kvarvarande lag i turneringen som har vunnit alla sina matcher. De har nått finalen tack vare en övertygelse tidigare upplagor av Oranje saknat. Och där magiker som Johan Cruyff, Marco van Basten och Dennis Bergkamp aldrig lyckades gå hela vägen har nu knektar som John Heitinga, Maarten Stekelenburg och Dirk Kuyt chansen.
Mycket för att de har hållit sams, jobbat för varandra och ignorerat skriken efter "den riktiga holländska fotbollen."
Ingen har riktigt tagit Holland på allvar men medan stjärnor har svikit och favoriter fallit har Bert van Marwijks lag hela tiden gnuggat på i skuggan.
Nu tar Holland plats i den sol som i går färgade himlen orange över Robben Island.
Det är förresten dit vi ska ta med Arjen för en segerbild om Holland vinner även på söndag.