Och när det väl kom att gälla nånting blev det uppvisning.
Det var en härlig, en fantastisk, brasiliansk fotbollsshow.
Men när det väl kom att gälla nånting blev det också fult, skitigt och elakt.
Dobbar, armbågar, sparkar, hands och en domare som...tja, han försökte i alla fall.
3-1 till Brasilien mot Elfenbenskusten men det är inte kört för Sven-Göran Eriksson och hans ivorianska elefanter.
Portugal är ihåligt och kan gå på en smäll mot Nordkorea i dag, ni har väl inte glömt Nya Zeeland redan?
Å andra sidan är sista matchen, den mellan Portugal och Brasilien relativt meningslös för Brasilien, så...vem vet?
Men jag blir inte förvånad om Sven-Göran Eriksson trots allt går vidare från det här årets Dödens grupp på midsommarafton.
Man säger att årets Brasilien, Dungas Brasilien, är lite tråkigare än förr, betydligt tråkigare men också betydligt mer effektivt och kanske framgångsrikt.
Det är ju en bister sanning att en väl organiserad organisation ofta är bästa sättet att nå snabba framgångar - eller till och med väldigt långsiktiga framgångar, det är ju bara att fråga Lars Lagerbäck eller, för den delen, Sven-Göran Eriksson.
På så sätt fanns det mer likheter än olikheter mellan lagen som möttes i går.
Men en stor skillnad: Elfenbenskusten hade inte den individuella skicklighet som Brasilien - trots organisation och disciplin - har överflöd av.
- Kaká var fullständigt lysande när han drog tre-fyra ivorianska spelare innan han spelade fram Luis Fabiano som - nästan-som-Zlatan - sköt rakt upp i nättaket förbi målvakten Boubacar Barry.
- Samme Fabiano använde båda fötterna och båda händerna (eller armarna) innan han krutade in 2-0.
- Kaká var lika lysande som vid första målet när han spelade enligt det klassiska snett-inåt-bakåt till Elano som gjorde 3-0.
Och medan Brasilien lekte väntade "Svennis" alltför tålmodigt och alltför länge innan han vågade ge order om åtminstone en liten offensiv.
Offensiven kom sent och när den kom sköt ivorianerna sig själva i foten.
Drog ned tempot
Brasilien drog ned på både tempo och ambitioner när de gjort 3-0 och plötsligt hade Elfenbenskusten en press och ett tryck som de inte hade haft på hela matchen.
Då valde en del av spelarna att köra dobbsulor, vässa armbågar och falla skrikande till marken när en brasiliansk spelare blängde på dem.
Den franske domaren Stephane Lannoy hade noll koll.
Förstår fortfarande inte hur USA kunde få frispark mot sig när fem slovener höll fast amerikaner i straffområdet, men Kakás utvisning i går var lika jävlig den.
Kader Keita ville jiddra när han sprang in i Kaká och Kaká lyfte på armen som för att stålsätta sig mot kollisionen. Han träffade Keita strax under brösthöjd och Keita föll skrikande till marken med händerna mot ansiktet - nån som minns Rivaldo från VM 2002?
Allting slutade med att domaren gav Kaká hans andra gula kort och en av fotbollsvärldens snällaste spelare fick gå av planen.
Didier Drogba gjorde 3-1 och hela Afrika suckade, men Elfenbenskusten skulle koncentrerat sig på anfall, fotboll, press och tryck istället för att spela allt fulare och mer filmiskt för att en plats i åttondelsfinalen skulle vara nära.
Domaren fick mycket skit
När vi nu talat så mycket om Kaká och Luis Fabiano eller högerbacken Maicon, Elano eller hans ersättare Dani Alves ska jag dra fram en annan favorit: Gilberto Silva.
Det känns som om han har spelat på mittfältet alldeles framför backlinjen i hundra år; han märks inte, gör sällan nåt väsen av sig men är en ovärderlig bollvinnare och uppsamlare mellan mittfält och försvar.
Med Gilberto Silva och två siamesiska tvillingar som går under namnen Juan och Lúcio är det inte konstigt att Júlio César kan kallas världens bäste målvakt.
Domaren fick mycket skit i sms och mejl - men det finns en helt annan förklaring till frågan om domarna verkligen blivit sämre och spelarna bättre: tekniken.
Där domare Lannoy hade en bråkdel av en sekund på sig att fatta ett beslut får vi framför tv-n tre eller fyra olika vinklar på situationen. Vi får närbilder på boll och fötter. Och i en frän super-slo-mo går det så långsamt och blir så detaljrikt att jag i går faktiskt kunde se plomberna längst in på Emmanuel Eboué.
Att det var hands på Fabiano före 2-0 kunde man bara ana vid första anblicken, men efter fyra olika repriser kunde vi se att det var två hands och att målet skulle ha underkänts.
Lannoy frågade Fabiano om han tagit med hand och Fabiano skakade på huvudet. Utan alla repriser och vinklar hade vi varit lika körda och ovetande som Lannoy.
Har aldrig tänkt på att Brasiliens förbundskapten Dunga är så välklädd. Häromkvällen hade han en snyggt snedskuren rock och i går en fin duffel.
Vi får äta upp vårt hån
Jag tycker inte den omhuldade danske talangen Simon Kjaer varit så bra som alla förväntat sig, men: den sextio meter långa crossbollen till Dennis Rommedal före Nicklas Bendtners 1-1-mål för Danmark mot Kamerun var förmodligen VM:s hittills bästa individuella prestation.
Det känns förresten som om Jonas Esbjörnsson, Johan Orrenius och jag får äta upp vårt hån mot Nya Zeeland i vår VM-bilaga.
Bäst just nu: Brasilien, Argentina och Paraguay.