HELSINGBORG. Det är den heliga dagen för fest och jönsiga lekar. Nationen hoppar säck och super sig väck och Pontus Wernbloom ska ha roligt han också.
Fast på ett annat sätt.
Pontus Wernbloom ska ha roligt genom att göra det tråkigt för andra.
När matchen mot Italien är slut vill jag se hans seriefigursflin så brett att mungiporna spricker.
Det var lite lustigt när Pierluigi Casiraghi och Jörgen Lennartsson kramades. De såg ju så olika ut. Casiraghi med sitt dyra rakvatten och sin välklippta frisyr. Lennartsson med sin hockeyfrilla-light och sin träningsoverall med ICA-tryck.
När de hade kramats färdigt fick Jörgen Lennartsson en hypotetisk fråga. Skulle han byta ut Marcus Berg mot Italiens anfallsstjärna Mario Balotelli om han kunde?
- No, svarade Lennartsson. We believe more in...kollektivo attack. Kan man säga så?
Nej, man kan inte det. Men Jörgen Lennartsson kan. Hans hemmasnickrade italiensk-svenska uttryck fungerar alldeles utmärkt. Alla förstår. Om Sverige ska klara av att dansa med Italien på midsommarafton krävs det uppoffring och lagstyrka.
Spelare för spelare är vi underlägsna. Våra stjärnor är duktiga forwards i en svag holländsk liga, resten är löften i en ännu sämre liga. I Italiens startelva vimlar det av etablerade serie A-spelare.
Mario Balotelli tjänar en miljon kronor i månaden i Inter.
Rasmus Bengtsson drar in 14000 i Trelleborg.
Men inte länge till förstås. Oddset på att Rasmus Bengtsson i höst spelar i en större klubb än Trelleborg är knappt spelbart. Den som kan sin allsvenska känner till hans klass, och alla som såg premiären mot Vitryssland såg en svensk mittback som inte gjorde ett misstag.
Rasmus Bengtsson måste vara precis lika bra - helst ännu bättre - mot Italien. Mario Balotelli, Sebastian Giovinco och Robert Acquafresca är spelare som inte tar några fångar. Ett enda tveksamt defensivt ingripande räcker för dem.
Det svenska försvaret börjar ända uppe vid Marcus Berg. Det funkar inte om inte alla hjälps åt och det verkar även lirare som Emir Bajrami och Ola Toivonen ha förstått.
Kollektivo defensivo, som Jörgen Lennartsson skulle ha sagt.
Alla ska kötta tillsammans, som Pontus Wernbloom skulle ha sagt.
Pontus Wernbloom är en komplex figur. Han älskar när det smäller, retar gallfeber på motståndarna och hade snus gömt i strumpan på sin första träning med IFK Göteborg. Men han är också en mjukis. En ung man som gråter när han tittar på "Lejonkungen" och vill åka hem till mamma och bädda ner sig när han blir sjuk.
Bara att erkänna en sådan sak är bland det hårdaste man kan göra i det machoklimat som ofta råder inom fotbollen.
Även som spelare är han mångbottnad. Wernbloom är inte bara den elake jäveln på mitten. Som anfallare i Göteborg har han utvecklat sin teknik och när Sverige mötte Italien i en träningsmatch tidigare i år chippade han in en straff som om hans förnamn var Francesco.
I dag vill vi dock se honom uppträda som den elake jäveln igen.
Man behöver en sådan spelare mot Italien. Tillsammans med Gustav Svensson har Wernbloom en kolossalt viktig uppgift. De två ska vinna boll, fördela boll och helst också äta boll.
Äta boll, det kan bli årets bästa midsommarlek.
Äta boll som Wernbloom.
