Allt var perfekt:
Planeringen, gruppen, uppladdningen, Stenungsund, Ullevi, Stockholm, koncentrationen, Lugano, resorna, stämningen, boendet – det kunde däremot gott varit några fler soltimmar.
Det var bara ett enda litet fel: det gick inte så bra. Det gick åt helvete.
Men i Lars Lagerbäcks universum är ingenting så dåligt att man inte kan se det positiva. Han hävdade i går – mer än en gång – precis som i förrgår, direkt efter fiaskot mot Ryssland, att vi gjorde tre bra halvlekar i årets EM (två mot Grekland, en – den första – mot Spanien) och att vi ”inte kom upp i normal standard” mot Ryssland.
– Men det är sånt som händer i fotboll, sa Lagerbäck.
Ja. Det är det.
Det är verkligen sånt som händer och det är verkligen svårt att förklara varför det blir så ibland. Men jag köper det inte just nu, inte sen ett ungt och piggt Ryssland på ett för svenskt vidkommande pinsamt sätt gick till kvartsfinal.
Jag har förstått att Sverige står upp och rasar och att 75 procent av befolkningen kräver Lars Lagerbäcks avgång, men 75 procent av befolkningen gillar också schlager-SM och vill införa dödsstraff så den typen av omröstningar kan man strunta i.
Det är försent att börja om nu. Man skulle gjort det redan efter VM 2006.

Jag är så trött på den frasen

Både Lagerbäck och Roland Andersson förklarade i går att de är hundraprocentigt laddade inför höstens VM-kval, och att de gärna ser en föryngring – att en generationsväxling är både välkommen och nödvändig
– men att den är svår att genomföra eftersom det inte finns nya spelare som är tillräckligt bra för landslaget.
Jag är så trött på den frasen nu, men eftersom den är landslagets Moment 22 ska jag dra den igen:
– Vår uppgift är att ta ut bästa laget, inte att ta ut ett lag efter åldern.

Han berömde sig själv

Det är här Ann Heberlein kommer in.
Lagerbäck sa vid ett tillfälle i går att det kändes förmätet att berömma sig själv, lite senare sa han att det kändes kaxigt, men: de hade gjort allt rätt.
Att det inte finns nya spelare beror på att de svenska klubbarna är för dåliga på att ta fram och ge ungdomar chansen.
– Vi måste helt enkelt få in spelare i tuffa konkurrenssituationer mycket tidigare än vad som sker nu, unga spelare måste in tidigt, sa Roland Andersson.
Så behändigt: man skjuter över ansvaret på nån annan, ”det är inte vårt fel”.
Om man ser svensk fotboll som en pyramid är landslaget spetsen, själva toppen. Landslaget ska med sin spelstil, sin grundidé, sin taktik och laguttagning vara det som resten av pyramiden och grunden vilar på.
– Vi släpper visst det fram nya spelare, här i EM har vi Fredrik Stoor och Sebastian Larsson, sa Andersson.
Sebastian är 22, Fredrik är 24. Hur ungt eller gammalt det är får ni själva avgöra.
Fråga: varför ”satsade” Lagerbäck-Andersson på dem?
Svar: Christian Wilhelmsson och Niclas Alexandersson blev skadade.
Sebastian Larsson fick femton minuter i EM 2008; man gjorde hellre om anfallaren Johan Elmander än satte in en naturlig mittfältare på ”Chippens” plats.

Därför bjöds Allbäck med

Man sa i förväg att EM inte är en plats eller tillfälle att ta med unga talanger. Men det gick alldeles utmärkt att ta med en som sagt nej till landslaget (Henrik Larsson, 37) och två mer eller mindre skadade spelare i Alexandersson och Tobias Linderoth.
Det kändes dessutom som om man tog med Marcus Allbäck för att låta honom få uppleva ett EM till, han lägger ju av nu och – har gjort så mycket för landslaget.
Det är möjligt att Lagerbäck-Andersson sitter som brinnande bengaler inför VM-kvalet (Albanien borta 6 september), men det blir allt svårare att se vem eller vad som inte fungerar när man jobbat och levt ihop genom mästerskap efter mästerskap.
En viktig uppgift är att få Kim Källström att fungera och känna sig hemma och vara betydelsefull i landslaget.
Marcus Berg och Mattias Bjärsmyr kan räkna med att bli uttagna till träningslandskampen mot Frankrike (ett annat lag som föll med pensionsbreven innanför tröjorna) den 26 augusti på Ullevi i Göteborg.
Lagerbäck ville först inte säga vilka namn som kan bli aktuella, men när han pressades släppte han ifrån sig Berg och Bjärsmyr. (Obs: detta är inte som jag lägger ord i hans mun, det är som jag tolkar hans uttalande).

De verkade lugna och samlade

Och det är kanske typiskt att när Sverige lämnade Lugano slutade regnperioden och rikemansskiten exploderade i en dryparfuktig ungshetta som fick presskonferenstältet att vibrera på bastuvärme.
Barn och tonåringar åkte skateboard utanför Cornaredostadion, på gräsmattan gick sexton duvor och pickade, en av dem var vit, och vaktmästarna hade skärmat av framför målen för att skydda gräset där målvakterna stått eller kastat sig.
Lagerbäck och Andersson hade slängt matchkostymerna och kom och gick därifrån ledigt klädda, Andersson i vit tröja och Lagerbäck i blå.
De talade om besvikelse men verkade lugna och samlade. När allt kom omkring: det var ju inte deras fel.