"Det är finito".

Med de enkla orden berättade Fredrik Ljungberg förra måndagen för sina närmaste att han bestämt sig för att packa ned fotbollsskorna för gott.

Meningen var kort, men beslutet hade "växt fram" under de senaste sex månaderna efter samtal med sambon, familjemed-lemmar och vänner. När vi ses nära Stureplan i Stock- holm är beslutet bara fyra dagar gammalt. Det är den tidigare Arsenalstjärnans första intervju som civil.

- Det är bitterljuvt, säger Ljungberg. Jag är glad för beslutet, men det är samtidigt det enda jag gjort i 30 år. Det är klart att det är en liten rädsla att man ska börja med något nytt och sluta med det man vet att man kan. Men samtidigt ska det bli spännande att arbeta med det fastighetsbolag jag startat i London. Det ska även bli kul att ta tag i alla de erbjudanden som jag fått genom åren, men som jag aldrig hunnit reflektera över på grund av fotbollen.

Vill inte bryta hederskodexen

Han har inte vant sig vid sin nya titel affärsman.

- Man måste väl börja tjäna pengar först innan man får lov att kalla sig affärsman? frågar han och skrattar.

Efter en framgångsrik karriär, som innehåller två Premier League-guld och tre FA-cupsegrar i Arsenal, längtar Ljungberg efter att slippa fotbolls-livets ansvar.

- Jag är som en fågel. Jag vill inte vara inspärrad i en bur. Nu vill jag bara göra vad jag känner för. Det är det enda sättet jag kan förklara hur jag är som person och känner mig. Jag ser fram emot att slippa behöva gå upp på en viss tidpunkt eller att alltid göra vad folk säger till mig. Det kan vara sådana där saker som att jag alltid spelat fotboll under julhelgerna, men nu kan jag ta en go grogg till jul och inte behöva tänka på att det är en match efteråt

Och pensionerade Dennis Bergkamp kan inte längre skicka de där retfulla sms:en till dig på morgonen om att han inte behöver gå upp ur sängen och träna?

- Ha ha, exakt. Nu får jag också skicka sms.

Du berättade nyligen att Marcel Desailly uppmanat dig att inte sluta förrän du är helt säker på att du inte kommer att sakna fotbollen. Är du säker nu?

- Ja. Jag känner fortfarande kärlek till sporten, men motivationen tog slut lite grann. När man inte känner glädje inför varje träningspass längre är det dags att säga adjö.

Har du några planer på att bli tränare i stället?

- Ja. Jag har fått erbjudanden om tränarjobb och managerjobb, men mina rådgivare tycker att jag ska vänta en vecka innan jag överväger dem.

Hur högt upp i ligasystemet?

- Helt okej. Inga dåliga lag. Det är folk som är väldigt duktiga som vill ha mig som assisterande så att jag kan lära mig.

Kan du tänka dig en ledarroll i svenska landslaget?

- Jag älskar svenska landslaget, det kanske är något för framtiden, men det är inget jag reflekterar över nu.

När kommer boken om Zlatan?

Ljungberg ler.

- Det skulle bli en lång bok. Vissa försöker övertala mig, men...

Han sitter tyst en stund. Ljungberg är fortfarande kritisk till Ibrahimovics attack i självbiografin "Jag är Zlatan".

- Jag tillhör den eran där man... jag tycker att det som händer i omklädningsrummet stannar i omklädningsrummet. Det spelar ingen roll vad du erbjuder mig, jag berättar inte vad som händer där. Där är mitt problem med att skriva en egen bok för då riskerar jag att bryta den hederskodexen.

Är det ett av de värsta brott man kan göra inom fotbollen ; att avslöja vad som händer i omklädningsrummet ?

- Ja, det tycker jag. Jag minns att de som var äldre till och med sparkade ned perso-ner på träningen om de sagt något i tidningen dagen innan. Det accepterades inte.

- Det låter så fjantigt, men när jag vann med Arsenal gjorde vi det som ett lag. Ingen var bättre än någon annan. Ingen behövde hävda sig. Alla var toppspelare. Det var harmoni. Alla tog bilder på alla i laget när vi vann ligaguld. Nu när jag tänker på det blir jag rörd. Det är de roligaste ögonblicken i min karriär. Den gemenskapen som jag kände med Arsenal kan man inte få om någon avslöjar vad som sägs i laget och bryter hederskoden.

Kände du någonsin den gemenskapen och det förtroendet i landslaget ?

- I början. Det var alltid bra gemenskap, men det gamla gardet var hårdare. Det gillade jag. Killar som Patrik Andersson, Björklund, "Svarre", Kennet... De var lite hårdare. Det small om man inte skötte sig. Det hände mig också om jag tunnlat någon.

Vilka är de största klubbarna du tackat nej till?

- Barcelona hade jag ett erbjudande från redan när jag var 17 år i Halmstad. Och jag har haft erbjudande från de största klubbarna i Italien och Spanien. Men jag älskade den snabba fotboll på marken som vi spelade i Arsenal.

Erbjöds spela hjälte - och gigolo

Något du ångrar?

- Jag är glad att jag upplevde USA och Japan. Det hade varit häftigt att även uppleva kulturerna i Spanien och Italien. Men det övervägde aldrig det rent fotbollsmässiga. Vi var så bra i Arsenal att jag aldrig ville flytta.

Hur nära har du varit en skådespelarkarriär?

- För ett par år sedan blev jag erbjuden en roll i "X-Men", men då kunde jag inte filma för jag spelade fotboll. Jag är inte skådespelare. Jag är blyg. Men det funderade jag på att göra för det kändes häftigt.

Ljungberg skrattar.

- Jag pratade med han som skötte allt och sa under mötet att jag inte kan något om skådespeleri. Jag ville vara ärlig, men han sa bara "Det är perfekt för då gör du vad jag säger till dig".

Skulle du vara en superhjälte?

- Ja, det var något sådant.

- Det roligaste erbjudandet jag fått var att spela gigolo i en Hollywoodfilm. Det tackade jag nej till.

Hur känns kroppen? En gång sa du att din kropp skulle vara helt slutkörd den dag du la av.

- Kroppen känns fortfarande bra. Men eftersom jag är liten har fotbollen tagit lite mer på mig än på spelare som väger några kilon mer. Som fotlederna, jag har inga ledband, men det har jag vant mig vid. Och när jag blir 45 kommer det göra ont här och var, men det har varit väl värt det.