Wendt: "De vill inte att jag ska vara i Blågult"

Publicerad

I kväll ska grupperna till EM i Frankrike nästa sommar lottas i Paris.

I Mönchengladbach har Oscar Wendt brottat ned en jobbig säsongsinledning och gör succé. Ändå talar inte mycket för att lottningens utfall påverkar hans sommar 2016.

SportExpressens Noa Bachner har träffat en formstark vänsterback i landslagskarantän.

I Mönchengladbachs stadskärna ockuperas varje näsborre av en söt och frän doft. På stadens julmarknad är de hundratals glasen fyllda med glühwein, den centraleuropeiska varianten av glögg. Hjälplösa föräldrar ser på medan barnen för evigt kladdar ned sina händer med brända mandlar. Borden är täckta av "Stollen", det russin- och ofta marsipanfyllda bullbrödet vars smak klyver mer opinion än diskussionen om det svenska landslagets vänsterback.

– Jag hade gått dit och tittat med min dotter om det hade varit minusgrader, snö och sol. Men nu är det orkan och regnar typ in i ögonen, säger Oscar Wendt.

Foto: Nils Petter Nilsson

 

"Tycker Hamrén att de är bättre..."

Det har bara gått några dagar sedan han gjorde ett av målen i en bejublad 3-1-seger över det tidigare oslagbara Bayern München. Men trots att Wendt river ned applåder i ett av Bundesligas bästa lag är kvällens EM-lottning inget som avgör nästa sommars planer. I en annars glimrade karriär har landslaget utvecklats till en gåta.

– På något sätt vill de inte att jag ska vara med. Då hade jag varit uttagen. De tycker bevisligen att Pierre Bengtsson och Martin Olsson är bättre. I grund och botten är det inte svårare än så. Han tycker att de är bättre. Gör han det så gör han det, säger han.

 

 

Borussia Mönchengladbachs president Rolf Königs hänvisar till Borussia-Park som Mönchengladbachs bästa investering någonsin.

Oscar Wendt tittar ut över scenen där han skickade hem 54 000 personer i eufori förra helgen. Det har varit en dramatisk höst, men den ser ut att sluta i dur.

När säsongen inleddes med fem raka förluster i ligan tackade den omåttligt populäre tränaren Lucien Favre för sig, bara månader efter att ha lett sitt lag till en tredjeplacering. Men fyra år av hans kravfyllda tillvaro bidrog enligt vissa bedömare till en negativt präglad atmosfär. In kom i stället André Schubert, den tidigare U23-tränaren, för att skaka liv i ett lag som kippade efter andan.

Drygt 20 minuter in i hans första match hade Gladbach skjutit fyra mål mot Augsburg. Sedan dess har laget registrerat åtta segrar och två kryss på tio matcher.

– Lucien Favre hade jättestort förtroende för mig. Men nu har jag spelat alla matcher under Schubert. Jag känner mig viktig. Schubert är bra på det, alla känner sig viktiga, säger Wendt.

 

Foto: Martin Meissner

 

"Herregud, två på raken"

Hur slår man Bayern München?

 

- Haha, herregud. Nu är det två gånger på raken. 2-0 i München i våras, innan de var klara mästare också. Den här gången provade vi 3-5-2 eftersom våra yttrar är skadade, där jag blir wing-back i stället. Schubert tänkte att det skulle passa Bayern mindre bra. Han tänkte ju rätt. Vi kunde pressa dem väldigt högt. När deras maskineri inte går i gång har man chans att slå dem.

De säger att det här är den bästa Oscar Wendt de någonsin har sett här.

– Det hoppas jag. Det har gått bra de senaste två-tre åren. Allt har blivit bättre sedan jag kom hit. Alla delar av spelet. Första året blev absolut inte som jag tänkte mig. Men jag ville ändå inte ge upp, jag ville vara här.

Varför just här?

– För att klubben är som den är. Från första dagen har jag trivts sjukt bra.

 

 

Hur är Borussia Mönchengladbach? Man gör inte den frågan rättvisa utan att utgå från Hennes Weisweiler.

När Bundesliga bildades 1963 hade Gladbach trasslat in sig i divisionen under. Två år senare kravlade man sig upp. Weisweiler hade snickrat ihop ett ungt lag där blivande stjärnor som Jupp Heynckes, Günther Netzer, Allan Simonsen och Berti Vogts alla skulle skaffa sig vanan att göra livet surt för resten av invånarna i den tyska högstaligan. Die Fohlen - "Fölen" – blev smeknamnet när Gladbach snärjde hela landet med sin barnsliga entusiasm och offensiva hunger.

Parallellt med Weisweilers revolution presenterade sig Bayern München i Bundesliga samma år, 1965. Även där var ungdomar en viktig ingrediens. Franz Beckenbauer, Sepp Maier och Gerd Müller skulle stå för motståndet i en kamp som kom att dominera den tyska fotbollsagendan i ett drygt decennium.

 

Lagen kom att ro hem Bundesliga från 1969 och tio år framåt. Heynckes och Netzer lämnade, men nya talanger - Horst Köppel, Ludwig Müller och så småningom Rainer Bonhof - fyllde hela tiden på. När Weisweiler lämnade för Barcelona 1975 hade han precis vunnit för tredje gången. Ersättaren Udo Lattek plockade upp stafettpinnen och ordnade omedelbart klubbens fjärde och femte mästerskap.

Det verkade inte som att några plundringsförsök i världen kunde hindra Borussia Mönchengladbach från att göra anspråk på tronen.

 

 

Likt Gladbachs relation till Bundesliga var Oscar Wendts inledning i klubben trög. Han kom hit 2011 beredd att ta plats direkt men låg efter med försäsongsträningen och fick se Filip Daems hålla honom utanför laget. Luicen Favre hade tagit över säsongen innan och fick en kanonstart utan Oscar i startelvan. Precis som i FC Köpenhamn borrades den blonda hjässan ned i full övertygelse om att det bara handlade om tålamod.

I dag har samma kalufs blivit en publikfavorit. Det finns till och med en sång om Oscar Wendt. Ingo Müller, en av medlemmarna i supportergruppen Block B Berlin, skrev den.

 

Foto: Nils Petter Nilsson

 

Wendt-sången har 120 000 visningar

– Ingen sång är så populär som den om Oscar, den har ju 120 000 visningar! Han var så bra mot slutet av förra året att vi inte hade något val. Han behövde den, säger han.

Borussia Mönchengladbach har 74 500 medlemmar och drygt 1050 olika supporterklubbar. Av tradition skickas spelarna ut till supporterföreningarna för julfirande varje vinter. När jag pratar med Ingo vill han att jag ska övertala Oscar om att just han ska åka till Berlin.

– Det är fan hundra mil dit. Förra året var första gången vi inte gjorde det. Det här är enda gången det är positivt att vara trettio. Vi äldre får de korta avstånden. Yngre får flyga till München. Första året åkte jag bil i tre timmar enkelväg. Sex timmar totalt, berättar Wendt.

– Men vår klubb är så. Det är såna saker som gör att vårt stöd är så massivt i vått och torrt. Det är värt det. Min assisterande i FCK, Peter Nielsen, sa att "har du chansen att gå till Bundesliga måste du gå dit. Har du chansen att gå till Gladbach, spring dit".

Säsongsinledningens femte raka förlust kom mot lokalrivalen Köln. När laget återvände till Mönchengladbach stod det 700 fans på parkeringen.

– Bara för att visa sitt stöd. Det är helt sjukt, säger Wendt och kliar sig i huvudet lite konfunderat.

Envisheten bakom succén

Du fick ha stort tålamod både här och i Köpenhamn. Vilken egenskap gör att det går vägen till slut?

- Min envishet. I FC Köpenhamn visste jag att det skulle ta tid. Det sa alla. Jag var förberedd. Här var jag inte det. Favre bad nästan om ursäkt, men han kunde ju inte bara stoppa in mig. Det var tungt. Samtidigt förstod jag varför. Jag förstod vad jag föll offer för.

En skada på Filip Daems gjorde att han fick chansen. Men snarare än en specifik prestation pekar många runt Gladbach på en annan, mer symbolisk brytpunkt i Wendts resa mot startelvan och publikens hjärtan.

– Vi spelar hemma. Amin Younes, som är i Ajax nu, var väl typ 18 år och gjorde sin första eller andra start. Han gjorde en del fel under första 20 minuterna. En liten grupp supportrar höll på att bua ut honom hela tiden. Så tappade han ett inkast och de buade igen. Då drog jag till med armen mot dem. Det var väl inte jättesmart, men de började i alla fall bua åt mig i stället. Även när jag fick bollen. Då gick hela nordkurvan, den kortsidan där våra hardcore-fans sitter, i taket. Jag fick enormt stöd. I halvtid bad jag om ursäkt och bad dem ta det lugnt, killen var ju 17 år. Det löste sig.

– Jag vet inte om det var en brytpunkt, men det var kanske något nytt. Efter en sådan sak vet man att man göra mänskliga misstag och ändå överleva.

 

 

Efter OS i München 1972 kunde Bayern München börja spela på Olympiastadion och mot slutet av samma årtionde gick Uli Hoeness direkt från spelarkarriären till rollen som kommersiell chef. Han började leda sin klubb mot en maktposition som fortfarande tycks omöjlig att rubba.

Mönchengladbach hängde inte med. Här bor endast 260 000, att jämföra med 1,4 miljoner i München, och på Bökelberg, klubbens gamla arena, rymdes bara 34 000. Tysk fotboll stöptes i nya strukturer och i näringskedjans topp fanns ingen plats för laget som inte längre bestod av Weisweilers målglada “föl”.

När Lucien Favre tog tränarjobbet 2011 var Bökelberg historia och Borussia-Park verklighet. Gladbach hade vadat genom de senaste decennierna och halkat ur Bundesliga vid flera tillfällen. Den klubb som Weisweiler och Lattek en gång lämnat efter sig bleknade allt mer. Med undantag för en aspekt; den skandinaviska romansen.

Redan under Weisweilers tid hade danskarna Ulrik le Fevre, Henning Jensen och inte minst Allan Simonsen gjort avtryck. Under de mer framgångsmagra åren växte sig trenden starkare. Peter Nielsen, Patrik Andersson, Martin Dahlin, Jörgen Pettersson och Sharbel Touma passerade alla Bökelberg.

Tre raka i toppen

Men under Favres ledning började bekanta nyanser av det gamla Gladbach dyka upp.

Klubben fortsatte förlora sina bästa spelare. Marco Reus rövades bort till Dortmund, Marc-André ter Stegen till Barcelona, Dante till Bayern München och nu i somras roffade Wolfsburg åt sig anfallsstjärnan Max Kruse. Men återigen var Gladbach en förening förmögen att resa sig gång efter annan. Tre raka topp-fem-placeringar skapade en våg av optimism.

Max Eberl, sportchefen, har till och med liknat Favre vid både Weisweiler och Lattek. I det Gladbach han nu lämnat efter sig finns både den anfallsglada fotbollen och traditionen med skandinaviska spelare. Där finns danska lånet från Chelsea, Andreas Christensen, och norsken Håvard Nordtveit och Branimir Hrgota.

Och Oscar Wendt.

Sveriges Oscar Wendt.

 

 

Båda vet vad som väntar. När vi till slut anländer vid ämnet som hela tiden gnager svensk fotboll i hälsenan försöker vi kväva skratt båda två.

Hur trött är du på att det är en diskussion om dig och landslaget?

– Ja du. Hur trött är jag? Jag vet inte. Nu är det ju en automatisk fråga: "tycker du att du borde vara med i landslaget?".

Oscar tittar upp i taket och blåser upp kinderna till en ballong.

– Men diskussionen är där. Den kommer vara där. Men jag vetefan. Det är som det är. Det är en del av fotbollen. Det stör mig inte. Än en gång, jag tycker att jag borde vara med. När jag får reda på att jag inte är det tänker jag på det. Men sedan släpper jag det.

Varför borde du vara med?

– Jag spelar bra fotboll. Åt båda hållen. Min största styrka är offensivt men jag glömmer inte försvarsspelet. Här hade jag aldrig kommit undan med det.

Hur mäter du dina insatser för att motivera dig själv som tillräckligt bra för landslaget?

– Jag spelar hela tiden i en klubb som tillhör toppen i en av de bästa ligorna. Jag gör avtryck i varje match, både i ligan och Champions League. Om jag klarar av att göra avtryck i varje match för ett topplag i Bundesliga och i Champions League, så borde jag klara av det i ett landslag också.

"Vad fan gör ni i Sverige?"

Taxichauffören som körde hit mig frågade "vad fan vi gör i Sverige?".

– Det är kul att det finns fler personer som tycker att jag gör det bra, så man inte har helt fel uppfattning om sig själv, säger Wendt och skrattar till.

När Marcus Allbäck ringde och bad honom ansluta inför play-off-returen mot Danmark förra i november tackade han nej för första gången.

– Det var ingen längre konversation med Mackan. Jag pratade inte med Erik Hamrén. Det var dagen innan andra matchen. Jag var hemma i Göteborg med familjen och kände bara att jag inte ville, säger han.

Du har sagt att du inte kände dig delaktig?

– Förtroendet för mig finns inte. Det känner jag fortfarande. Annars hade jag inte tackat nej. Hade de haft förtroende för mig hade jag varit med fler gånger. Det har varit mycket in och ut, spelat och bänkad och sedan inte med alls.

När började du känna så?

– Jag tror att man är mer glad för att bara vara med när man är yngre. Men tiden har gått. Oavsett hur bra det går vill de inte riktigt att jag ska vara med.

Kan inte envisheten korrigera den åsikten?

– Haha, jo. Men jag tycker att jag har varit bra nog. Och jag vill spela i landslaget fortsättningsvis. Det handlar inte om ett nej framöver, det var bara då. Jag har inte tänkt på att spela bra för att komma med till EM. Fokus ligger här. Jag har haft fullt upp.

– Men det är möjligt att jag inte har presterat lika bra som Martin och Pierre i landslaget. Det kanske är därför de är med och inte jag.

 

 

I helgen reser Gladbach till Bayer Leverkusen och jagar sin nionde seger i André Schuberts elfte Bundesliga-match .

– Det är lite högre till tak i omklädningsrummet nu. Det är kul. Det är inte bara min jargong i, inte som Kamratgården. Alla vi från Göteborg tycker väl att vi har fantastisk humor. Men jag försöker införa göteborsk jargong. Man får lära norrmännen och tyskarna lite.

Om landslagssituationen är otydlig är det däremot oerhört tydligt hur bra Wendt trivs i Gladbach. Det är mycket som händer här. I vår väntar han sitt andra barn. I omklädningsrummet har en nyfunnen kärlek till Justin Bieber blomstrat. Oscar går till och med med på att kalla sig “Belieber” innan vi svänger tillbaka till fotbollen och pratar vilka drömmar som finns kvar med Champions League ingraverat på meritlistan.

Foto: Tommy Holl

Tänker på IFK Göteborg

– Jag vill jättegärna vinna något med Borussia. Det är absolut det jag vill göra. Ligan är svår. Bayern är ändå Bayern. Det är sporrande. De vinner ju i princip jämt. Vi jagar dem hela tiden.

Du tänker aldrig på spel i andra klubbar?

– IFK Göteborg kanske. Men det är ett senare kapitel. Den kärleken finns alltid där. Oavsett var jag spelar.

Även om du hamnar i Örgryte?

– Där hamnar jag aldrig. Någonsin. Så det blir inga problem.

I Göteborg lär han hamna hur som helst.

Frågan är om Oscar Wendt tar vägen dit via ett blågult äventyr i Frankrike eller förblir ett av svensk landslagsfotbolls största mysterier.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag