En rätt vansinnig inramning.
Sveriges andra match på januariturnén mot Syrien spelades på en arena - Abbasiyyin-stadion - som var lika galen som medeltida.
Nedsliten arena, betongläktare, löparbanor som inte kan ha använts på 45 år, sandgropar där det tycktes odlas potatis, en trasig resultattavla på 150 kvadratmeter - ja, Abbasiyyin-stadion fick Albaniens Qemal Stafa att framstå som något av en topparena i Europa.
Gräset såg dock helt okej ut.
Militärer - hundratals med batonger, sköldar och tårgasgevär - marscherade upp och ned innan publiken till slut började släppas in någon timme före avspark.
Det var inga killar man ville diskutera det svajiga trådlösa nätet, eller statusen på arenans toaletter med direkt.
Det var verkligen annorlunda, precis som hela staden Damaskus.
Men vad skulle landslaget hit och göra?
Erik Hamrén har under den struliga turnén snackat om ett mentalt test, och det måste man sannerligen säga att det här var.
Galet.
Någon som stod upp då mot Syrien?
Nja.
Kanske - i bästa fall.

Först och främst så var det ingen bra match.
Mathias Ranégie gjorde ett mål i slutminuterna som räddade Sverige från fiasko, men sköt sig i samma stund bara till sig ett godkänt betyg.
Emir Bajrami var tyvärr rätt osynlig, förutom ett magnifikt inlägg till Tobias Eriksson, som bommade sin öppna volley från nära håll.
Men det var faktiskt Kalmar FF-mittfältaren som lyste mest i sitt inhopp, och låg bakom en del farligheter.
Även Michael Almebäcks mittbacksspel var helt okej.

Besvikelser tycker jag rutinerade spelare som Stefan Ishizaki och Pontus Farnerud har varit under veckan. Men klart är att det inte är många från den här truppen som blir aktuella för landskampen mot Wales 3 mars - det gjorde förbundskapten Erik Hamrén klart i går.
Frågan är om ens Bajrami tar plats där?
Klart är att vi inte fick något Rasmus Elm-genombrott av någon i år. Anders Svensson har varit överlägset bäst i matcherna mot Oman och Syrien och är given. Mikael Lustig och Samuel Holmén har båda skött sig och lär tas med till Wales.
Sen kan det nog vara stopp.
Inte oväntat kanske, men ändå lite tråkigt.