ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
Lars Lagerbäck är inte längre förbundskapten för Sveriges herrlandslag. "Efter några veckor trillade polletten ner. Nu är det slut, tänkte man. Nu är det verkligen slut", säger han. Foto: Nils Petter Nilsson
Lars Lagerbäck är inte längre förbundskapten för Sveriges herrlandslag. "Efter några veckor trillade polletten ner. Nu är det slut, tänkte man. Nu är det verkligen slut", säger han. Foto: Nils Petter Nilsson

Lagerbäck: "Hoppas man glöms bort snabbt"

ANNONS:
FAKTA

LASSE OCH SLUTSPELEN

EM 2000 (ute efter gruppspelet)
Det var vårt första slutspel och orutinen märktes lite. Man hade sagt till oss att det aldrig blir riktigt varmt i Holland, så på hotellet hade vi inte luftkonditionering. Men det blev en oerhörd varm sommar och vi led av vårt beslut. Vi hade varit oerhört täta bakåt i kvalet men inför EM drabbades vi av skador och hade inte det där flytet. Kanske var vi också överambitiösa. Vi lärde oss i alla fall mycket av erfarenheten.

VM 2002 (ut mot Senegal i åttondelen)

Japan var en bra erfarenhet, men också ett bevis på hur resultatbaserad fotbollen är. Mot Argentina i gruppspelet är vi ganska utspelade och gör ingen bra prestation totalt sett. Men vi försvarar oss bra, går vidare och blir därför hyllade. Slutet på Senegalmatchen var jobbigt förstås, men det tjänar ingenting till att älta förluster.

EM 2004 (ut i kvarten mot Holland)
Tillsammans med VM 2002 det spelmässigt bästa mästerskapet. Allt fungerade perfekt i Portugal. Det var också första mästerskapet där det var riktigt många svenskar på plats. Vi hade flyt i början. 5- 0 mot Bulgarien trots att vi hade jätteproblem i första halvlek. Mot Holland saknas i stället flytet. Vi har två i virket men det räcker inte.

VM 2006 (ut i åttondelen mot Tyskland)
Det här var det jobbigaste mästerskapet på flera sätt. Jag upplevde att medierna skrev osanningar och det skapade både irritation och energiläckage inom gruppen. Spelmässigt gör vi ett bra gruppspel och känslorna under matchen mot Paraguay i Berlin kan jag inte beskriva i ord, så mäktigt var det. Mot Tyskland är vi underlägsna. Killarna kämpar ändå heroiskt, ett lag med sämre moral hade förlorat större i den matchen.

EM 2008 (ut i gruppspelet)
Vi inleder stabilt mot Grekland, är sedan nära att ta poäng av Spanien. Matchen mot Ryssland liknar den mot Tyskland två år tidigare. Det känns som att vi ville för mycket. Vi tappar boll i lägen vi sällan tappar den och får omställningar på oss. Vi hade inte kylan man måste ha och förlusten var därför given.

Visa merVisa mindre
Tidigare artiklar
Visa flerVisa färre
Formen på Olof Mellberg angår honom inte längre, Zlatans bristande motivation är inte hans problem. Lars Lagerbäck och landslaget har gjort slut och som med alla spruckna förhållanden tog det tid innan det sjönk in. När SPORT-Expressen sökte upp honom räknade vi med att hitta en bitter man. Så blev det inte.
- Jag har haft en så kolossal tur i livet så ibland fattar jag det inte själv, säger Lars Lagerbäck.
Han promenerar ut på den decembervåta gräsmattan. In i mittcirkeln. Stannar där och låter blicken svepa över den tomma läktaren. Fortsätter sedan till bänkarna på den västra sidan, det klafsar under fötterna när han går. Nu ställer han sig utanför sidlinjen och lutar armen mot hemmalagets avbytarbås. Många gånger har han stått här. Hur många? Många. Minnet är inte det bästa. Men första gången glömmer han aldrig.
Det var den 4 september 1998, den första riktiga landskampen, den första där poäng stod på spel.
- Alan Shearer gjorde mål på frispark alldeles i början. Vad man tänkte då? Ja, du. Men Johan Mjällby såg till att man inte behövde ha ångest så länge.
Ett knappt år tidigare hade TT under rubriken "Doldis tar över efter Tord Grip" skrivit följande:
Tommy Söderbergs högra hand är spionen som kliver ut ur Fotbollförbundets korridorsskuggor.
På uppdrag av Tommy Svensson reste han i flera år runt i världen och kartlade motståndare. Nu röjer han sin identitet för svenska folket och blir ny biträdande förbundskapten efter Tord Grip.
Lars Lagerbäck är namnet.

Ovansjö, sommaren 1958.

Världens bästa fotbollsspelare är i Sverige för att spela VM. Lars Lagerbäck ska snart fylla tio år och följer turneringen så gott han kan. Det finns ingen tv hemma på gården, däremot en radio. Framför den sitter Lars och lyssnar på referat. Han lär sig namnen på de svenska spelarna, läser också Rekordmagasinet då och då och när svenskarna spelar sig fram till en semifinal mot Västtyskland känner han att radion inte duger. En morbror har precis köpt en tv och framför den får Lars se sin första stora fotbollsmatch. Det är ingen dålig match att välja. Gunnar Gren skjuter ett kanonskott, Kurt Hamrin står för ett spektakulärt solomål och Sverige går till VM-final.
Lars Lagerbäck har angripits av fotbollsbakterien.
Han håller på med andra sporter också. Hockey, basket, slalom. Han är en hyfsad alpinist, åker för Getbergets slalomklubb utanför Ånge och kvalificerar sig till Skol-SM.
Fast kärleken till fotbollen är ändå större. I Alby FF får han som 13-åring börja spela med P16-laget. Han är duktig men inget löfte. Det som utmärker honom är det stora intresset. Träningen är inte särskilt organiserad. Lars och hans kompisar får själv får vara med och lägga upp passen.
Helst vill han spela fotboll hela tiden, men pappa Tage är skogsinspektör och det förväntas av Lars att han hjälper till i skogen. Det är inte alltid så roligt men heller inget att gnälla över. Sådan är andan.
I skolan jobbar Lars inte lika hårt. Han missar en del lektioner. Kanske för att han spelar fotboll, kanske för att han sitter på Wibakonditoriet och lyssnar på låtarna från jukeboxen. Betygen blir där- efter. Alldeles för dåliga för att komma in på Gymnastik- och Idrottshögskolan i Stockholm som lockar så mycket.
Det får bli något annat efter lumpen. Det får bli Umeå.

- Man är här relativt ofta fortfarande, säger Lars Lagerbäck och låser upp dörren till det rum som kallas Galleriet i Svenska fotbollförbundets lokaler.
Det har gått 79 dagar sedan hans sista landskamp som förbundskapten för Sverige. 79 annorlunda dagar. Om Sverige hade kvalificerat sig till VM hade han varit i Sydafrika nu. Inspekterat boendet som var preliminärbokat, löst logistiska problem, analyserat motståndare, skickat ut sina scouter i världen för att samla information, granskat spelare...
... allt det där som han brukade göra.
Men nu är det som det är. Sviten bröts, det blev inget sjätte raka mästerskap. En lång resa nådde sitt slut. En annan tränare tog över hans jobb. En tränare som dansade i tv och bjöd på sig själv.
Lars Lagerbäck dansade aldrig i tv. I stället utsågs han till Sveriges tråkigaste person av Filip Hammar och Fredrik Wikingsson. Sådant måste väl göra lite ont? Tydligen inte.
- När jag håller föredrag brukar jag börja med att säga: "Jag har utsetts till Sveriges tråkigaste, så förvänta er ingenting av mig i dag."
Lars Lagerbäck ler.
- Inte så dumt faktiskt. Så tar man ner förväntningarna.
Vad kände du morgonen efter den sista matchen?
- Just då kändes det faktiskt ungefär som vanligt. Men sen kom det. Efter några veckor trillade polletten ner. Nu är det slut, tänkte man. Nu är det verkligen slut. Känslan av, hur ska jag säga, känslan av att man verkligen kommer att sakna det man har gjort. Gillar man att vara fotbollstränare kan man inte ha ett bättre jobb i Sverige.
Du känner så? Det har varit värt allting?
- Ja, absolut. Ingen som helst tvekan. Skulle inte byta bort en enda dag.
Du har inte funderat på att skriva om alla dina år som förbundskapten?
- Det skulle egentligen vara jävligt roligt. Jag har fått flera propåer från seriösa förlag. Men jag tycker att det är så svårt. Det är så mycket jag inte vill lämna ut. Det sättet jag har jobbat på har handlat om ömsesidigt förtroende mellan mig och spelarna. Och även om det nu är ett avslutat kapitel vill jag behålla det förtroendet. Nej, det skulle nog bli en halvtråkig bok.

Umeå, 1968.
Det blåser röda vindar över Europa och på universitetet i Umeå luftas många radikala idéer. Lärarna är unga och progressiva. I kårstyrelsen finns 13 partier till vänster om Vänsterpartiet kommunisterna.
Lars Lagerbäck är också politiskt medveten, det är bland annat därför han börjar läsa statskunskap. Idrottsrörelsen är också stark och i Gimonäs CK, där Lars nu spelar sin fotboll, får han ta ett stort ansvar också utanför planen. Han utses till ansvarig för klubbens ungdomssektion och får hålla i internutbildningar och fotbollsskolor. Ibland får han också rycka in som tränare för något av pojklagen.
Tränarbiten inspirerar. Lars bestämmer sig för att gå steg 1- och steg 2-utbildning. Det är ett smart drag. Till GIH i Stockholm söker man på praktiska meriter och genom sin inledande tränar- utbildning lyckas han trassla sig in där.
Efter sex röda år i Umeå väntar huvudstaden på Lars Lagerbäck.

Presskonferenserna med Lars Lagerbäck var inte roliga. Han håller själv med om det.
- Det var skillnad när man satt på tu man hand med en journalist och förde ett samtal, så som du och jag sitter nu. Men under presskonferenserna lät det ofta förbaskat tråkigt. Jag vägde varje ord, det blev nästan en äcklig diplomati.
Varför?
- Jag fick tidigt en ganska dålig erfarenhet från presskonferenserna. När jag läste om dem efteråt tyckte jag sällan att det stämde överens med vad jag hade sagt. Man tog kanske en bisats och ryckte den ur sitt sammanhang. Då blir man jäkligt tråkig efter ett tag, fast man egentligen inte vill vara det.
Jag har också dåliga erfarenheter av de här sittningarna. Framför allt var jag frustrerad över att Lagerbäck inte ville bjuda till när man frågade honom om något som inte hade med morgondagens nyheter att göra. Undrade man något om, säg, den holländska fotbollens utveckling, en fråga där man bara ville använda hans expertis, blev svaret ofta så intetsägande att det inte gick att använda.
- Jag förstår verkligen det, säger Lagerbäck. Egentligen älskar jag ju när det bli debatter. I slutet av 70-talet och på 80-talet var det ofta en vild debatt om hur svensk fotboll skulle spelas. Det var två olika läger som tyckte helt olika, men svensk fotboll hade en oerhörd nytta av de där hetsiga diskussionerna. I dag vågar ingen säga något, av rädsla för hur det ska framställas i medierna. Debatten i dag är sandlåda i jämförelse med hur det var då.
Är det verkligen så?
- Det är min uppfattning i alla fall.
Av alla hans presskonferenser är det en han minns som särskilt dyster. Det var den 4 september 2006. Förbundskaptenen satt i ett ångestfyllt rum i Göteborg och meddelade att Olof Mellberg, Christian Wilhelmsson och Zlatan Ibrahimovic skickats hem från truppen efter att ha varit ute för sent på stan. Han meddelade kort sitt beslut och gick sedan utan att svara på några frågor.
- Det är det jobbigaste och absolut svåraste beslut jag har tagit som tränare, säger Lagerbäck. När man tog beslutet visste man inte vilka konsekvenserna skulle bli, men det är inget jag ångrar.
Har du ändrat din syn på individ kontra kollektiv genom åren?
- Definitivt. Förr var jag av åsikten att alla skulle behandlas lika. Med åren har jag förstått att man inte kan leda på det sättet.
Vilka misstag har Lars Lagerbäck gjort som svensk förbundskapten? Man tänker på försöket att spela 3- 5- 2, på oviljan att erkänna en svag insats, på att Zlatan inte har använts på bästa sätt i landslaget.
Men det där är myter, tycker Lars Lagerbäck. Den enda konkreta detalj han själv verkar gräma sig över är att det inte fanns luftkonditionering på spelarnas rum under EM 2000.
Vad menar du med myter?
- Ja, ta matchen mot Trinidad och Tobago i VM. I dag vill man få det till att jag var nöjd efter den matchen. Det var jag inte. Jag var skitbesviken! Däremot kunde jag inte kritisera killarna. De hade gjort allt rätt utom att få in bollen.
- En annan grej är det där med Zlatan. Att han inte skulle vara bra i landslaget, det är ju bara löjligt. Problemet är att folk tror att han kan göra spektakulära mål i varje match, men alla som kan fotboll vet att det är omöjligt. Det sätter också en oerhörd press på Zlatan själv.
När såg du honom spela första gången?
- Jag minns att Roland (Andersson) pratade om Zlatan när han lyftes upp i Malmös A-trupp. "Det här är en enorm talang, Lasse". Och det kunde jag ju se direkt. Det som är unikt är att han är så fysiskt stark och samtidigt så rörlig.
Hur var han under sin första tid i landslaget?
- Skulle du fråga Zlatan själv skulle han nog säga att han var ganska frustrerad. Han hade ingen fast startplats och hade väldigt höga ambitioner. Han var speciell. På träningarna gick han ofta för sig själv med en boll och trixade. Med tiden utvecklades han både som spelare och som människa. I dag vill jag säga att det är en av de människor jag har mest respekt för alla kategorier. För svenska landslagets del är det oerhört viktigt att han är frisk och att mycket av spelet ska gå genom honom.
Och att han är med och spelar. Tror du att han återvänder till landslaget?
- Jag hoppas verkligen det. Men det vore fel av mig att sitta och gissa. Bara han själv kan avgöra om han är motiverad. Det var samma sak när Henrik Larsson tog en paus. Vi hade mycket kontakt då men som tränare ska man inte pressa för hårt. Vill inte spelaren själv är det inte mycket att göra. Med tvång når man inte bra resultat.

Stockholm, 1974

Lars Lagerbäck har tur. Som student på fotbollslinjen på GIH får han inte bara ta del av förbundets utbildning, han hamnar även i samma klass som Roland Andersson. Personkemin mellan dem stämmer. Roland är en sådan där kille, tycker Lars, som inte tar illa upp om man påpekar att han har smuts i ansiktet.
Dessutom spelar Roland i Malmö FF.
Dit har den engelska tränaren Bob Houghton precis kommit och Lars följer ofta med Roland till Skåne på studie- besök. Han fascineras av Bob Houghtons idéer, har aldrig tidigare sett något liknande. All träning sker på fotbollsplanen och under matcherna är det hög press och zonförsvar som gäller. Särskilt spännande är en cupmatch mot Bayern München. En irriterad Franz Beckenbauer stressas vid sitt eget straffområde och kan inte promenera upp med bollen i planen som han brukar.
Lars Lagerbäck märker hur han blir helt såld.
Sedan blir han fundamentalist.
Så här ska fotboll spelas! Men alla håller inte med. Det finns gott om förespråkare även för den andra, tyskinfluerade, linjen med libero och markering. Diskussionerna mellan studenterna på GIH är många och heta. Det flyttas på saltkar, ingen vill ge sig och efter ett tag bestämmer förbundet att det är den tyska linjen som ska gälla i Sverige. Bundesliga är stark vid den här tiden och allt fler svenska proffs flyttar till Tyskland.
Trots att Lars inte håller med erbjuds han ett jobb på förbundet 1977. Tanken är att han ska bli förbundskapten för pojk- och damlandslaget. Men det passar inte riktigt in privat, Lars tackar nej och jobbet går till Tord Grip.
Lars får vänta med att bli förbundskapten. I stället flyttar han tillbaka norrut och tar över division 4-laget Kilafors. Kraftigt influerad av Bob Houghton försöker Lars få sina måttligt meriterade spelare att förstå allt han har lärt sig. Även en fyrbackslinje i division 4 kan vara sammansvetsad och den unge tränaren får en kick av när han märker att idéerna fungerar.
Spelarna beskriver honom som lugn men under matcherna kan fan flyga i Lars Lagerbäck. Han protesterar över domslut, skäller på domare och far upp och ner från bänken.
Med tiden ska han byta stil.

Hur ser framtiden ut för svenska landslaget? Efter fem raka slutspel blev det inget Sydafrika och många oroar sig för återväxten. Erik Hamrén har ett tufft uppdrag framför sig.
- Vad det handlar om, säger Lars Lagerbäck, är att så många som möjligt spelar regelbundet i relativt stora klubblag. I bra ligor. Sedan handlar det om att de här lite yngre, de som spelade U21-EM i somras, tar ett kliv till i utvecklingen.
Finns det tillräckligt med karaktärer i dag?
- Det kan man fråga sig. Jag tycker att många av de unga som kommer fram i dag har bra karaktärer, men kanske inte lika extremt starka som till exempel Håkan Mild, Stefan Schwarz, Fredrik Ljungberg och Patrik Andersson. Jag kommer så väl ihåg bortamatchen mot England i EM-kvalet 1999. Engelsmännen försökte skrämma oss. De spelade skittufft och flög runt på planen. Mild och Schwarz bara garvade. De var killar som inte var rädda för någonting.
Vilken fotboll ska vi spela i framtiden om vi ska kunna hävda oss?
- Det är en balansgång. Det är jättebra att många klubbar har prioriterat att utveckla passningsspelet, men man måste också vara realist. Möter vi Spanien och försöker spela som Spanien så förlorar vi. Vi måste använda våra andra styrkor också. En bra organisation med en tydlig spelidé, vilken det nu än må vara i framtiden.
Det här med spelidén igen...
- Jag tjatar gärna om den. Det som förenar alla vinnarlag är att de har haft en tydlig spelidé. När Henrik Larsson spelade i Barcelona var jag nere och hälsade på honom. Barcelona ledde ligan, Real Madrid låg kanske 20 poäng efter. Henrik sa: "Det är helt sjukt. Real spelar helt utan linjer, det finns ingen struktur överhuvudtaget. Medan jag vet exakt vad min roll är när jag spelar i Barcelona." Det tyckte jag var ett bra exempel. Att Real Madrid ändå kunde ligga tvåa berodde på den höga individuella skickligheten, men i längden räcker det inte om du inte har en tydlig spelidé.
Du fick ibland kritik för att du var en dålig matchcoach. Bra i ett långt kval men inte i knock out-matcher. Hur såg du på det?
- Jag tycker att det är felaktigt. Nu är vi inne på mytbildning igen. Någon framför en åsikt, ofta felaktig, och med tiden blir lögnen till en sanning. Faktum är att vi väldigt ofta gjorde viktiga mål i slutfasen av matcherna.

Stockholm, 1997.

Han är inne i förbundet nu sedan flera år. Bland annat har han varit med och skrivit om den svenska tränarutbildningen. Ett hästjobb man ibland bara vill slänga i papperskorgen. Men spännande ändå på något sätt. Det är svårt att förklara.
Lars har också hjälpt förbundskapten Tommy Svensson med att kartlägga motståndare. På så vis får han se sig om i världen och knyta kontakter. Han leder även B-laget under tre matcher och U21-landslaget tillsammans med Tommy Söderberg.
När Tommy Svensson slutar som förbundskapten, efter sitt andra raka misslyckade kval, får Tommy Söderberg frågan om han vill ta över. Söderberg funderar och ringer till Lars Lagerbäck.
- Är du intresserad av det, Lasse? frågar Söderberg, som själv är tveksam på grund av den offentliga biten som kommer med jobbet.
- Bestämmer du dig för att köra så är jag med, svarar Lars Lagerbäck.

I det trista rummet på förbundet börjar Lars Lagerbäck att skratta. Han har precis fått frågan om han 1997 kunde ana att han skulle hålla kvar greppet om landslaget så länge som han gjorde. Nästan tolv år. Tolv år!
- Det är ju rätt otroligt när man tänker på det, säger Lars Lagerbäck.
- Om någon sagt att jag skulle bli kvar så länge den där dagen jag bestämde mig, då hade jag inte trott på det. Hade jag fått fyra år hade jag varit otroligt tacksam.
Vad väntar för dig nu?
- Vet fortfarande inte exakt. Dyker det upp något intressant ska jag fortfarande lyssna. Men jag har haft ett snack med vår ingående generalsekreterare och dyker det inte upp något annat skulle jag tro att jag blir kvar på förbundet och jobbar med utbildnings- och utvecklingsfrågor.
Det kanske skulle vara skönt att gå under radarn igen?
- Ja, det kommer jag inte att ha någonting emot. Det ska bli skönt att inte bli igenkänd överallt. Det kanske tar lite tid innan man glöms bort men förhoppningsvis går det snabbt. Det ska ju gå snabbt i samhället nuförtiden.
Mejla Skriv ut
Rätta text- och faktafel
Anmäl till Pressombudsmannen
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
MITT EXPRESSEN - FÖR INLOGGADE
ANNONS:
ANNONS:

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar: