Jag är en kvart tidig och sitter och dumstirrar på en tomte i vatten. Den har placerats på botten av ett akvarium i Svenska fotbollförbundets reception i Solna.
Med tanke på att helgerna är förbi, så borde den inte stå där. Jul- och nyårsslummern har upphört.
Men den eventuella stressen över att vara tillbaka på jobbet verkar inte påverka Erik Hamrén. Han kommer ner för trappan och kliver in i receptionens gula ljus. Avslappnad och på gott humör.
Med ett leende hälsar Sveriges förbundskapten mig välkommen.
- Vi går upp och sätter oss på mitt rum, säger han.
Utanför förbundets lokaler vid Råsunda är det snöslaskigt. Men om fyra dagar, det vill säga i kväll, landar Hamrén med januariturnéns landslag i Qatar.
Av 21 uttagna spelare, nio U21-namn, lär det endast vara Tobias Hysén och Anders Svensson som finns med i den slutgiltiga EM-truppen.
Medan vi går mot Hamréns kontor, genom förbundets smala korridorer, är det också en annan person i Qatar-resesällskapet som förbundskaptenen pekar ut som mycket viktig inför -sommaren EM-utmaning.
Nämligen: Tommy Söderberg , då svensk förbunds-kapten – nu svensk U21-boss.
Hamrén har ingen mästerskapserfarenhet och menar, just därför, att han hos Tommy kan finna en slags nödvändig kunskapsbank.
- I Qatar är han ju med som en av förbundskaptenerna för U21. Och jag har pratat med honom om att vi ska ta lite tid där för ett extra snack, säger Hamrén när vi når hans kontor och slår oss ned på var sin sida av ett bord.
- Jag har ju läst Tommys och ”Lasses” rapporter från tidigare slutspel. Och jag har pratat lite lätt med ” Lasse ” -( Lagerbäck ) några gånger också.
- Men jag tänkte ta lite tid nu med Tommy. För att kunna ta del av hans synpunkter. Sen är det ju också många av ledarna (i landslaget) som har stor erfarenhet. Som jag kan lyssna på. Och ”Mackan” har ju varit med som spelare.

Inför mötet med förbundskaptenen har jag talat med just ”Mackan”, landslagets så kallade ”player’s manager” Marcus Allbäck . Enligt Allbäck har Hamrén en framträdande egenskap: En total respektlöshet inför förändringar – modet att när som helst bryta både taktiska och mentala mönster.
- Säger någon ”vi brukar göra så här”, så kan hans svar bli: ”Brukar ni göra så – då kan vi ju göra så här i stället den här gången”, berättar Allbäck.
Själv säger Hamrén:
- Det är många ledare som har varit med i många slutspel, så jag försöker ta del av deras erfarenhet och kunskap. Vad som har varit bra och vad som kan göras bättre.
- Det finns ju chefer i näringslivet som kommer in och då ska allting göras nytt. Ja, bara för att visa att det är en ny chef som har anlänt. Men är det något som fungerar väldigt bra, så finns det ingen anledning att ta bort det.
Med lite perspektiv efter EM-lottningen: Hur känner du nu för gruppmotståndarna England, Frankrike och Ukraina?
- Att det är två stora fotbollsnationer i England och Frankrike. Vi och Ukraina är väldigt jämnstarka.
- Frankrike och England får ju vara favoriter, givetvis. Realistiskt sett ska de gå vidare från vår grupp. Men jag är inte sådan att jag ser på saker som realistiska. Då skulle jag inte ha suttit här och pratat med dig. Då skulle jag inte heller vara förbundskapten. För mig har det alltid handlat mycket om drömmar. Sen är det lite trist att prata om dem ibland.
Hur menar du, att du sagt saker som du sedan tvingats äta upp?
- Det blir på ett annat sätt. Jag har nog blivit försiktigare med vad jag säger. Kanske lite tråkigt, i och för sig. Men jag vågar fortfarande säga att min dröm är att ta medalj.

Paul Balsom är landslagets videocoach och matchanalytiker. Han skrattar lite när han erkänner att han nästan skräms av Hamréns iver.
- Erik har ju passion som en engelsman. Han är väldigt, väldigt engagerad.
- När han har genomgångar med spelarna, så är det jag som ska trycka fram videosekvenserna som han vill visa. Och ibland...jag skakar, jag skojar inte. Jag vill verkligen inte göra något misstag för att han är så inne i det.
Enligt Balsom väljer Hamrén ut mellan 70 och 80 videosekvenser per match – rekordet är 96 – och samtliga analyseras.
Sedan går han igenom 30 till 40 sekvenser med hela truppen, plus tjugo individuella sekvenser med olika -spelare.
Det är en ordentlig fördjupning av 90 minuter fotboll. Frågan är vad Hamrén ser framför tv:n som han inte ser från sidlinjen?
- Man får ju se något annat, säger han.
- Som Ungern-matchen, till exempel. Där kan man ta fram väldigt många bra saker, trots att vi förlorade. Tvärtom mot Finland. Där vann vi, men var absolut inte nöjda med prestationen. Då är det viktigt att försöka få fram den ”feedbacken” till spelarna. Så att de inte bara tittar på betygen i tidningarna. Eller bara lyssnar på agenten. Eller vem det nu kan tänkas vara.
Men med all ”feedback” du ger, hur -skapar du en balans så att det inte blir för mycket information för spelarna?
- Det är en avvägning. Helt klart är det så. Men jag tycker att intresset för att bli så bra som möjligt har varit otroligt stort bland spelarna.
- Ta det här med att jag har kört med ”feedback” på Skype mellan matcherna. Som jag uppfattar det, så uppskattar spelarna att få den ”feedbacken”.
- Men, ”Mackan” har kanske hört något annat...?
Hamrén höjer lite på ögonbrynen. Som att han plötsligt inser att spelarna kanske har en annan syn på de där Skype-manglingarna med honom. Eller så är det bara ett uppriktigt försök till ödmjukhet. För sedan skrattar han och lutar sig bakåt mot ryggstödet.
Har du något exempel på när du faktiskt har kunnat påverka en spelare, trots att du träffar honom så sällan?
- Jag kan inte påverka dem så mycket rent träningsmässigt. Men utan att nämna några namn, så pratar vi ju mycket om kost nu i landslaget. Och några har förändrats enormt på den punkten.
- Spelarna får även sätta betyg på sig själva efter matcherna. Det är också viktigt. Och det måste jag säga: De är oerhört självkritiska.
Stämmer deras betyg med dina?
- Väldigt ofta, måste jag säga.

En av Hamréns klasskamrater på -Gymnastik- och idrottshögskolan var Pia Sundhage . I sitt sommarprat i P1 framförde hon åsikten att åttiotalister saknar ett ”naturligt kollektivt tänk”.
Jag ingår själv i nämnda grupp, är född tidigt 80-tal, och vi ska visst vara envetna individualister.
Men kanske anser Hamrén att det är något positivt, eftersom han så ofta eftersöker en ”HÄR ÄR JAG”-attityd hos sina spelare.
Så: Är det bra att vara individualisti dina ögon?
- Jag tycker att det är något positivt att man har individuella mål, även om man befinner sig i en grupp. Jag vill se, som du säger, ”här är jag, jag är bra”. Men det innebär inte att man kan skita i alla andra.
Kan du nämna en spelare- som representerar den där utstrålningen du pratar om?
- Alla landslagspelare har den utstrålningen, för att de har framgång. Men de jag har mött som har framgång är också väldigt ödmjuka. Det kanske man inte tycker ibland. Utifrån sett, då.
- Folk kan undra: ”Tycker du att Zlatan är ödmjuk?” Ja, det tycker jag. Jag tycker att han är väldigt ödmjuk. När man vet att man är bra. Men också varför man är bra. Och är beredd på att göra det som krävs för att vara bra.
Men mot England senast tyckte jag nog att Zlatan saknade den här attityden som du beskriver. Vad säger du?
- För det första måste man lära känna människor. För man kan lätt få en felaktig bild, genom andra. Ta Afonso Alves som jag hade i Örgryte. Många uppfattade honom som lite dryg ibland. Men han var ju världens blygaste. Och blyghet kan ibland uppfattas som att man har en dålig attityd. Men det är ju något helt annat.
- Det är ju därför det är viktigt att lära känna människor. Hur de utstrålar olika saker. Alla människor visar inte attityd på samma sätt. Till exempel: När man som lärare eller tränare ska hålla ett föredrag, så kan ju människor sitta och nicka och man tycker att de är väldigt med på det hela, väldigt fokuserade. Samtidigt kan någon annan sitta och vara helt borta och man uppfattar ett jäkla dåligt intresse.
- Men sen, via ett prov, kan man ju upptäcka att den som bara suttit och tuggat tuggummi har tagit in precis allting. Men inte den som såg så himla intresserad ut. Så det gäller att lära känna människor och hur de är.
Så om jag säger att Zlatan verkade loj och ointresserad mot England, och även i första halvlek mot Finland i EM-kvalet, då säger du...?
- Att jag inte håller med. Jag menar, jag vet ju hur mycket Zlatan ville där.
Och det här med att människor är olika. Betyder det också att du coachar spelare olika?
- För mig behandlar du alla olika. Det är klart att du coachar människor olika beroende på deras erfarenhet, deras kunskap, deras kvalitet.
Också utifrån personlighet?
- Ja, det tycker jag. Man får ju höra det som tränare ibland, att man ska behandla alla lika. Så tänkte jag kanske när jag var färsk som tränare. Men det är någonting som jag har ändrat på under årens lopp. Så nej, jag behandlar inte alla lika. Absolut inte. Vissa saker måste vara lika för allihop, givetvis. För att en grupp ska fungera. Ordningsregeler och sådana saker. Men sen behandlar jag människor otroligt olika.
- Man är olika som människor. Det är lätt att man drar alla över en kam. Menar att man ska vara på ett visst sätt. Och ta det här med nationalsången inför matcherna. Det kan jag få höra en hel del om: ”Varför sjunger inte alla nationalsången?”
Folk reagerar på det, alltså? Att inte alla spelare sjunger med i nationalsången?
- Ja, jag kan få rätt mycket mejl om sådana saker: ”Du måste se till att alla sjunger nationalsången!” Nej, varför skulle jag göra det?! Det måste få vara olika för olika människor.
- Om man känner att man hedrar någon eller mår bra av att vara tyst, då är det ju den personens sätt att vara.
Förresten, berömmet du fick i Zlatans självbiografi. Hur tog du det?
- Haha, jag vet inte om det var så mycket beröm. Att jag var envis, eller vad var det...?
Ja, och han beskriver en ganska fin bild av er relation, tycker jag.
- Nej, men... Det är väl alltid skojigt. Jag skulle väl ljuga om jag sa att det inte var så. Och jag tyckte att det var en bra bok, att han beskrev sig själv väldigt starkt.
- Jag försöker vara den jag är. Men i min bransch är det också så att man gör människor besvikna. Men respekten, som vi snackar så mycket om, den måste finnas med.
- Även om du tycker mindre bra om mig, så hoppas jag ändå att du kan respektera mig.