I december förra året var det inte många i Sverige som hade hört talas om Alexander Kacaniklic. Svensken förde en anonym ­tillvaro, utlånad från Fulham till Watford.

Drygt åtta månader senare har Kacaniklics succé i England gjort att han spelat till sig en ordinarie plats i Fulhams startelva, gjort mål i Premier League - och blivit uttagen till svenska A-landslaget.

"Jag har fått spela mycket"

SPORT-Expressen träffade succé­mannen i Kingston en bit utanför London, inför landslagssamlingen.

- Det känns väldigt bra. Jag har fått spela mycket och har stort för­troende från tränaren. Det har gått väldigt fort för mig efter utlåningen till Watford.

- För drygt ett halvår sedan tror jag inte många visste vem jag var.

Du var väldigt ung när du blev ­ungdoms- proffs i Liverpool. Hur var det?

- Det var ett enkelt beslut att ta. När jag var 15 år och spelade i Helsingborg bjöd Liverpool över mig för att träna med dem i två veckor.

- HIF ville ha mig kvar då, men det var inget jag var intresserad av. Direkt när Liverpool kom ville jag sticka dit. När mamma och pappa sa att familjen också skulle flytta med blev valet ännu lättare.

Hur funkade det?

- Väldigt bra. Jag pluggade lite vid sidan om. Pappa jobbade lite på Ikea, storebrorsan pluggade, lillebrorsan gick i skolan och mamma jobbade också.

Hur var det att komma till England i så tidig ålder?

- Det var ganska tufft i början, även fast jag hade familjen med mig. Men jag upplevde inte att det var tuff miljö bland spelarna eller så utan det var mer kompisar, ändringar av livsstil och hela den biten.

Hur länge bodde familjen där?

- De stannade i tre år. Sommaren jag skulle fylla 19 flyttade de tillbaka. Då flyttade jag till London och Fulham.

- De gav upp sina egna liv där hemma för att stötta mig. Det är ganska sjukt. Men det blir väldigt mycket fotboll, säger Kacaniklic.

Du blev utlånad till Watford efter en tid i Fulham?

- Jag var där i två månader, det gick bra med en del mål och framspelningar, så tränaren Martin Jol ringde och ville ha tillbaka mig. Det var i januari 2012.

Det var då vi här i Sverige började få upp ögonen för dig?

- Ja, så var det. Sedan gick allt snabbt. Jag fick göra debut mot Norwich när Pavel Pogrebnyak blev skadad och det var debuten i Premier League. Sedan startade jag mot Bolton veckan efter och sedan har det bara rullat på.

Ingen risk att du svävar i väg och blir kaxig efter att det gått så bra?

- Nej, jag tar det rätt lugnt. Man märker på vissa hur de tror lite för mycket om sig själv och att det stiger dem åt huvudet. Många inom fotbollen säger att man måste se sig själv som så bra och att man ska tro att man är där uppe.

När började tankarna på A-landslaget komma?

- Det var väl när jag spelade ordinarie­ i Fulham och sedan drömde jag om det, men samtidigt visste jag att det skulle vara svårt. Sedan fick jag vara med mot Brasilien och det var riktigt stort.

"Vill spela från start mot Färöarna"

Var det nervöst?

- Nej, jag blir aldrig nervös. Men det var en bra upplevelse. Nu vill jag spela från start mot Färöarna och Tyskland. Det är målet för alla spelare som är med i landslaget och det jag siktar på.

Finns det några andra situationer i livet när du blir nervös?

- När jag flyttade till England som ung var det mer rädsla, men jag hatade att redovisa och prata framför folk i skolan. Jag fick göra det i landslaget när jag kom som ny. Jag berättade en rolig historia framför alla som inkilning. Man får antingen sjunga eller berätta en rolig historia.

- Jag drog en riktigt snuskig historia.

- Jag fick göra samma sak i Watford, men då sjöng jag den svenska nationalsången i stället. Eller sjöng och sjöng, jag sjöng enbart "Du gamla du fria" och repeterade det hela tiden. Det spelade ingen roll för mina lagkamrater där visste inte hur sången går.

Dina lagkamrater i U21 var rätt hård mot förbundskaptenen Håkan ­Ericson. Hur ser du på ­kritiken mot honom?

- Jag tyckte det var helt fel och rätt sjukt att de kom ut tidningarna.

- Man tar det personligen med honom om man har något att säga, inte så där som de gjorde. Det är bara barnsligt och oprofessionellt.

Hur ser du på matcherna som kommer med A-landslaget nu?

- Det ska bli väldigt spännande. Jag har ingen vidare koll på Färöarna, förutom att vi ska spela matchen på konstgräs. Men vi ska vinna mot dem.

Hinner du njuta något av din succé?

- Jag tänker ofta på vad glad jag är och vad fotbollen har gett mig. Vilka personer jag fått träffa, vad jag har fått uppleva tack vare fotbollen. Det är jag väldigt tacksam för. Förhoppningsvis är det här bara början.