Sverige chockstartade fint och satte press på Italien men efter en kvart var ordningen återställd. Total italiensk dominans. Det var länge sedan jag såg en sådan lätthet, snabbhet och glädje i det offensiva spelet hos Italien. Lippi vet han gör. Han ger okända spelare chansen men under hans vingar och i kollektivet som han alltid bygger och premierar så blir varje enskild spelare större och bättre än han egentligen är. Magiskt. Grande Lippi.
Ingen spelare är större än laget. Ingen, ingen. Men inget lag är heller större än att stjärnorna får tindra. Det är Marcello Lippis magi.

Sedan var det också roligt att se hur mycket folk som trotsade kylan och kom och tittade. I Italien är det kallt vid tolv plusgrader och vid minsta regnstänk skyndar alla under tak som ilskna skalbaggar. Men i Cesena älskar man landslaget. Mäktigt att se. Dessutom spelade Italien med en iver och rastlöshet som var befriande att se. Chiellini firade som om han gjort mål i en VM-match. Gli Azzurri är under ständig beskjutning och jag tror ärligt talat många av de italienska spelarna innerst inne älskar att ha det så. När man har allt, nått toppen, är mångmiljonärer, regerande världsmästare, blir behandlad som en lobotomerad charterturist av sina klubbar, krävs det anledningar att gå upp i ringen gång på gång. Ett motstånd är precis vad som behövs då.

I Sverige snackas det om att serie A är på väg ner. Svensk medias rapportering är ofta enformig och väldigt begränsad. Det är Z och Barzelona. Med Z. Sedan England. Sedan inte så mycket mer. Det finns, särskilt bland de äldre sportjournalisterna (Mats Olsson är faktiskt ett briljant undantag, han har alltid varit intresserad av att ta reda på saker innan han tycker och känner och var en av få som älskade Italien redan i EM 2000) rena rama fördomarna som baseras på ren och skär lathet. Man bryr sig inte. Man skiter i vilket och faller handlöst ner i fördomarnas gyttjepöl.

• Bland de yngre, bland fansen och er som vet att Internet för alltid förändrat hur vi ser på fotboll, är kunskapen bättre.

I kväll spelade Italien stora delar av matchen snabbt, värdigt och riktigt bra. Mot slutet av matchen blev det lite tröttare. Det är långt till att se Italien gå till final i VM. Mycket långt. Men under några minuter i Cesena ikväll sprack ändå vinterhimlen upp i en azurskimrande famn.

• Sverige har en lång väg att vandra i denna mästerskapsfria öken man hamnat. Men jag tror att Hamrén är helt rätt man för att leda Sverige tillbaka till de stora scenerna.