30 JUNI 2008. Fernando Torres har precis avgjort EM-finalen mot Tyskland (1-0) på Ernst Happel-stadion i Wien och firat Spaniens första titel sen EM-guldet på hemmaplan 1964.
Då säger han:
- Det här är en dröm som går i uppfyllelse - men vi vill vinna fler titlar!

3 JUNI 2010. Det ösregnar i Schruns, långt inne i en österrikisk alpdal.
Ändå är den lilla fotbollsarenan full av bybor och folk från närliggande samhällen. Ingen vill ju missa chansen att få se Europas bästa landslag - som snart kanske också är världens bästa landslag - på besök.
Få se, förresten. Folk får betala sju euro, sjuttio spänn, för att se Iker Casillas, Gerard Piqué, Xavi, Andrés Iniesta, Cesc Fábregas, David Villa och Fernando Torres träna.
Men det är värt varenda cent.
Jag har sett de flesta stora lands- och klubblag träna, men har aldrig sett något liknande detta: Sista halvtimmen spelar 22 stjärnor tvåmål på en planhalva med max två tillslag.
Det går så fort och det blir så många spektakulära avslut att till och med de spanska journalisterna intill mig, som följer varje steg laget tar, spontant jublar.
- ¡Maravilloso! ropar någon.
Fantastiskt.

Det spanska landslaget har sedan EM-finalen i Wien spelat 26 matcher, vunnit 24 - och bara förlorat en: Semifinalen mot USA (0-2) i Confederations Cup, för-VM, här i Sydafrika i fjol.
Konkurrenternas respekt för Spanien är nu också betydligt större än inför EM 2008.
Precis som de spanska spelarnas självförtroende, som i många år aldrig var tillräckligt stort när det hettade till i viktiga matcher i stora mästerskap. David Villa sa det bäst före avresan till Sydafrika:
- Tankar som "Spanien spelar bra - men kommer att få åka hem" och "Spanien är mästare - före turneringarna" existerar inte längre.
- Jag tror att de är begravda för många år framöver.
Och på en presskonferens på spanjorernas hotell i Pootchefstroom konstaterade Cesc Fábregas härom dagen:
- Jag ser ett lag som är hungrigt på titlar och som är suget på att visa att Spanien är bäst i världen.
Risken att Spanien skulle underskatta någon motståndare i detta VM, som till exempel Schweiz i kvällens premiär eller bananrepubliken Honduras i nästa match, är dessutom liten. För att inte säga näst intill obefintlig. Lagkaptenen Iker Casillas har flera gånger påpekat hur värdefull den där förlusten mot USA i fjol varit:
- Den har gjort oss mer ödmjuka.

Men de senaste två årens osannolika resultat har också fört med sig något som kan bli negativt: En ökad press hemifrån.
- Folk räknar nästan med att det ska bli VM-guld, säger Miguel Angel Guijarro, reporter på Radio Punto, till SPORT-Expressen.
Det där avspeglar sig i alla möjliga läsarundersökningar. I en enkät i Marca i fjol trodde över 80 procent att Spanien också blir världsmästare. Och i en undersökning som presenterades strax före VM tippade fortfarande över 70 procent spanjorerna som vinnare i Sydafrika.

Trots att Spanien redan i en åttondels-final riskerar att stöta på Brasilien, Portugal eller Sven-Göran Erikssons Elfenbenskusten.
- Man glömmer att marginalerna i dagens fotboll är små, att vi till exempel slog Italien i EM på straffar. Hade vi inte vunnit den straffläggningen hade vi inte varit Europamästare och då hade vi inte varit där vi är i dag, säger Miguel Angel Guijarro.
Vad händer om Spanien inte vinner då?
- Det anses nog inte som något misslyckande, men folk blir nog besvikna om de inte känner att vi är med längst där uppe.
Och vad innebär "längst där uppe"?
- Går vi till semifinal tycker nog de flesta att det är okej. Men kommer vi inte så långt är det ett fiasko.