Han var nervös och ängslig när matchen började.
Sedan verkade han bli arg på sig själv.
Och efteråt var han förstås världens lyckligaste.
Men slappna av Ibra - du hade inte ens behövt göra mål.
Det var en lycklig bild, och det var en bra bild. När jag såg hur de andra spelarna firade med Ibrahimovic efter hans mål förstod jag: Laget är med Ibra nu. De visste att han behövde ett mål.
Men egentligen överdriver vi den där känslan av att Ibra verkligen, verkligen behövde ett mål. Alla verkade tycka att han behövde det - han själv allra mest.
Min första känsla av Ibrahimovic var att han var stressad. Han såg nervös och ängslig ut, och när han fick bollen verkade han plötsligt få väldigt bråttom. Det var som att han var tvungen att göra mål.
Ibras första 45 minuter var faktiskt inte bra. Visst, han löpte bra utan boll och hjälpte de andra anfallarna. Men Ibra måste kunna glänsa med boll också.
Men i andra halvlek hände något. Man kunde se hur arg han var - besviken på sig själv för att han inte lyckades. Men Ibra lyckades vända den ilskan till något positivt. Han började stångas med Sporting-backar, han jagade rätt på bollar. Och han gjorde mål (det var visserligen offside, men det kommer inte synas i historieböckerna). Och det är ett mål som jag tror kommer förändra honom. Därför var det viktigt.
Men Ibra hade inte behövt vara så nervös. Camp Nou kan vara grymt mot vissa spelare, och speciellt mot nya spelare. Men inte just nu. Ibrahimovic hade inte kunnat komma till Barca i en bättre tid. Han har kommit till det vinnande laget. Just nu har fansen tålamod. Och naturligtvis, efter det här målet har de ännu mer tålamod. Men han måste slappna av. Än så länge har han inget att bevisa. Fansen vet redan vem Ibra är.
Leo Messi spelade inte i dag.
Och Leo Messi gör alla spelare bättre - inte bara Zlatan Ibrahimovic. Och vi ska framför allt inte glömma att Iniesta inte spelade i dag. Iniesta är alla anfallares drömmittfältare. För mig är han en av de bästa (och ibland den bästa) på just det. Går han inte på målet själv, så letar han alltid efter sin nummer 9.
I går spelade Ibra med en annan nummer nio - Bojan Krkic. Det är alltid svårt att sätta två nior tillsammans. De var inte dåliga, men det var naturligtvis inte alls samma sak som med Messi.
Efter målet fick vi se en ny Ibra. Det är synd att vi inte får se honom på ett tag.
JOANJO PALLÁS
Barcelonareporter på El Mundo Deportivo i tio år. Nu expert i SPORT-Expressen.