Förlorar vi i kväll kan vi ta fram en såg så stor att till och med den rutinerade skogsmänniskan Lars Lagerbäck blir rädd. Vi kan ha elaka nostalgiartiklar om Hernan Medford och Andreas Herzog i tidningen. Vi kan jämföra Lasse Granqvists loserreferat i radio med Sven Jerrings från OS 1936.
Jag tror inte att vi behöver göra allt det här, men vill hemskt gärna skrämmas lite ändå.
Till att börja med: Råsunda. Jag var där
i går när Lettland tränade, exakt ett dygn före kvällens avspark, och tro mig – Råsunda i november är ingen mysig plats. Rå, kall och mörk. Om man som jag kom från Madrids milda ljus var det som att bli spöad av Spökplumpen.
Det regnade inte, men strumporna var ändå blöta när jag kom hem. Den typen av väder. Jag stegade ut på planen (letterna hade inga problem med det) och allt otäckt ni hört om den är sant. Den är verkligen hal. Lika för båda lagen förstås, men kan jag rå för att jag ser framför mig hur en nervös Daniel Majstorovic halkar, hur Girts Karlsons passar på att göra 0–1 och hur den stora krampen infinner sig?

Lettland brände sina chanser att gå till alp-EM tidigt. Flera spelare trivdes inte under förbundskaptenen Jurijs Andrejevs som fick sparken efter 0–1 mot Liechtenstein. Aleksandrs Starkovs, mirakelmannen som tog landet till EM 2004, kom tillbaka och sen dess har det gått bättre. Lettland har vunnit både mot Nordirland hemma och mot Island borta.
 Jag var på Råsunda i oktober 2003 när Maris Verpakovskis gav Lagerbäck hans första förlust i en tävlingsmatch på hemmaplan. Verpakovskis är med nu också. Det är även Igors Stepanovs (med meriter från Arsenal) och den gamle Vitalis Astafjevs.

Lettland skickade fram just Astafjevs på presskonferensen i går. Han sa nästan ingenting och det kunde man förstå. Förra gången han var frispråkig inför pressen fick han sparken från sitt ryska klubblag. Det var ett par år sen, Lettland mötte Ryssland i en VM-kvalmatch och efteråt berättade Astafjevs hur ryska ledare erbjudit honom pengar för att förlora. När hans uttalanden kom ut förklarade klubben Rubin Kazan att letten inte längre var önskvärd.
 Verpakovskis snackade lite mer och Igors Stepanovs var irriterad över svenskarnas dåliga koll på Lettland.
– Jag minns i alla fall att vi har slagit Sverige, sa Stepanovs krasst.

Låt det inte hända igen. Låt oss fixa detta, trots skador, nerver och förlorad form.
Svensk fotbolls state of mind hösten 2007 är mer deprimerande än lövhalka. Vi är inte ett bra lag just nu, räkna inte med show i kväll. Nu, mitt i mörkaste och jävligaste november, handlar det om att överleva. Sen har vi ett halvår på oss att komma på vad vi ska till ett EM och göra.
Som Lars-Åke skulle ha sagt:
 Frys, stå ut, hoppas.