Idag spelar Armando Ibrakovic i Sylvia i division 1 och gör succé.

Inget uppseendeväckande med det kanske. Men om man vet att Ibrakovic de senaste tre åren haft psykiska problem, tagit droger och suttit två år i fängelse så höjer man lite på ögonbrynen.

I en lång intervju med fotbollskanalen.se berättar Ibrakovic om den tuffa tiden och var det gick snett. Det började 2009 när Ibrakovic spelade i IFK Norrköping. En säsong som började bra skulle bli sämre.

"Det blev tyngre och tyngre"

– Jag hade problem med skador. Efter den säsongen började det gå snett vid sidan av fotbollen. Farsan blev sjuk och det var mycket privata problem. Jag hamnade i dåligt umgänge. Det var som en ond spiral som bara gick neråt och neråt. Det blev tyngre och tyngre, säger han till fotbollskanalen.se.

Ibrakovic togs ut i U21-landslaget under säsongen men tvingades tacka nej på grund av skador.

Han berättar att pappans sjukdom påverkade honom mycket då de hade en mycket nära relation och delade fotbollsintresset. Fadern hade lungcancer som spred sig till hjärnan.

"Halkade själv dit"

Skadeproblemen och de personliga problemen gjorde att Ibrakovic kom snett i tillvaron.

– Droger och sånt kom in i bilden. Jag hade inte svårt för att stå emot det i början, men sedan när allt var som tyngst halkade jag dit själv. Jag rökte på. Det var gräs. Sedan blev det kokain. Det var festdroger, säger han till fotbollskanalen.se.

Klubben insåg att någonting var fel och Ibrakovic fick ta ett drogtest.

– IFK:s första tanke var inte att sparka mig eller avbryta kontraktet. Jag tänkte: jag skiter i det. Nu finns det inget mer som kan gå åt helvete. Då var det totalt stopp i huvudet och sedan blev det som det blev.

"Står för det jag gjorde"

I början av februari 2010, två veckor efter drogtestet rånade Ibrakovic och en 23-åring från Norrköping en pappa och hans son i en villa i Västervik. De fick med sig 20 000 kronor i dollar.

– Jag står för det jag gjorde. Jag skyller inte på någon. Det var helt och hållet mitt beslut. Det var inte på grund av någon eller något. Jag mådde skit och tog ett beslut som jag än i dag inte kan förstå att det kunde gå så långt och som jag verkligen ångrar. Men nu är det över. Nu har jag gått vidare.

Tre år och åtta månaders fängelse för grovt rån, olaga frihetsberövande och narkotikabrott blev domen. I vintras lämnade Ibrakovic fängelset.

Intresse från allsvenskan

– Jag kom ut i vintras. Jag satt i ungefär två år. Jag kom ut med fotboja. Jag hade skött mig och visat att jag verkligen ville komma bort från allt. Jag hade min moderklubb Sylvia bakom mig som erbjöd jobb och att jag kunde få träna, säger han till fotbollskanalen.se.

Till en början jobbade Ibrakovic på Sylvias kansli men började träna med laget i januari efter att laget haft ett träningsuppehåll. Han hittade snabbt tillbaka till formen efter två års uppehåll.

Ibrakovic har nu spelat 17 matcher i division 1 södra för Sylvia och intresse finns från klubbar i allsvenskan och superettan.

– Kontraktet går ut i november och det finns lite alternativ. Allsvenskan eller superettan är det jag vill om det ska bli ett lagom steg. Jag vet att det finns en del klubbar som vet om mig. Planen är att ge det en chans.

Viktigast att jag mår

Ibrakovic hittar drivkraft i att lyckas med fotbollen eftersom de är någonting som hans pappa verkligen ville.

- Oj, oj, oj, ja absolut. På ett sätt är det så för jag vet att det var något som han verkligen, verkligen ville. Jag vet att han brann för det. Men samtidigt tänker jag att jag har lärt mig vissa saker genom allt som har hänt. Det viktigaste är att jag mår bra. Att jag har ett ordnat liv. Att min mamma, lillasyster och fru kan lita på mig. Att de har det här förtroendet för mig och kan sova lugnt, säger han till fotbollskanalen.se.