Att säga att 2008 var ett dramatisk år för Dulee Johnson är en underdrift.
Först stoppade AIK Premier Leagueklubben Birmingham City från att låna honom. Sedan stoppades Dulee själv i en bil nattetid i centrala Stockholm misstänkt för rattfylla.
Som om det inte var bekymmer nog så omkom hans storebror Tubman i Indonesien strax efter att Dulee gått till israeliska Maccabi Tel Aviv.
Nu är Dulee Johnson tillbaka i AIK, friad i hovrätten från anklagelserna om rattonykterhet. Han säger att han har mognat.
Det blev ett år i Israel, varför kom du tillbaka till AIK?
- Det är hur enkelt som helst: det är en bra klubb. Och det är alltid bättre att spela i Europa. Det är större chans att få komma till de stora ligorna härifrån. Det är ett beslut som är bra för min fru och mina barn, de var kvar här i Sverige, så det känns bra att komma tillbaka, säger Dulee och lägger in en snus.
Att du blev friad i hovrätten, var det en förutsättning för att du skulle komma tillbaka?
- Nej, det var inte det, jag skulle ha kommit tillbaka ändå, förr eller senare. Men det är skönt att det är över. Jag fick komma dit (till rättegång) två gånger, men nu är jag här fri, så jag lägger allting bakom mig.

"Tackar Gud att sanningen kom fram"

Vad var det som hände den där natten utanför Soap Bar?
- Det är ingenting som jag går in på. Det är bakom mig, jag tackar Gud för att jag är frikänd och att sanningen kom fram. Min advokat Conny Cedermark gjorde ett otroligt bra jobb. Vi kommer att ha kvar samma kontakt även i framtiden, för jag tycker att han är en otroligt bra person. Han är som en store-brorsa för mig, det känns skönt att få ett sånt stöd. Nu koncentrerar jag mig på min karriär och min familj och den bra framtiden som jag har framför mig.
- Jag vill rikta ett stort tack till AIK också, det är ett storlag och det krävs mycket för att få spela för AIK. Jag hoppas att jag kan hjälpa till, även om spelarna redan har gjort ett bra jobb.
Hur var tiden i Israel?
- Det är hög standard, en bra nivå på ligan. Jag var borta i ett år, och det känns som jag har blivit bättre under tiden. Det kommer att synas.
Du har blivit en bättre spelare?
- Ja, jag tror det i alla fall. Jag har mognat som person, och det är skillnad på att spela i Sverige och utomlands. Sverige har en bra liga, men spelar man utomlands lär man sig att göra saker på annorlunda sätt också.
På vilket sätt har du mognat?
- Vad ska jag säga? Jag har tre barn nu, så man måste mogna, oavsett om man vill eller inte (skratt). Jag ska fylla 25 i november. Folk ändrar sig, och jag hoppas att det fortsätter på ett bra sätt i resten av min karriär.

Flydde från krigets Liberia

När Dulee Johnson var fem år gammal bröt ett blodigt inbördes-krig ut i Liberia. Dulees pappa Josiah N. Johnson - fotbolls-tränare och tidigare förbunds-kapten och idrottsminister i Liberia - tog med sig familjen till grann-landet Ghana för att undfly kriget.
Vi sitter utanför AIK:s klubblokal Karlberg. Luften är full av fågelkvitter och ett knattelag springer runt och ber spelarna om autografer.
I vintras bröt det ut ett krig i Gaza, inte så långt ifrån Tel Aviv. Märkte du av det?
- Ja, det var ganska jobbigt. Jag har varit med om krig i Liberia, det påminde mig om det. Jag var där med min familj och vi hade det tryggt. Tränarna sa att ingenting skulle hända, men ändå har man tankarna på det. Vi var lite oroliga.
Är det skönt att vara tillbaka med tanke på det?
- Ja, det känns bra. Jag känner mig hemma här, och det gör min fru och mina barn också. Det känns som att Dulee Johnson och hans familj är på det rätta spåret.
Innan Dulee bestämde sig för att tacka ja till Maccabi Tel Avivs bud pratade han mycket med sin bror Tubman. När han gick bort fick inte Dulee ledigt för att åka på begravningen.
- Vi hade en viktig match i cupen. Det var synd, men jag och min fru var hos hans familj i Liberia i december. Det är jobbigt, men sånt är livet.

Kom till Sverige via Gothia Cup

Dulee Johnson hamnade i Sverige som 16-åring tack vare ungdomsturneringen Gothia Cup, som i år spelas i mitten på juli.
- Jag har ju vänner i Göteborg, så om jag har några dagar ledigt åker jag kanske dit och kollar på lite fotboll.
Efter turneringen fick du först spela för Floda och sedan Häcken. Vad har de klubbarna betytt för dig?
- Jag tackar Gud och alla som har hjälpt mig i min karriär. Utan dem hade jag inte klättrat uppåt i karriären. Man måste ha tur också, jag har klättrat upp, steg för steg.
Vad är nästa steg på den stegen?
- Just nu finns inget nästa steg förutom att koncentrera mig hundra procent på AIK. Jag hoppas att vi ska vinna någonting: vi har kommit tvåa när jag var här. Det var tråkigt, men jag hoppas att Gud ska hjälpa oss... vi får se vad som händer, jag snackar ingenting om SM-guld, men jag har kommit tvåa, jag hoppas att det ska rulla på ett bra sätt nu.
Nästa steg är kanske att gå till en större liga?
- Nej, det är ingenting jag tänker på. Jag har precis kommit, och jag ska jobba hårt med alla spelare för att få så många poäng som möjligt. Det är min tanke just nu.

"Måste förbättra målskyttet"

Han säger att det mesta är sig likt i AIK med Mikael Stahre som tränare.
- AIK är AIK, och Micke har jobbat med Rikard (Norling) och Nebosja (Novakovic) och har samma tankar om hur de vill spela fotboll. Det passar mig bra. Jag lärde mig enormt mycket av dem när jag kom hit och jag kommer att lära mig mycket av de tränare som är här nu. Jag har saker i mitt spel som jag kan förbättra. Jag kommer att jobba hårt för det.
Vad är det du vill förbättra dig på?
- En sak är att göra fler mål. Det är någonting som jag hoppas bli bättre på.
Ni spelar match borta mot Örebro 5 juli. Är du redo att ta en plats i laget från start?
- Ja, jag är i form. Men jag har stor respekt för dem som jag konkurrerar med om en plats på mittfältet, de är duktiga spelare. Vad som är bäst för klubben, det är det som Micke Stahre och de andra tränarna kommer att göra. Det handlar inte bara om Dulee Johnson.