Han är en av Danmarks bästa spelare genom tiderna.
Fyra gånger om har Brian Laudrup fått pris som årets spelare i landet – och han var en av de stora hjältarna när Danmark sensationellt vann EM 1992.
För tio år sen avslutade han karriären.
Men nu kliver Laudrup in i en av sina tuffaste matcher i livet – den mot cancern.
- Jag står inför en hård kamp men det är en kamp som jag kommer att vinna, säger Laudrup, som har drabbats av lymfcancer och nu påbörjat sin behandling på sjukhus i Köpenhamn.
VM-hjälten Klas Ingesson drabbades av blodcancer förra året och vet vad Laudrup nu går igenom.
- Jag vet vad han sitter i för situation nu. Världen vänds upp och ner för en. Det är väl tyvärr så att man tänker det värsta precis när han får reda på det, säger Ingesson till FotbollsExpressen.se.
- De fyra första veckorna är inte roliga, de är fruktansvärda...
När vänder det?
- När man kan börja ta tag i saker och ting igen. Kan man bara skilja dimman för ögonen, då klarnar det lite, då sansar man sig lite, då får man ihop tankarna.
- Och det var där stödet kom in för mig, att man började inse att folk bryr sig om en, och då var det lättare att ta tag i det själv. När man själv börjar ta tag i det, då mår man bättre och får lite lugn och ro igen, då blir livet bra igen.
- Men det tar ett tag innan det blir stabilt igen.

"Prata om det"

Vilka tips kan du ge till Brian?
- Det absolut viktigaste kände jag var att man pratade med systrarna, doktorerna och folk runt omkring om cancern. Så att man inte låg på kvällen och funderade och funderade. För till slut sover man aldrig, man bara funderar på det där.
- Så prata mycket om det, dividera om det på dagen när du är klar i huvudet för då somnar du när du ska lägga dig sen. Annars ligger man bara och funderar: "Vad fan kommer hända med mig?". Prata är viktigt.
Det sista rapporterna vi fick om ditt egna tillstånd var väldigt positiva, att cancern var ute ur blodet. Hur ser det ut nu?
- Situationen är likadan. Det är fortfarande cancerfritt. Värden och sånt ser jättebra ut. Så det känns jävligt gött, det gör det. Sen är det så att jag känner av att jag har haft det här, rent orkesmässigt. Men jag mår ju bra...
Du fortsätter att njuta av livet och göra saker du älskar?
- Ja, det gör jag. Det är en av de positiva sakerna när något sånt här händer. Man stannar upp lite, funderar på vad man håller på med och vad som är viktigt för en själv. Så just nu känns det som att jag har hittat dit vi alla vill komma, jag har hittat meningen med det vi håller på med. Det hade man väl kanske inte hittat om man inte hamnat där man hamnade.
Till sist – hur går det med jakten?
- Jag har väl inte lyckats än så länge. Men jag har sett en björn i alla fall. Den var på lite för långt håll, så jag kunde inte riktigt komma åt den.
- Annars har det väl varit rätt så bra. Jag har varit uppe i Norrland i en vecka och jagat lite björn. Vi har varit iväg och jagat älg nu. I morse var jag inne på tio grisar, men äsch – det var nog mest för att motionera hunden.
- Men du får hälsa till Brian. Är det något så får han ringa. Skriv det.