KIEV. En fegare tränare hade inte ens vågat ta ut Mario Balotelli i truppen.
Men mod är just vad som kännetecknar Cesare Prandelli.
Joachim Löw hade så rätt när han redan inför semifinalen sa:
- Det är ett nytt Italien vi ser.
Ett dygn senare fick Tysklands förbundskapten på ett smärtsamt sätt sin bild bekräftad. Cesare Prandellis Italien har kvar sin slughet, men det är utvecklingen av det egna spelet som Spanien nu bör frukta mest.
Spaniens bästa insats hittills i EM slutade inte med vinst. Det var premiären i Grupp C, 1-1 mot Italien i Gdansk, och jag skrev efteråt att det var en utslagsmatch förklädd till gruppspelsmöte.
Spelet var intensivt, oväntat fysiskt och väldigt underhållande.
Jag skrev också efteråt: "Jag kan mycket väl se de här lagen mötas igen. Varför inte i en EM-final?"
Italien är det enda lag som verkligen vågat spela mot Spanien i EM. Prandelli skickade ut en trebackslinje mot mästarna och litade på att hans mittfält kunde stirra Xavi, Sergio Busquets och Andrés Iniesta i ögonen utan att flacka med blicken.
- Vi måste fokusera på den kvalitet vi har i laget, säger Prandelli.
Det låter givet.
Men när meningen uttalas på italienska tål den att funderas över.
Italien har bara kommit en liten bit på väg. Prandelli betonar ofta det. Även efter segern i semifinalen talade han om hur Tyskland fortfarande låg före Italien i utvecklingen.
- Vi har mycket att lära av hur tysk fotboll förändrats de senaste tio åren, sa Prandelli i Warszawa.
Han syftar på talangutveckling, den inhemska ligans uppsving och - framför allt - tilltron till det egna spelet. Att inte i första hand neutralisera rivalen, utan att helt enkelt försöka spela bättre fotboll.
En gammal italiensk sanning är att Gli Azzurri oftast blir bättre om motståndet är tufft. Den gäller fortfarande.
Men till den har Prandelli nu adderat en stor portion mod.
Under EM har italienarna inte backat hem och väntat på motståndarens misstag: Tvärtom har de satt sin egen prägel på varje match. Jag har inte ens hört någon uttala ordet catenaccio under turneringen.
Prandelli igen:
- Det här lagets styrka är att vi hela tiden försöker spela fotboll. Det är den stilen jag som tränare vill förespråka.
Cesare Prandelli s arbete inleddes efter VM-fiaskot 2010. Han ärvde en förtroendekris från Marcello Lippi. Italiens fotboll dömdes ut som passé, till och med spelarna själva hade börjat tvivla. Gigi Buffon sa rakt ut att det skulle bli mycket svårt att ens kvala in till EM.
Prandelli har fört spelarna närmare folket igen. Men hans största bedrift ligger i att han åter har fått dem att lita på sin egen kvalitet.
Rutinerade namn som Buffon, Andrea Pirlo och Daniele De Rossi tycks snarare ha blivit två år yngre sedan haveriet i Sydafrika.
Att han trodde så hårt på Mario Balotelli visade sig också vara helt rätt. Jag minns hur vi i våras, när Balotelli strulade i Manchester City, diskuterade om det verkligen var värt att chansa med en sådan spelare i en EM-trupp. Fanns det inte en risk att Balotellis vilda sida skulle påverka Italien negativt?
Jo, den risken fanns, men Prandelli var beredd att ta den.
Han vågade dela ut ansvar där andra tvivlade och har fått tre fantastiska Balotelli-mål som belöning.
Att vara framme i en stor final är inget nytt för Italien. Men precis som i fallet Tyskland börjar nu gamla skeptiker omvändas. Folk som brukade älska att hata Italien har nu plötsligt mycket svårt att komma till tals. Det finns helt enkelt inte mycket destruktivitet att klaga över längre.
Och till skillnad från Joachim Löws Tyskland har Prandellis Italien uppenbarligen inte tappat bort sin vinnarinstinkt.
Jag vågar inte påstå att den räcker mot Spanien i morgon.
Däremot är jag säker på att Italien kommer att krita ut sin egen finalväg.
