Man kan lämna ett EM på många sätt.
Man kan efter 150 mediokra minuter av 180 gå ut med svansen mellan benen som Sverige gjorde.
Eller så kan man hota Tyskland, Holland och Portugal hela vägen in på mållinjen som Danmark gjorde.
Och visst borde Bendtner haft straff vid 1–1…
Sverige och Danmark åker ut direkt i gruppspelet.
Det är inte oväntat för två relativt små fotbollsländer.
Däremot kan man åka ur – och man kan åka ur och medan Sverige får underkänt så är Danmark klart godkända.
Danmark var ett sent insläppt mål mot Portugal från att gå vidare.
Man slog Holland och man hotade mäktiga storfavoriten Tyskland hela vägen till slutsignal.
Vid 1–1 var Danmark stundtals väl så bra som Tyskland. Niki Zimling var emellanåt sensationellt bra, Krohn-Deli visar fortsatta fantastiska kvaliteter och visst borde Nicklas Bendtner ha haft straff när Holger Badstuber ville byta tröja långt innan slutsignal.
Om Danmark fått sin straff och gjort 2–1…
Saker och ting kunde slutat annorlunda.
Vi brukar jämföra Sverige och Danmark, säga att vi är jämbördiga fotbollsländer och sedan 1994 har vi varit snäppet bättre.
Men Danmark har en mycket längre tradition av att vilja vara det spelförande laget, man spelar en passningspasserad omställningsfotboll byggd på fart och bollkontroll och när Sverige nu vill göra något liknande – så är vi inte bäst i Norden längre.
Jag anser att det ironiskt nog är så att en stor del i att Danmark är bättre än Sverige beror på att deras största stjärna är sämre än vår.
Zlatan Ibrahimovic är en av världens allra bästa.
Det är inte Nicklas Bendtner.
Men där Ibrahimovic rör sig över för stora ytor, hamnar för långt från mål och allt för ofta söks om det första passningsalternativet så har Bendtner en traditionell strikerroll för Danmark, vilket gör att betydligt fler vill och måste ta ansvar och initiativ.
Danmark hamnade i Dödens Grupp.
Man slogs för livet och man gjorde det på ett formidabelt vis.
Sverige inledde EM mot turneringens lägst rankade lag och gick ut och paralyserades när man upptäckte att Ukraina gav motstånd.
Morten Olsen gör sitt tolfte år som förbundskapten för Danmark och under alla dessa tolv år har Danmark prioriterat ett eget bollinnehav och offensiv fotboll.
Erik Hamrén har haft samma ambitioner i två år.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen.
Det här kommer att ta tid för Sverige. Men när vi väl börjat kan vi inte gå tillbaka till något som inte längre finns.
Och när vi tvekar ska vi titta på Danmark och se att det kommer att bli bättre.
Med en lättare lottning är jag övertygad om att Danmark hade gått vidare.
Nu var man nära mot tre stornationer.
Morten Olsen och hans spelare kan med raka ryggar och stolta sinnen flyga hem till Danmark igen.
Tack för att ni visat oss att vi faktiskt är rätt ute.
Även om vi båda är ute.