Yann M’Vila är 21 år och har bara gjort två matcher från start i detta EM-slutspel, men är redan bäst i världen. Oersättlig.

I alla fall i sina egna ögon.

M’Vila blev min sorgliga slutbild av det franska landslaget i detta EM.

Eller...han blev min helhetsbild av detta franska landslag som ett tag såg ut som en tänkbar utmanare till Tyskland och Spanien, men som började vittra efter den oförklarliga genomklappningen mot ett redan utslaget Sverige – och som i slutet av kvartsfinalen mot Spanien bara var spillror av ett LAG. Frankrike var till slut bara tio individer – eller i alla fall två: Franck Ribéry och Karim Benzema – som sprang omkring och försökte uträtta mirakel på egen hand.

Det går kanske mot Färöarna.

Det går naturligtvis inte mot de regerande Europa- och världsmästarna.

Valde nog fel taktik

Förbundskapten Laurent Blanc lyste inte precis av det självförtroende som klätt honom de här veckorna när han i natt ställdes till svars för det franska haveriet. Han förklarade att han inte ångrade någonting, förutom möjligen att man lät Spanien ta ledningen så tidigt:

– Vi visste att de är väldigt starka på sin vänsterkant och försökte stoppa dem där, därför var det irriterande att de gjorde mål på den enda chans de fick i första halvlek, sa Blanc.

– Hade vi haft 0–0 i paus är jag säker på att vi kunde ha ställt till problem för dem.

Det är förstås möjligt. Men det är också möjligt att Blanc hade sig själv att skylla, att han faktiskt valde helt fel taktik.

När L’Equipe ett par timmar före avspark knäckte Blancs startelva reagerade många med förvåning. Ingen Nasri? Ingen Ménez? Ingen organiserad offensiv? Bara en massa defensiva mittfältare.

Det gick mycket riktigt åt helvete. 

Hade de franska journalisterna varit engelsmän hade de skrikit ut att Blanc valde att PARKERA BUSSEN.

Nonchalerade sin förbundskapten

För det första parkerade man inte den där bussen vidare bra. När Andrés Iniesta redan efter 18 minuter hittade Jordi Alba, Alba rundade Mathieu Debuchy och slog in bollen till en framstormande och fullständigt omarkerad Xabi Alonso – som bara inte kunde missa det öppna målet – kändes det som EM:s största fulparkering.

För det andra är inte Laurent Blancs Frankrike något i grunden defensivt lag. Ytterbackarna vill framåt, mittfältarna vill framåt och de där framme – ja, de vill ju göra mål. Inte bara försvara sitt eget. När Blanc väl tänkte om och slängde in Nasri, Ménez och Giroud var det för sent.

Efter slutsignalen följde jag på nytt Yann M’Vila med blicken.

I strumplästen, med skorna i ena handen, reste han sig från sin bänk och gick rakt in på planen, passerade Jérémy Ménez utan att möta hans blick och marscherade fram till Xabi Alonso och skakade hans hand. Hade han inte stoppats av en fransk ledare hade han struntat i att följa sina lagkamrater till kurvan med de franska fansen.

På väg av planen gick M’Vila rakt förbi Blanc – utan att så mycket som titta på honom.

Jag hoppas att Laurent Blanc får – och vill – fortsätta som förbundskapten, han lät i natt väldigt osäker på om han verkligen orkar.

Men det känns som om han skulle behöva göra sig av med ett gäng spelare för att bygga upp sitt lag igen.