Cesare Prandelli tog en klunk vatten. Det hade gått en dryg halvtimme sedan segern över Tyskland och Italiens förbundskapten pepprades med frågor om Mario Balotelli. Han svarade artigt. Men när Prandelli själv fick bestämma ämne var det en annan anfallare som lyftes fram.

– Cassano glänste för oss i dag. Han har kanske bara 50 minuter fotboll i sina ben, men det är 50 fantastiska minuter.

Antonio Cassano själv ville inte prata. Diamanterna i örsnibbarna glittrade när han – med sin karaktäristiska, lite haltande gång – masade sig igenom den mixade zonen i Warszawa. Svettiga journalister skrek efter honom, men Cassano bara skakade på huvudet och log.

Gianluigi Buffon gjorde reportrarna stressade av en annan anledning: målvakten ville aldrig sluta berätta om Italiens triumf. Plötsligt fick Buffon en hård knuff på axeln, nästan så att han tappade balansen.

När han vände sig om fick han syn på en smilande anfallare som några månader tidigare inte ens visste om han skulle kunna spela fotboll igen.

***

Cassanos klassiska mål för Bari mot Inter 1999. Foto: Youtube.

På Youtube kan man enkelt söka sig fram till Antonio Cassanos första mål i serie A. Jag rekommenderar alla att göra det. Det är bilden av en oförstörd hemmason som 17 år gammal ger hela Bari en glädjechock. Vid ställningen 1–1 mot Inter tar Cassano i den 88:e minuten först ner en långboll med klacken, sedan kryssar han snabbt mellan två försvarare och avslutar med att placera in bollen i mål.

I sin självbiografi ”Dico Tutto” (”Berättar allt”) skriver Cassano att den dagen förändrade allt. Att han, som växt upp under knappa och tuffa förhållanden i Syditalien, ”skulle ha blivit rånare eller tjuv” om det inte hade varit för det målet.

I stället såldes han till Roma för 30 miljoner euro.

Där väntade en sträng magister på honom.

Fabio Capello kände förstås till Cassanos dubbelnatur. Å ena sidan en gudabenådad spelare med pojkaktig charm, å andra sidan en trubbelmakare som ständigt tappade humöret.

Capello och Cassano återförenades sedan i Real Madrid. Det slutade illa. Cassano straffades för sin övervikt och fick inte lättare att ta en plats i laget sedan han, omedveten om att någon filmade, gjort en uppmärksammad imitation av den bistre tränaren inför en bortamatch.

Capello använde till och med ett eget uttryck – ”Cassanata”– för at beskriva sin bångstyrige landsmans dåliga beteende.

***

En av de mest lovande italienska karriärerna såg ut ta slut alldeles för tidigt. 2004 hade Cassano varit Italiens främsta målskytt i EM, men när (kursiv)Gli Azzurri(slut kursiv) tog guld i Tyskland två år senare var han inte ens med i Marcello Lippis trupp.

På fotbollsplanen gjorde Cassano inget bestående intryck i Spanien. Utanför roade han sig med andra saker. I sin bok skryter Cassano om hur han har haft 600-700 kvinnor och att de heta träffarna avlöste varandra på hotellrummet i Madrid. En kypare hade som uppgift att komma upp med croissanter till Cassanos efter varje sexakt.

Fotbollsglädjen återfann han i Sampdoria. En bättre tränad Cassano blomstrade igen och med självförtroendet tillbaka kom också målen. Men den korta stubinen fanns kvar och slutet i Sampdoria blev bittert.

Efter ett uppmärksammat bråk vägrade klubbpresidenten Riccardo Garrone att acceptera Cassanos ursäkter. Det rapporterades att spelaren hade kallat presidenten för ”din gamla skithög” och det utbrottet blev stjärnans sista i Sampdoria.

När splittringen var ett faktum konstaterade Garrone:

– Antonio är en god och generös person, men när han tappar humöret kan han inte kontrollera sig själv. Han hade utvecklats så mycket hos oss och nästan blivit normal, om man nu kan använda en sådan term.

***

Zlatan och Cassano är goda vänner. Foto: Stella.

Nej, det kan man kanske inte. Antonio Cassano är alltid en spelare som har stuckit ut och väckt starka känslor – fyllda av både glädje och ilska. Under EM hamnade han under gruppspelet i ett nytt blåsväder efter att ha "hoppats" att det inte finns några bögar i Italiens landslag. Ursäkten som senare tvingades fram var svår att uppfatta som genuin.

Men det här mästerskapet har också fungerat som Cassanos renässans. Att han ens är här är otroligt med tanke på vad han har bakom sig den här säsongen.

I slutet av oktober i fjol kollapsade Cassano under Milans flygning från Rom. Han drabbades av akut illamående, yrsel och fick problem med både talet och synen. Efter landningen fördes han omedelbart till sjukhus i Milano. Några dagar senare genomgick han en mindre hjärtoperation.

Under rehabiliteringen visste inte Cassano om han skulle kunna återvända till fotbollsplanen. Eller om han ens ville göra det.

– Jag ville sluta. Jag sa till mig själv: Jag har gjort mitt, jag gamblar med mitt liv, berättade Cassano för det italienska magasinet Chi.

Läkarna lugnade honom. Cassano skulle bli frisk. Och om han bara hade motivationen skulle han visst kunna spela igen, både med Milan och med landslaget.

– När läkarna sa till mig att jag kunde spela igen började jag gråta, berättade Cassano för Chi.

Återkomsten skedde mot Fiorentina den 7 april. Milan förlorade matchen men för många var det varma välkomnandet av Antonio Cassano det bestående minnet.

Några veckor senare gjorde Cesare Prandelli ett besök på Milanello. Förbundskaptenen ville med egna ögon bedöma om Cassano verkligen var redo för ett tufft EM-slutspel.

– Jag fick se exakt det jag kom hit för, berättade en nöjd Prandelli för Milan Channel efteråt.

***

I EM har Cassano startat varje match för Italien. Han har också blivit utbytt i varje match. Inför semifinalen mot Tyskland trodde flera journalister att Prandelli inte skulle våga chansa med en sliten Cassano. Men tränaren litade på att Italiens nummer 10 skulle hinna ge de tyska backarna tillräckligt med problem så länge han orkade och parade återigen ihop Cassano med Mario Balotelli.

Det beslutet blev ett av turneringens bästa.

När en trött Cassano efter 57 minuter segade sig ut mot sidlinjen för att ersättas av Alessandro Diamanti hade han bidragit starkt till Italiens 2–0-ledning.

– Han slet, sa Prandelli efteråt. Han sprang. Vi visste att Antonio skulle kunna bli en nyckelspelare för oss. Det här var hans bästa insats hittills.

Hittills.

Den största matchen ligger fortfarande framför Antonio Cassano. Han har aldrig tidigare spelat en stor final för Italien och den enda gången tidigare han har varit med förbi gruppspelet tog det slut redan i kvartsfinalen.

Det var i EM 2008 och motståndet hette Spanien.