ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
Djurgården är en av Sveriges största och anrikaste föreningar. Men klubben lever inte enbart på gamla framgångar. Enbart under 2000-talet har blåränderna vunnit tre SM-guld och på söndag har man chans på det fjärde. Men för att uppleva dessa scener igen måste Brommapojkarna besegras – helst med många mål. Foto: Claudio Bresciani/Scanpix
Djurgården är en av Sveriges största och anrikaste föreningar. Men klubben lever inte enbart på gamla framgångar. Enbart under 2000-talet har blåränderna vunnit tre SM-guld och på söndag har man chans på det fjärde. Men för att uppleva dessa scener igen måste Brommapojkarna besegras – helst med många mål. Foto: Claudio Bresciani/Scanpix

Djurgårdens historia - år för år

ANNONS:
FAKTA

Tränare a-laget


John Smith Maconnachie 1922
Samuel Lindqvist 1929–32
Rudolf Kock, S.Lindqvist
1932–34
Einar ”Stor–Klas” Svensson 1935–44
Per Kaufeldt 1944–50
David ”Dai” Astley 1950–54
Frank Soo 1954–56
Kjell Cronqvist 1956–57
Lajos Szendrödi 1957–59
Birger ”Farsan” Sandberg,
Knut Hallberg 1959
George Raynor 1960
Walter Probst 1960–63
Torsten Lindberg 1964–66
Gösta ”Knivsta” Sandberg
1967–71
Antonio Durán 1972–74
Bengt Persson 1975–78
Alan Ball sr 1979
Gösta ”Knivsta” Sandberg, Lars ”Laban” Arnesson 1979
Arve Mokkelbost 1980–81
Hans Backe 1982–84
Björn Westerberg 1985–86
Tommy Söderberg 1987–89
Lennart Wass 1990–91
Thomas Lundin 1992
Bo Pettersson 1993
Anders Grönhagen 1994–96
Roger Lundin 1997
Michael Andersson 1997–99
Zoran Lukic/Sören Åkeby 1999–2003
Zoran Lukic/Stefan Rehn 2004
Kjell Jonevret/Stefan Rehn 2004
Kjell Jonevret/Stefan Rehn/Lars Sandberg 2004–2006
Anders Grönhagen/Stefan Rehn/Lars Sandberg 2006
Sigurdur Jónsson/Paul Lindholm 2006–

Visa merVisa mindre
Djurgården är Sveriges mest framgångsrika klubb under 2000-talet och vid seger mot BP på söndag samtidigt som IFK Göteborg tappar poäng så säkras det fjärde SM-guldet på sju säsonger.
Men det har inte alltid varit frid och fotbollsfröjd hos blåränderna.
Citys Martin Heinius har tittat bakåt i tiden och sammanfattat hela Djurgården Fotbolls historia - årtionde för årtionde.

1891–1889

22-årige John Jansson som tillsammans med 20 andra idrottare ville ha ett lag till en kommande idrotts- och gymnastikfest är grundare till dagens Djurgårdens IF. Under ett möte den 12 mars tog Jansson upp förslaget om föreningen och kamraterna nappade direkt. Inträdesavgiften sattes till 50 öre och månadsavgiften till 10. Det enda kravet för medlemskap var att man var bosatt på Djurgården.
Gymnastik stod då högst på agendan eftersom fotbollen ännu slagit igenom. I Göteborg däremot hade tillresta skottar introducerat spelet för folket på västkusten. Sedermera var det just en göteborgare som kom att ta upp fotbollen i Djurgården.

1890–1899

Vid 1800-talets slut skapades enorma förutsättningar för fotboll i Stockholm. 1896 upprättades en ny arena, Idrottsparken. Det var först då Stockholm på allvar kunde utmana lagen från Göteborg: Gais och Örgryte.
Den möjligheten bäddade för stora förutsättningar för fotboll inom Djurgårdens IF. Följden blev att Teodor Andersson, med ett spelarförflutet i Gais, startade upp fotbollsverksamheten i klubben 1899. Göteborgaren redogjorde för spelets regler för att samtidigt ta fasta på det viktiga med taktik och spelsystem.
Idrottsparken revs sedan inför OS 1912 till förmån för Stockholms stadion.

1900–1909

Fem år efter Teodor Anderssons inträde i klubben nådde Djurgården äntligen sin första SM-final där man ställdes mot decenniets stora dominant, Örgryte. Matchen blev till synes jämn, men göteborgarna kunde slutligen besegra Djurgården med 2–1.
Framgångarna fortsatte dock och Djurgården lyckades spela sig fram till ytterligare tre SM-finaler. Trots det blev utgången den samma och man förlorade därmed hela fyra SM-finaler under de första åren i början på 1900-talet. I stället var det här en glansperiod för lagen från Göteborg, där Örgryte var det allra främsta. Totalt vann laget fem SM-guld.

1910–1919

1912 vann Djurgården sitt första SM-guld efter en finalrysare mot Örgryte. Finalspelet inleddes med 0–0 inför 7 000 åskådare på Stadion. Returen slutade 2–2, djurgårdarna åkte hem och hänvisade till regelboken eftersom den sade att matchen skulle spelas om på neutral mark. Domaren gav dock segern och guldet till Örgryte, men efter en omröstning i Svenska fotbollsförbundet spelades en sista match på Råsunda där Djurgården vann med 3–1.
Guldår blev det även 1915 och i finalen 1917 där Djurgården slog ärkerivalen AIK med 3–1.
SM-guld: 1912, 1915 och 1917.

1920–1929

20-talet inleddes på bästa tänkbara sätt för Djurgården. I decenniets första mästerskap kunde man kamma hem SM-titeln efter finalvinst mot Sleipner med matchens enda mål.
När allsvenskan startade 1924 misslyckades Djurgården att kvala in och det skulle dröja till 1927 innan man tog plats i allsvenskan. En plats man bara lyckades hålla säsongen ut, sedan började raset. Ett tag var klubben nere i division 3 och intresset för fotboll inom klubben mattades markant. Under den tiden var det framförallt boxning och ishockey som var Djurgårdens stolthet.
SM-guld: 1920.

1930–1939

De uteblivna framgångarna i slutet av 20-talet gjorde att klubben blev lidande många år framöver. Obetalda medlemsavgifter ovanpå en instabil ekonomi medförde det ena underskottet efter det andra.
1938 blev Stadion officiellt hem för Djurgården. Kontraktet klubben hade med Tranebergs IP löpte ut och samtidigt flyttade AIK från Stadion till nyrenoverade Råsundastadion. Djurgården tog då över AIK:s lokaler och flyttade administrationen till Olympiastadions borg och klocktorn.
I och med alla ekonomiska problem och motgångar uteblev de flesta sportsliga framgångar vad beträffande fotboll under 30-talet.

1940–1949

Troligtvis den tyngsta perioden i Djurgårdens historia. I början av 40-talet hade man många tuffa säsonger i de nedre serierna. Till slut kom man tillbaka till fotbollens finrum 1945. Det man minns, men helst vill glömma, från säsongen är klubbens hittills största förlust i allsvenskan: 1–11 borta mot Norrköping den 14 oktober. Djurgården tippades till nedflyttning, men lyckades ändå hålla sig kvar.
Året därpå satte man det hittills största publikrekordet på Stockholms stadion. 22 108 åskådare kom till derbyt mot AIK. Den säsongen rasade man ur igen och kom tillbaka först många år senare.

1950–1959

Sigge Parling i kamp med "Bebben" Johansson. Intresset för fotboll blev under 50-talet oerhört stort. Inte minst när det blev klart att Sverige skulle arrangera fotbolls-VM 1958.
Även för Djurgården skulle decenniet bli fullt av framgångar. Klubben hade väntat i 35 år innan man 1955 säkrade sitt femte SM-guld genom tiderna. Nästa guld dröjde inte länge, redan 1959 var det dags igen för ännu en blårandig triumf. Under 50-talet var Djurgården ett av Sveriges mest framgångsrika lag tack vare profiler som Gösta ”Knivsta” Sandberg, Sven Tumba och Sigge Parling. Sven Tumba, Hans ”Tjalle” Mild och ”Knivsta” blev dubbla mästare 1959 – då de också säkrat guld i ishockey.
SM-guld: 155 och 1959.

1960–1969

Året efter guldet åkte Djurgården förvånande ur allsvenskan. Efter att ha krossat allt motstånd i den nedre divisionen var laget tillbaka redan året därpå.
Inför den sista omgången säsongen 1964 var upplägget mer än dramatiskt. Malmö FF ledde med två poäng före Djurgården, skåningarna hade dessutom sju mål upp på blåränderna.
Under slutminuterna i sista matchen stod det klart för Djurgården man måste göra ett mål till, eftersom Malmö hade förlorat. Alldeles innan slutsignalen tilldömdes en straff i Djurgårdens favör. Bernt ”Sump-Hugo” Andersson slog bollen upp i nättaket och Djurgården blev ännu en gång svenska mästare.
SM-guld: 1964 och 1966.

1970–1979

Under den här tiden avlöste nya tränare varandra på löpande band, klubben hade då inte mindre än sex olika tränare. Det märktes även på laget då de presterade ojämna resultat med ett, på pappret, bra lag.
I mitten av decenniet var klubben inne i en ond cirkel av skador och otillgängliga spelare. Tränaren Bengt Persson bestämde sig därför att skola om försvarsspelaren Tommy Berggren till anfallare. Tillsammans med Anders Grönhagen bildade han en livsfarlig anfallsduo, för att 1978 vinna skytteligan med imponerande 19 mål.
I slutet av 70-talet bildades även supporterklubben Blue Saints, det som i dag är Järnkaminerna.

1980–1989

Sheringham. Kontinuerligt spel i allsvenskan uteblev för Djurgården under 80-talet. Den stora höjdpunkten blev i stället en kvalmatch mot Gais 1985. Matchen avgjordes med ett dramatisk och historisk straffdrama. Djurgården låg dessförinnan under i förlängningen, men efter en nick av engelsmannen Teddy Sheringham, inlånad från Millwall, kunde man till slut avgöra från elva meter. Laget var sedan, som många förutspådde, för svagt för att kunna etablera sig i allsvenskan.
När sedan Tommy Söderberg tog över lyckades laget ta sig till SM-final mot Malmö FF. Men skåningarna blev för tuffa för den stora djurgårdsprofilen Stefan Rehn och hans manskap.

1990–1999

I maj 1990 stod Djurgårdens IF för första gången som slutsegrare i svenska cupen. Häcken besegrades i finalen på Råsunda med 3–0.
Tre månader efter cupsegern tog Djurgården sin största seger någonsin i allsvenskan. Derbyt den 13 augusti mot Hammarby slutade hela 9–1. Tvåmålsskyttar blev Mikael Martinsson, Jens Fjellström och Thomas Lundmark. Peter Skoogh och Nicklas Karlström stod för ett mål var i detta historiska derby.
Annars blev decenniet relativt tufft för klubben. Djurgården åkte ur allsvenskan inte mindre än tre gånger under 90-talet, samtidigt bytte klubben tränare sju gånger.
Cup-guld: 1990.

2000–

Rehn och Källström. Profilen och publikfavoriten Stefan Rehn var tillbaka på planen. Han ledde Djurgården till seger i superettan och som nykomlingar i allsvenskan kom klubben tvåa efter Hammarby. Eran med Sören Åkeby och Zoran Lukic blev en av klubbens hittills mest framgångsrika. Efter värvningen av Kim Källström inför säsongen 2002 vann man både allsvenskan och cupen. Smarta värvningar och erfarna tränare har gjort att Djurgården är ute på sitt mest framgångsrika segertåg i någonsin. Det fjärde guldet kan komma – redan på söndag.
SM-guld: 2002, 2003 och 2005.
Cup-guld: 2002, 2004 och 2005.
Mejla Skriv ut
Rätta text- och faktafel
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
MITT EXPRESSEN - FÖR INLOGGADE
ANNONS:
ANNONS:

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar: