Lundapågen Martin Dahlin slog igenom i Malmö FF (1987-91) som het 20-årig Golden Boy med SM-guld och allsvensk skytteligaseger 1988, innan han drog vidare till europeiska proffsäventyr.
Numera kombinerar han fotbollen med kläder och skor med eget varumärke "Dahlin".
Vilken titel pasar bäst in på dig nu - F ifa -licensierad agent eller affärsman i modebranschen?
- Jag är både och, måste vara diplomat här...
Hur hårt jobbar du, hur många resdagar har du om året?
- Jag har säkert över hundra resdagar.
Du delar ditt boende mellan Stockholm och Monaco?
- Nej, jag har inget delat boende. Jag bor i Monaco, sen är jag ute i Europa och jobbar emellanåt. Och ibland gör jag mina resor till Sverige.
- Jag har ett sommarhus på Ingarö i Stockholms skärgård, men jag har min vardag i Monaco.
Du har bildat familj ­ efter 40, du har i dag hustru och två små barn. Hinner du läsa sagor för Lily och Julian?
- Ja, absolut. Även om jag har mina resdagar, kan jag spendera väldigt mycket tid med mina barn och det känns fantastiskt.

Igenkänd i Tyskland

Kanske ett bra beslut att vänta med ­ familjen som du gjort?
- För mig har det varit rätt. Nu har jag ett yrke där jag kan styra min tid, under uppbyggnaden av min karriär var jag tvingad att vara egoistisk och tänka på mig själv.
Dina prioriteringar?
- Familjen och barnen är det viktigaste, men jag mår mycket bra av att jobba och ha många järn i elden. Mitt managementbolag och min kläd­kollektion är mina huvudsysslor, men jag ­jobbar också med andra investeringar.
Som till exempel?
- Jag är bland annat delägare i ett riskkapitalbolag och ett byggbolag.
Du var allra hetast på 90-talet, inte minst under dina fem år som skyttekung och "Schweden-Bomber" i Borus sia Mönchengladbach i Tyskland. Kan du gå ostört på gatorna i G ladbach i da g?
- Det är klart att folk känner igen mig i Tyskland, jag har också vänner kvar där.
Efter dina insatser i EM 1992 och VM 1994 blir du givetvis igenkänd i Spanien, England och halva Europa?
- Många minns. Jag hade en formtopp, vi hade ett bra lag. Jag spelade i Sverige och såg annorlunda ut, så visst.
- Nyligen gick jag ombord på en båt i Monaco och då var det personer från Rumänien och Bulgarien som talade om för mig vem jag var och vad jag hade gjort - sjutton år efter VM.
Bronset i USA toppar så klart?
- Ja, jag är extremt tacksam för att jag fick vara delaktig i en så stor svensk framgång.

Vill koncentrera sig på familj

Plocka ut två händelser, toppen och botten!
- Mitt främsta minne är så klart matchen mot Ryssland (Dahlins två kanonmål på midsommarafton). Det sämsta var att vi inte orkade stå upp mot Brasilien i semifinalen. Om jag varit frisk och inte Jonas Thern blivit utvisad hade vi kunnat nå finalen.
Du stack ut på plan, men håller nu en betydligt lägre profil?
- Det är ett medvetet val, jag känner ingen press över att jag måste synas i sammanhang där jag inte behöver ­finnas.
- Jag tackar därför nej till medverkan i diverse tv-program, vill koncentrera mig på familj och vänner.
Vilka vänner har du kvar sedan landslagstiden?
- Man har mer kontakt med vissa. Gamla spelarkompisar som jag då och då springer på är Kennet Andersson, Patrik Andersson, Pontus Kåmark och Tomas Brolin. Om vi nu pratar landslagskollegor.
- Sen snackar jag regelbundet sedan gammalt med Håkan Lindman, Jean Paul von der Burg med flera.
Vad har du för relation till M almö FF i da g?
- Jag känner fortfarande väldigt många i klubben på olika nivåer. Allt från sportchefen Per Ågren, som jag spelat med, till andre-, tredje- och ungdomstränare och allt vad det nu kan vara.
Du har också MFF-spelare i ditt stall?
- Några av dem som jag hjälper är Ivo Pekalski, Jimmy Durmaz och Johan Dahlin.

Hjälper Toivonen och Rosenberg

Martin Dahlin jobbar för en hel hög landslagsmeriterade stjärnor: Ola Toivonen, Markus Rosenberg, Martin Olsson, Jonas Olsson, Andreas Granqvist, Behrang Safari, Joel Ekstrand med flera.
Vad är skillnaden på en 20-åring i dag jämfört med när du kom fram? Kaxigare typer?
- Nej, Schwarz, Thern och jag körde stenhårt och tog för oss på vår tid. Där­emot är det ett annorlunda mediaklimat, nu blir det rubriker på ingenting.
- Men på tal om kaxighet, tycker jag att det är en bra egenskap, en inre kraft, som naturligtvis ska slipas till en hälsosam kaxighet.
Förtjänar agentbranschen sitt ­ skamfilade rykte?
- Jag tycker att branschen får oförtjänt mycket skit. Det är väldigt lätt att skylla på agenten i alla lägen, kanske ska det liksom vara agentens uppgift att ta första smällen.
- Det är så att vi framför spelarens önske­mål och det är enklare för klubben att bli sur på agenten än sin egen spelare.
Du är en av dem som får plus för ditt jobb med unga spelare. Därför saknar du inte heller ­ klienter som berömmer dig. Men alla jobbar inte så?
- Om man själv som spelare varit i svåra situationer är det lättare att hjälpa andra.
- Det finns bra och dåliga agenter, det finns även rötägg precis som i alla andra branscher. Men de flesta av mina kollegor i Sverige är seriösa.

Minnesvärd klapp

Eftersom det är jul måste jag påminna dig om julen 1993. Två dagar före jul ­ afton knackade jag på dörren hemma hos din mamma Lisa i Lund och överräckte klappen från Kvällsposten (se lilla bilden) - minns du innehållet?
- Absolut, en snygg resväska, som innehöll fantastiska bilder på samtliga mina mål i VM-kvalet.
Tanken var att Martin Dahlin skulle packa KvP:s väska till USA ett halvår senare.
Hur som helst fick han en kick av julklappen.
Han kunde inte bli större än 93-94.
En forward i grym världsklass, som "ensam" förde Sverige till VM med sina sju mål i kvalet och sen toppade med bronset i slutspelet.